Hon ser barnen i skolan

Hon betonar att individens ökade egna ansvar är på gott och ont. Och det måste ses i förhållande till samhällets och vuxnas ansvar. Barnet åläggs ett stort mått av självbestämmande men hur långt kan det lilla barnet självt ansvara?

Det var tidigt 1970-tal när Ingegerd Tallberg-Broman lämnade Lysekil för att läsa till psykolog i Lund. Efter ett par år inom barnpsykiatri valde hon att istället använda sina erfarenheter inom lärarutbildningen och till att undervisa i pedagogik och psykologi.

Hon disputerade 1991 med en historisk avhandling om förskolläraryrket. Sedan 1996 är hon docent vid Malmö högskola och har lett flera forskningsprojekt om barn, barndom och lärande.
–  Jag har ett starkt ideologiskt intresse för förutsättningarna för barns utveckling. För mig är gränsen mellan vad som är forskningsintresse och vad som är personligt engagemang väldigt porös.

Det pågående projekt hon nu samordnar är resultatet av ett forskningsanslag från Vetenskapsrådet på närmare elva miljoner kronor för att starta en forskarskola inriktad på yngre barns lärande. Utbildningen startade 2008 och idag är åtta doktorander från fem lärosäten knutna till den.

Ingegerd Tallberg-Broman skulle gärna se att gruppen blev ett nationellt nav för dessa frågor.
– Målet är att öka kunskapen om barndom, om förskolan och den tidiga grundskolans innehållsliga områden. Till gagn för vardagsverksamheten inom dessa områden. Vi betonar vikten av att utgå från samtidens barndom och hur den påverkar lärandet.

Text: Marit Larsdotter