Studien både beskriver utvecklingen av anpassningspolitik och frågar sig vilka faktorer som kan ha påverkat de olika utformningarna. Sverige, Storbritannien, Finland och Italien har var sitt kapitel i boken.
Storbritannien är kanske ett av de ledande länderna i världen vad gäller anpassning till klimatförändringar, och har utarbetat nya strukturer både på nationell och regional nivå för anpassning. Den mest kända är kanske UK Climate Impacts Programme (UKCIP) som stöder anpassning på regional nivå.
Finland har ofta också setts som ett föredöme, och var ett av de första länderna i Europa som skapade en nationell anpassningsstrategi.
Studien visar att Sverige har varit långsammare vad gäller anpassning och har valt att inte utarbeta nya strukturer utan att till exempel ge länsstyrelserna koordinerande ansvar.
Italien, slutligen, har ofta setts som relativt lite utvecklat vad gäller miljöarbete i stort, och har inte heller lyckats utarbeta anpassningspolicy.
Genom att jämföra dessa länder kan vi till viss del visa på att anpassningsarbetet i Storbritannien kan ha fått fördel av att den relativt centraliserade administrationen fastlagt anpassning som en prioritering på alla nivåer. Samtidigt har nätverk mellan lokal administration också stött anpassning som en prioritering.
De små relativt decentraliserade länderna Sverige och Finland har valt relativt olika vägar vad gäller arbete med anpassning, vilket kan relateras både till administrationskultur och i Sverige till en ansvarsfördelning mellan stat och kommun. I Italien kan det begränsade anpassningsarbetet relateras till ändringar i administration, begränsad finansiering för miljöfrågor och bristande mediarapportering.
Boken innehåller också ett kapitel om anpassningsrelaterad politik och policyområden inom EU, samt ett kapitel med kortare jämförande beskrivningar av andra europeiska och utomeuropeiska länder.
Projektet har vidare rapporterats vid seminarier bland annat inom doktorandkurser i Sverige och Kanada inom ramen för existerande samarbeten, och ett stort antal internationella forskare har bidragit som externa bedömare samt i det jämförande kapitlet.

Carina Keskitalo, Umeå universitet. Foto: Johan Gunséus.