Intervju med Lena Tibell

Docent Lena Tibell, Linköpings universitet, institutionen för naturvetenskap och teknik, projektbidrag.
 
Berätta kort om ditt forskningsprojekt.
— I projektet studerar vi sådant som inte kan ses med blotta ögat, hur livsprocesser på molekylnivå kan beskrivas med hjälp av visualiseringar. Visualiseringarna är tänkta att kommunicera centrala händelser i cellen som involverar proteiner.

— De valda representationerna kan vara tvådimensionella diagram, animationer, fysiska modeller och en av doktoranderna har också  skapat en datorgenererad virtuell modell. De båda senare visualiseringarna är dessutom interaktiva och stimulerar flera sinnen samtidigt.

—Vi identifierar kritiska aspekter som varje visualisering är tänkt att förmedla. Genom att undersöka hur visualiseringarna uppfattas kan vi sedan analysera vilka aspekter som är avgörande för hur visualiseringarna tolkats. Målet är att få kunskap om hur visualiseringar kan användas för att underlätta kommunikation, speciellt av fenomen som annars inte kan uppfattas direkt med våra sinnen.

— Vi samverkar med såväl universitetsutbildningar (inklusive lärarutbildningen), skolor i närområdet och med Citilab i Norrköping. Vi får på det sättet en ömsesidig nytta. Projektets behov av olika kontexter tillgodoses, samtidigt som visualiseringarna och våra forskningsrön kring hur dessa tolkas kommer studenter, lärare och allmänhet till del.

Hur långt har ni kommit? När kommer resultatet att redovisas?
— Längst har vi kommit med den interaktiva datorgenererade virtuella proteinmodellen. I den kan man i realtid docka en inhibitor eller läkemedelsmolekyl med ett protein och då röra sig i en tredimensionellt protein och känna de krafter som verkar mellan molekylerna. Protein och ligand hämtas från allmänt tillgängliga databaser.

— Vi har testat den här effekten på hur bra dockningen av liganden sker och vad studenterna får ut av att använda den.  För närvarande studerar vi interaktions- och lärandeprocessen för att förstå korrelationer mellan dessa. Speciellt är vi intresserade av vad den taktila delen av modellen har för effekt på förståelsen av processen. Även animationsstudierna och studien av virusmodellen är i full gång.

— Förutom att samarbeta med forskningmiljöer på Linköpings univeristet samarbetar vi med forskare på bland annat University of KwaZulu Natal, Sydafrika, Scripps laboratories i San Diego, ett par universitet i Taiwan och University of Nottingham.

— Forskningsresultaten presenteras i internationella forskningstidskrifter och på nationella/internationella konferenser och ibland blir vi inbjudna att berätta om arbetet på universitet, skolor eller till andra aktörer. För närvarande samarbetar vår forskargrupp med Citilab kring en utställningsmonter till introduktionsutställningen vårterminen 2010.

Varför valde du just detta forskningsämne?
— Jag tror att min biokemilärare, Per-Olof Göthe, på Chalmers/Göteborgs universitet hade en avgörande betydelse för såväl mitt val av studiebana som mitt senare intresse för ämnesdidaktik och bilder som kommunikativa verktyg. Detta var tidigt 70-tal och Lehninger, "dåtidens bibel i biokemi", var en bok av sin tid med schematiska bilder i marginalen i en avvikande brun-svart färgkombination. Per-Olofs färgsprakande illustrationer och välstrukturerade skisser på svarta tavlan gjorde ett intressant men komplext innehåll gripbart, levande och spännande. Här insåg jag nog för första gången visualiseringarnas betydelse som kommunikativa verktyg.

— Nästa milstolpe var då en av mina studenter, som efter en av mina metabolismföreläsningar, frågade i vilket ben oxidativa fosforyleringen ägde rum. Hon tänkte på bilden av glykolysen, citronsyracykeln och elektrontransporten/oxidativa fosforyleringen och applicerade den på ämnesomsättningen i kroppen. Hennes tolkning av dessa bilder tillsammans som att glykolysen skedde i halsen och magsäcken, citronsyracykeln i magen, men frågan var i vilket ben den oxidativa fosforyleringen ägde rum? Här insåg jag att bilder måste användas med omsorg, och vikten av att förklara och diskutera vad de illustrerar man använder vill berätta om de inte ska misstolkas.

— Ända sedan jag inlett min forskning inom ämnesdidaktik har jag önskat att få bedriva forskning om just visualiseringar av olika slag, hur de kan användas och fungera som kommunikativa verktyg för ickeperceptuella och abstrakta processer och system inom molekylär livsvetenskap. Anslagen från Vetenskapsrådet har gett oss dessa möjligheter, och till att angripa dem på ett tvärvetenskaplig sätt där vi kombinerar kompetens från biokemi, mediateknik, ämnesdidaktik och lingvistik.