Intervju med Leif Groop

Professor Leif Groop, Lunds universitet, institutionen för Kliniska Vetenskaper i Malmö, projektbidrag.
 
Berätta kort om ditt forskningsprojekt.
— Forskningens målsättning är att förklara orsakerna till typ 2-diabetes. Sjukdomen är följden av en kollision mellan arv och miljö. Medan vi väl känner till miljöfaktorer som bidrar till sjukdomens uppkomst, dvs. för lite motion och för högt kaloriintag, är kunskapen om de genetiska faktorerna mer bristfällig.

— Situationen har dock ändrats dramatiskt under de senaste åren. En starkt bidragande orsak är den snabba utvecklingen av molekylärbiologin och tekniker som genkartläggning av hela genomet (1) (Whole Genome Association). Under 2007 publicerade vi och andra forskargrupper de första kartläggningarna av genomet hos patienter med typ 2-diabetes, något som tidskriften Science kallade "Breakthrough of the year2007" .

— Även om vi i dag känner till cirka 20 genvarianter som ökar risken för typ 2-diabetes, måste vi erkänna att de utgörs av vanliga genvarianter som förekommer hos en stor del av patienterna världen över, men som förklarar en relativt liten del av den genetiska risken.

—  Jag är dock optimistisk, om teknikutvecklingen fortsätter på samma sätt som hittills kan vi inom några år sekvenera (2) genomet hos patienter med typ 2-diabetes och kontroller för att hitta de flesta genetiska orsakerna till sjukdomen.
 
Hur långt har ni kommit? När kommer resultatet att redovisas?
— Vi har redan lärt oss mycket nytt om sjukdomen. De flesta nya genvarianter som ökar risken för typ 2-diabetes påverkar i bukspottskörteln de insulinproducerande cellernas förmåga att växa till (proliferera) och öka insulinsekretionen för att möta det ökade behovet som följer vår västerländska livsstil med viktökning och insulinresistens.

— En spännande iakttagelse var att många av de genvarianter som ökar risk för typ 2-diabetes ser ut att skydda mot olika cancerformer, om de insulinproducerande cellerna inte kan växa till tillräckligt blir det diabetes, om andra celler växer till för mycket blir det cancer.

— Vi har fokuserat mer på några av de nya generna, en transkriptionsfaktor TCF7L2, som ser ut att spela en nyckelroll i hur tarmhormoner som GLP-1 och GIP stimulerar insulinfrisättning, och melatoninreceptorn 1B.

— Det var en fullkomlig överraskning att melatonin skulle spela en roll vid diabetes, men mycket tyder på att melatonin hämmar insulinfrisättningen. Tiden får visa om just den här genen kan förklara den kända kopplingen mellan sömnstörningar och typ 2-diabetes. Bägge är hur som helst intressanta mål för utveckling av nya mediciner.

— Under resans gång har vi identifierat och beskrivit ett antal nya diabetiska undergrupper, exempelvis LADA (Latent Autoimmune Diabetes in Adults), som är en blandform mellan typ 1- och typ 2-diabetes.

— En viktig målsättning är att utnyttja genetiken till att beskriva sjukdomens förlopp och hur man svarar på olika behandlingar. Jag är rätt övertygad om att vi inom en inte alltför fjärran framtid kommer att använda genetiken för att få en mer individualiserad behandling. Däremot är det för tidigt att i dag börja använda genetiska tester för att förutsäga diabetes.

Varför valde du just detta forskningsämne?
— Jag kom nog in på diabetesforskningen som på ett bananskal. Diabetes var ingen favorit under mina medicinstudier i Bern, Schweiz. Vid mitt första jobb i Finland vid en vårdcentral och ett lokalsjukhus hade vi en medicinarkonsult som något cyniskt konstaterade att vår behandling av diabetikerna var åt skogen. Men det var den överallt på 70-talet. Så jag bestämde mig att visa honom, och på den vägen är jag ännu.

--------------------
(1) En organisms ärftliga information kodad i DNA, dvs. den fullständiga DNA-sekvensen i en uppsättning av organismens olika kromosomer.
(2) Bestämma baspar i genomet.