Lena Uhrbom, docent vid Uppsala universitet, har projektbidrag från Vetenskapsrådet. Hennes forskningsområde är att klarlägga mekanismer bakom gliom, den vanligaste hjärntumören hos vuxna. Lene Uhrbom är en av elva forskare som porträtteras i Vetenskapsrådets årsredovisning för 2010, som ett exempel på den forskning som får stöd från Vetenskapsrådet.
Berätta kort om ditt forskningsprojekt "Molekylära mekanismer för gliomutveckling"
– Gliom är den vanligaste hjärntumören hos vuxna och har mycket dålig prognos. Projektet går ut på att ta reda på varifrån, det vill säga vilken/vilka celltyper som är ursprunget till gliom, och hur detta påverkar sjukdomsförloppet. Sådan kunskap är viktig för att förstå de biologiska processerna som styr gliomutveckling och för att utveckla nya terapier. Hur långt har du kommit i forskningen?
– Vi vet ganska väl vilka celltyper som kan ge upphov till gliom. Vi vet också att urspungscellens mognadsgrad påverkar tumörutvecklingen och ger upphov till tydliga skillnader i överlevnad mellan mössen. Det är också tydliga biologiska skillnader mellan tumörceller av olika urspung när de odlas under stamcellsförhållanden.– Nu vill vi applicera den kunskapen på mänskliga gliomceller genom storskalig analys och jämförelse av genuttryck mellan experimentella gliomceller av olika cellulärt ursprung och mänskliga gliomceller från ett stort antal patienter. På så vis hoppas vi kunna dela in de mänskliga tumörerna i olika undergrupper baserat på cellulärt ursprung och identifiera specifika markörer för de olika undergrupperna som kan användas för prognos, diagnostik och för att utveckla skräddarsydda behandlingar. Projektet är omfattande och resultatet kommer förhoppningsvis att redovisas i flera publikationer under den närmaste femårsperioden.
Har du något samarbete med forskare utanför Sverige?
– Nej, inte för närvarande. Men den mycket ambitiösa doktoranden som arbetar på projektet kommer från Kina. Varför valde du just detta forskningsämne?
– Att det blev cancer var ett aktivt beslut men att det blev just gliom var en slump. Som biologistudent ville jag göra mitt examensarbete inom cancerforskning och blev 1993 erbjuden ett forskningsprojekt som handlade om gliom. Därefter fick jag stanna som doktorand och har aldrig lämnat gliomfältet. – Jag tycker området är mycket spännande, utmanande och högst angeläget eftersom det fortfarande inte finns någon bot för patienter med malignt gliom.