– Väldigt lite av skolans mobbningsförebyggande arbete är förankrat hos eleverna själva, trots att det är obligatoriskt att skolor har en likabehandlingsplan.
Projektet riktar sig främst mot flickor på mellanstadiet. Tidigare har normen för hur och vem som mobbar utgått ifrån pojkar, enligt Ann-Carita Evaldsson.
– Därför har vi valt att titta på mer subtila och verbala former av mobbning.
Ett annat projekt på gång är "Pojkar i behov av särskilt stöd", som handlar om barn i särskilda utbildningsgrupper.
– Syftet är försöka förstå vad det är som gör att främst pojkar hamnar i specialpedagogiska åtgärder. Frågan är i vilka sociala sammanhang som pojkar blir till problem och hur skolan hanterar problemen?
Enligt Ann-Carita Evaldsson läggs problemen ofta på enskilda individer — och de blir som en konsekvens osynliggjorda och marginaliserade i skolan.
Hennes drivkraft grundar sig i intresset för hur barns vardag ser ut i och utanför skolan, samt faktumet att barns liv gestaltar sig på olika sätt.
– Jag kan drömma om att man satsar mer pengar på samhälls- och utbildningsvetenskaplig grundforskning med fokus på det sociala livets och samhällets komplexitet. Mångfald och flerspråklighet är särskilt viktigt.
Ann-Carita Evaldsson är också en del av en nationell forskarskola som bland annat handlar om hur barn använder sig av mobiltelefoner och internet i vardagen.
– Unga skapar sociala formationer som delvis upplöser tid och rum genom interaktiva teknologier, och det ska vi undersöka närmare i projektet.
Text: Bianca Barck

Ann-Carita Evaldsson, pedagogiska institutionen, Uppsala universitet. Foto: Jyrki Siikanen.