Intervju med Joakim Goldhahn

Docent Joakim Goldhahn, Högskolan i Kalmar, humanvetenskapliga institutionen, projektbidrag.
 
Berätta kort om ditt forskningsprojekt.
— Mitt projekt behandlar ett av de största monumenten från förhistorien i Skandinavien — Bredarör på Kivik på Österlen i Skåne. Det är ett röse från bronsåldern, daterat till cirka 1400- 1300 f . Kr. Det är mest känt för sin storlek och sina fascinerade hällbilder.

— Röset har varit omkring 75 meteri diameter och cirka sju meter högt. Hällbilderna utgör det största fyndet av förhistoriska hällbilder i en grav och består av åtta smyckade hällar med över 50 olika motiv (figur 1).

— Det som gör denna grav så fascinerande är varken röset eller hällbilderna. Det finns liknande rösen på olika håll i Skandinavien och hällbilderna är vanligt förekommande i Skåne, Tjust, Östergötland, Södermanland, Uppland, Dalsland och Bohuslän. Det som gör denna grav så engagerande är att hällbilderna påträffades i en grav, i ett socialt och religiöst sammanhang som avslöjar något om dess funktion, betydelse och mening.

— Det finns omkring 21 000 platser i Sverige med hällbilder från förhistorien. Merparten av dem utgörs av skålgropar och cirka 10 procent utgörs av inhuggna figurativa bilder, varav de flesta dateras till bronsåldern (1700- 500 f . Kr). Det är mycket lätt att fångas av dessa bilder och enbart vetskapen om att de höggs in för 2 500-3 500 år sedan upphäver tid och rum.

— Frågorna hopar sig dock omedelbart, vem gjorde dessa, när och varför? Även om vi i dag tror att hällbilderna var relaterade till bronsålderns religion och ritual är det svårt att fånga de sociala sammanhang då dessa gjordes och brukades. I fallet Bredarör på Kivik får det anses ställt utom tvivel varför — det var i samband med död och begravning de gjordes.

— Mitt projekt syftar till att studera denna grav och de övriga 300 begravningar i Skandinavien från bronsåldern där det påträffats inhuggna hällbilder. Förutom att de gjorts i ett uppenbart sammanhang är de också (ofta) väl daterade, vilket är en viktig egenskap och en anledning att studera dem.
 
Hur långt har du kommit? När kommer resultatet att redovisas?
— För tillfället utför jag en del kompletterande arkivarbete i Sverige, Danmark och Norge. Av samma anledning åker jag till Tyskland och Grekland i höst (2009).

— Jag har börjat skriva på den monografi som projektet ska resultera i. Mycket av arbetet hitintills har gått ut på att skriva ett detaljerat synopsis på boken. Det kanske ter sig som märkligt, men det är först när man rett ut vad som ska skrivas och i vilket kapitel, som själva skrivprocessen kan ta vid på allvar. Att samla och sortera källmaterial, tankar, teorier och perspektiv är ibland lika tidsödande som själva skrivandet. Förhoppningsvis bli det en mer läsvärd analys i slutänden.

— Ett sätt att pröva bokens upplägg och budskap är att föreläsa om de olika delarna i projektet för både lekmän och lärda. Detta kommer jag att göra under de kommande åren på olika arkeologiska konferenser och symposier samt för den intresserade allmänheten.

— Ibland är de fantastiska tankar man får vid datorskärmen mindre fantastiska när man tar dem i sin mun och presenterar dem för andra. Det är även responsen från andra forskare och allmänheten som får en att inse vad man skrivit mellan raderna. Ibland är det mest självklara det svåraste att få ned på papper, och personligen tycker jag att diskussioner, mothugg och debatt är en mycket underskattad del av forskningsprocessen. Även en "mycket dum fråga" kan ibland ha en förlösande effekt för den kreativa process som forskningen utgör.

— Parallellt med min forskning undervisar jag och skriver på en populär bok om Bredarör på Kivik. Den senare riktar sig till den intresserade allmänheten och handlar om gravens 250-åriga historia och de många färgrika forskare som forskat kring detta ärevördiga monument. Däribland kan nämnas: Carl von Linné, Nils Henrik Sjöborg, Sven Nilsson, Oscar Montelius och Oscar Almgren, för att bara nämna några lärdomsgiganter som ägnat sin tid åt detta monument.

— Genom den långa forskningshistorik som omger detta monument går det att teckna en fördjupad bild av olika tiders arkeologiskap. I korthet: hur arkeologin som vetenskap uppkom och förändrats över tid. Det är lika angeläget som viktigt att sprida sina forskningsresultat till dem som i slutänden finansierar ens forskning!

— De vetenskapliga resultaten beräknar att föreligga i tryck under 2011 på engelska, så det är en bit kvar på resan, men tiden går fort...
 
Varför valde du just detta forskningsämne?
— Innan jag började studera arkeologi var jag mycket intresserad av fotografi och bilden som ett uttrycksmedel. Det är nog roten till mitt brinnande intresse för hällbilder som ett globalt fenomen. Jag drogs till hällbilderna som en fluga till elden!

— Det finns något allmänmänskligt i de inhuggna bilderna från vår forntid. Vetskapen att någon gjorde just denna bild för tusentals år sedan är något som lockar oss, närmast utforskar oss och vår samtid, och samtidigt tvingar den oss att försöka förstå något av orsakerna bakom denna kreativa handling.

— En annan drivkraft till detta forskningsprojekt är mitt brinnande intresse för döden som ett meningsskapande fenomen. Döden är en paradox som skapar mening genom sin frånvaro. Det till synes meningslösa med döden — vår intighet — öppnar människans undran och förundran inför tillvaron.

— Döden är en livsviktig fråga som skär genom tid och rum. Hur andra människor och kulturer har förhållit sig till döden blottar därför något mycket väsentligt om deras syn på livet. Bronsålderns människor skilde sig icke nämnvärt från oss på denna punkt...