MAX IV
– Den nya anläggningen kommer att sätta Sverige i särklass inom material- och nanoforskning. Dess prestanda blir svårt att slå, säger Svante Svensson som är professor vid Uppsala universitet och använt labbet i Lund sedan dess första så kallade lagringsring byggdes i mitten på 1980-talet.
800 forskare från hela världen gör årligen experiment vid laboratoriet. Flera stora användargrupper kommer från just Uppsala.
Tre lagringsringar
Centralt i den nuvarande anläggningen är de tre lagringsringarna, MAX I, II och III. I dessa bildas det vakuum UV-ljus och den röntgenstrålning (synkrotronljus) som forskarna använder för att göra mätningar och observationer.
Strålningen bildas av elektroner som åker runt i ringarna med nära ljusets hastighet. När elektronerna passerar genom magnetfält i ringen kröks deras bana. Då accelereras de och sänder ut röntgenstrålning. När strålningen sedan träffar ett föremål sprids den eller så utsänds partiklar eller joner som ger forskarna kunskaper om materialet.
Anläggningen används för att studera till exempel ytor på halvledare eller proteinmolekylers uppbyggnad. Svante Svensson själv undersöker fria molekyler, små klusterpartiklar och vätskor.
Briljant briljans
Strålningens intressanta egenskap är dess briljans, som anger hur mycket ljus som träffar en så liten yta som möjligt på så kort tid som möjligt. Ju högre briljans, desto mer kan ljuset fokuseras på en mindre yta.
– Högre briljans behövs för små objekt. Det är särskilt viktigt för nanoforskare som måste kunna fokusera ljuset på små objekt.
Allteftersom nanotekniken utvecklas behöver forskarna ökade möjligheter att undersöka material i nanoskala. Därför byggs nu ytterligare en lagringsring i Lund.
– Den kommer att ge strålning med en otrolig briljans, nära den teoretiska gränsen.
MAX IV-projektet har väckt ett starkt internationellt intresse. Det bygger på helt nya koncept för att bygga en lagringsring för synkrotronljus, som utvecklats av professor Mikael Erikssons acceleratorgrupp. Laboratoriets chef Nils Mårtensson har ansvarat för det vetenskapliga programmet och är projektledare för den nya MAX IV-anläggningen.
Bygget beräknas kosta 2,6 miljarder kronor. Finansierar gör bland andra Vetenskapsrådet, VINNOVA, Region Skåne och Lunds universitet. Byggtiden är fyra till fem år. Enligt planerna ska den nya anläggningen köras igång i 2015.
Text: Siv Engelmark-Cederborg
MAX-laboratoriet
Fler artiklar om infrastrukturer med stöd från Vetenskapsrådet
Klicka på anläggningsbilderna för större storlek.
MAX I med en omkrets på 30 meter stod klar i mitten av 1980-talet. Nummer två blev klar tio år senare och har betydligt högre briljans. Magneterna konstruerades på ett nytt sätt så att färre krävdes. Max III konstruerades med samma, billiga metod och ger fler forskare plats med sina experiment.
Elektronacceleratorn MAX IV får en stor ring med över 500 meters omkrets. För att starta elektronerna byggs en rak 250 meter lång accelerator. Bild: Max-laboratoriet.
Professor Nils Mårtensson är föreståndare vid MAX- laboratoriet.
Professorn i acceleratorfysik i Lund, Mikael Eriksson, vars grupp tagit fram konceptet som gjort MAX IV-projektet möjligt.
Professor Svante Svensson vid ett experiment.
Box 1035, 101 38 Stockholm
Fax: 08-546 44 180
Fakturaadress: FE 57, 833 83 Strömsund