Kultur och hälsa

Vid slutkonferensen i maj 2010 presenterade forskarna sina rön och diskuterade framtiden för kultur och hälsa som forskningsområde.

Slutkonferensen inleddes med att Gunilla Jarlbro, som varit beredningsgruppens ordförande, gav en kort bakgrund: I forskningspropositionen 2005 gav regeringen Vetenskapsrådet öronmärkta pengar för att stärka forskning om kultur och hälsa. Forskningsprogrammet Kultur och hälsa utlystes i slutet av 2005 och resulterade så småningom i nio beviljade projekt inom ett brett spektrum av ämnen, såsom estetiska ämnen, psykologi, sociologi och folkhälsovetenskap.

Efter Gunilla Jarlbros inledning redovisades resultat från de nio projekten.
 

Musiken lättar i mötet med cancern

Forskare: Fereshteh Ahmadi, Sociologiska institutionen, Uppsala universitet och Akademin för hälsa och arbetsliv, Högskolan i Gävle

Fereshteh Ahmadi har intervjuat cancersjuka som använder musik som coping och funnit en stor variation i både vilken musik de väljer och vilken funktion musiken fyller för dem. Hon urskiljer fem kategorier: naturens musik, religiös musik, aggressiv musik, läkande musik och glädjande musik.

— Kategorin Naturens musik — till exempel fågelsång — hade jag inte alls tänkt på innan, men den framträdde tydligt i undersökningen, sa Fereshteh Ahmadi. Intervjupersonerna beskrev det ofta som att den ger en känsla av varats enhet, att vara ett med naturen. Detta gällde både religiösa och icke-religiösa personer.

Flera personer i hennes studie, särskild de under 30 år, uttryckte ett behov av att lyssna på aggressiv musik, till exempel heavy metal, hård rap eller punk. Den gav dem bland annat möjlighet att släppa ut och bearbeta ilskan över att ha drabbats av sjukdom. Det hjälpte dem också att hämta kraft, styrka och mod i en situation där det annars är lätt att känn sig svag och rädd. Men de upplevde att vården var oförstående inför ett sådant musikval.

— Många av intervjupersonerna vittnade om en rätt snäv bild i vården av vilken sorts musik som är "bra" för coping, sa Fereshteh Ahmadi. Jag träffade en ung kvinna som lyssnade på aggressiv musik på sjukhuset, men som dolde det för personalen genom att ha ett skivfodral med klassisk musik. Varför ska en patient behöva göra så?

Fereshteh Ahmadi konstaterade också att en del intervjupersoner även ansåg att musiken kan påverka själva sjukdomen. Vissa av dem menade att musiken genom att påverka psyket kunde öka kroppens förmåga att bekämpa sjukdomen. Andra ansåg att religiös musik i kombination med stark tro kan verka helande.
 

Viagramannen — sådan är han

Forskare: Ericka Johnson, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet

Ericka Johnson har studerat hur introduktionen av läkemedlet Viagra 1998 påverkat synen på maskulinitet i ett medicinskt, kommersiellt respektive byråkratiskt sammanhang. I den medicinska diskursen innebar Viagra ett markant skifte från fokus på psykosociala faktorer som orsak till impotens till ett i huvudsak biologiskt synsätt. Ungefär samtidigt som Viagra introducerades på marknaden började också termen impotens ersättas av erektil dysfunktion i medicinsk text.

— I den medicinska diskursen försvann idén om att paret är patienten när Viagra infördes, medan paret intressant nog är mycket framträdande i den kommersiella diskursen, sa Ericka Johnson, som analyserat innehållet på den svenska informationssajten Potenslinjen.se, vilken är knuten till Viagras tillverkare Pfizer.

Hon ansåg att innehållet på sajten förmedlar bilden av mannen som mycket sexuell och definierad av sin önskan att ha sex ofta. I jämförelse med internationell marknadsföring är mannen i det svenska kommersiella materialet vitare och lite äldre, konstaterade hon. Något annat som utmärker det svenska bildmaterialet är känslan av "Pripps Blå" — romantiserad svensk skärgårdssommar, menade Johnson.

I projektet ingår också en analys av hur svenska myndigheter hanterat frågan om huruvida Viagra ska vara ett subventionerat läkemedel. Myndigheternas farhågor om överutnyttjande har gjort att Viagra inte omfattas av högkostnadsskyddet. Två andra, för patienten mer obehagliga, behandlingar för svår erektil dysfunktion subventioneras däremot av det svenska systemet.

— Obehaget i behandlingen har blivit det diagnostiska verktyget för att skilja på svår och lätt erektil dysfunktion, sa Ericka Johnson.

Från assimilering till sökande efter rötter

Forskare: Judith Lind, Cecilia Lindgren och Karin Zetterqvist Nelson på Tema Barn, Linköpings universitet

Barns rätt till sin kulturella identitet slås fast av FN:s barnkonvention. Men vad menar man med kulturell identitet och vilken betydelse tillmäts den i samband med internationella adoptioner? Det har varit grundfrågan i det här projektet.

Forskarna har bland annat analyserat svenskt informations- och tidskriftsmaterial om adoption från åren 1972—2005. Materialet visar att synen på barnets ursprung och ursprungskultur förändrats över tid, berättade Judith Lind. Det tidiga materialet är präglat av assimileringstankar men under 1980-talet sker ett skifte till att betona betydelsen av barnets individuella levnadshistoria och icke-svenska ursprung.

— I början av 2000-talet kan man se en tydlig polarisering mellan två läger i adoptionsdebatten, sa Judith Lind. Den ena sidan anser att internationellt adopterade behöver mer stöd i sökandet efter sina rötter. Den andra menar att det tvärtom har blivit ett påbud att söka sitt ursprung. För adopterade som inte är intresserade av detta är det svårt att få respekt för sin inställning.

Den svenska principen om att barnet har rätt att veta allt om sitt ursprung har ibland kolliderat med utländska institutioners möjlighet eller vilja att redogöra för barnens bakgrund, förklarade Cecilia Lindgren. Ofta har det, åtminstone initialt, funnits en misstänksamhet om att den efterfrågade informationen ska användas för att selektera bland barnen. Uppgifter har också hemlighållits i syfte att bespara barnet tragiska detaljer om dess ursprung eller för att skydda biologiska föräldrar och andra inblandade i länder där det är olagligt att lämna bort sitt barn.

Så har sjuka flyktingar valts ut — och valts bort

Forskare: Norma Montesino, Institutionen för socialt arbete, Linnéuniversitet, och Malin Thor, Historiska studier, Malmö högskola

Sverige var, liksom en rad andra länder, relativt snabbt på plats i de europeiska flyktinglägren åren efter andra världskrigets slut för att rekrytera arbetskraft. De flyktingar som där erbjöds en ny framtid i Sverige var uteslutande unga, arbetsföra män, helst med yrkeskompetens. Norma Montesino och Malin Thor har studerat hur den svenska flyktingmottagningens inställning till sjuka och handikappade flyktingar förändrats från denna tid till våra dagar.

Ett halvt decennium efter krigsslutet förhandlade FN fram ett avtal med Sverige om att landet skulle ta emot en kvot av särskilt utsatta och icke arbetsföra flyktingar som fortfarande levde i läger i Europa. Så skapades kvotflyktingsystemet, som fortfarande existerar. Sverige åtog sig att ta emot vissa kvoter av tbc-sjuka flyktingar, men även i dessa fall märks en tydlig selektering av de personer som uppfattades som mest gynnsamma för Sverige, berättade Malin Thor.

— Majoriteten som valdes ut till kvoten tbc-sjuka barn var barn som hade en ung pappa med yrkesutbildning, och flertalet ingick i små familjer med högst två barn, sa hon.

Med tiden inkluderades allt fler grupper i svenskt flyktingmottagande. Samtidigt utvecklades handikappbegreppet i svensk flyktingmottagning, där så småningom även sådant som analfabetism och avsaknad av arbetserfarenhet i ett industrialiserat land betecknades som socialt handikapp.

— Sammanfattningsvis kan man säga att den här utvecklingen, trots att den är problematisk, ledde till en mindre restriktiv flyktingpolitik, sa Norma Montesino. Men den gav samtidigt upphov till stigmatiserande föreställningar om flyktingskap inom de välfärdsinstitutioner som fick ansvaret för de nyanlända flyktingarna.

Sanatorium illustrerar tbc-debatt och begynnande välfärdsstat

Kustsanatoriet Apelviken utanför Varberg tog emot tusentals "skrofulösa" barn, det vill säga barn med ben-, led- och körteltuberkulos, i början av 1900-talet. Marie C. Nelson och Staffan Förhammar har gjort en historisk studie av Apelviken och tagit fasta på två aspekter: den socialpolitiska och den vetenskapliga. I båda fallen var den studerade perioden — 1900-talets tre första decennier — en brytningstid mellan olika synsätt, enligt Staffan Förhammar.

— Studien ger bland annat en bild av övergången från privat filantropi till en begynnande välfärdsstat, sa Staffan Förhammar. Apelviken skapades med i första hand privata medel, på initiativ av eldsjälen J. S. Almer, i början av 1900-talet, men fick så småningom stora delar av sin finansiering från offentliga källor: stat, landsting och vissa kommuner.

1930 tog Apelviken emot 1268 patienter som i genomsnitt vistades där runt 140—150 dagar.

Tidens medicinska debatt präglades av hårda motsättningar mellan två konkurrerande uppfattningar om hur barnen lämpligen skulle behandlas. Enligt den konservativa skolan var det naturen själv som tillhandahöll medicinen: solljus, bad och frisk luft. Den radikala skolan däremot förespråkade den moderna vetenskapens verktyg, såsom kirurgi. Debatten var hetsig, stundtals riktigt elak, och gav sken av en fullständig polarisering mellan de två skolorna. Studien av Apelviken visar dock att de båda behandlingsfilosofierna i praktiken blandades i verksamheten. Ett exempel på hur natur och modernitet kombinerades är de så kallade Finsenlampor som användes i behandlingen som ersättning för solljus under framför allt den mörka årstiden.

Aktiva personer minns bättre på äldre dar

Forskare: Marti Parker, Neda Agahi, Ingemar Kåreholt och Carin Lennartsson, Aging Research Center, Karolinska Institutet och Stockholms universitet

Individer som i medelåldern ägnat sig åt politiska, intellektuella och kulturella aktiviteter har bättre minnesförmåga när de blir äldre jämfört med dem som inte varit aktiva på dessa områden. Det är en av slutsatserna i det här projektet, som studerat sambandet mellan hälsa och kulturell aktivitet hos äldre.

— Många studier har visat på ett samband mellan aktivitet och kognition, men problemet med dessa brukar vara att de spänner över en kort tid, och att det därför är svårt att säga vad som påverkar vad. Det kan ju vara så att kognitiv försämring leder till ett mindre aktivt deltagande, sa Marti Parker. Styrkan med vår studie är att vi sätter individens kognition i relation till hans eller hennes aktivitet mer än tjugo år tidigare.

Trots detta kan man inte säkert säga att det är ett orsakssamband, konstaterade Parker. Både aktivitet och kognition kan ju påverkas av en tredje, okänd faktor. Men andra forskningsresultat inom fältet antyder att det kan röra sig om ett orsakssamband, menade hon.

Studien visar också ett samband mellan deltagande i olika aktiviteter och lägre dödlighet. För kvinnor är det främst aktiviteter som studiecirklar och organisationsdeltagande som är kopplade till lägre dödlighet medan det för män framför allt är trädgårds- och hobbyarbete.

— Det stämmer med vad vi sett i andra studier: bland kvinnor har sociala aktiviteter starkast samband med senare hälsa medan det för männen tycks vara aktiviteter som inte nödvändigtvis utförs tillsammans med andra, sa Marti Parker.

Undersökningen visar även att deltagande i olika aktiviteter hade ökat mellan åren 1992 och 2002. Det var framför allt kvinnorna som blivit mer aktiva.

När bara den ovetenskapliga behandlingen hjälper

Forskare: Johan Wedel, Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet

I skolor och fattiga byar hos miskitufolket i Nicaragua sker då och då utbrott av en form av massbesatthet som går under namnet grisi siknis (av engelskans crazy sickness). Personer som drabbas av grisi siknis kan kollektivt gå in i ett transtillstånd med ett våldsamt beteende då de försöker skada både sig själva och andra.

Johan Wedel har studerat hur Nicaragua försöker integrera traditionell och västerländsk medicin för att komma till rätta med utbrotten av grisi siknis. Enligt miskitufolkets världsbild beror grisi siknis på häxeri, och det traditionella botandet är baserat på att rituellt rena de drabbade. För den vetenskapligt grundade medicinen är det svårare att formulera orsaken till sjukdomen och finna en behandling.

— Det faktum att grisi siknis endast kan botas av traditionella miskitubotare visar att så kallade traditionella botandemetoder inte kan avfärdas, även om de uppfattas som ovetenskapliga i ett västerländskt medicinskt perspektiv, sa Johan Wedel.

Han underströk att den västerländska vården inte behöver anamma etnomedicinska förklaringsmodeller för att se värdet av traditionella behandlingar. I ett vetenskapligt perspektiv kan man snarare studera botarens förmåga att ändra upplevelsen av ett sjukdomstillstånd och förändra de sociala relationerna, vikten av att patienten tror på behandlingen och en koppling till placebo och nocebo, ansåg Johan Wedel.

Han poängterade att det också i västvärlden finns liknande upplevd sjukdom och ohälsa knuten till specifika kulturer eller miljöer, såsom skolor, fabriker och små samhällen. Dessa föregås ofta av upplevelser av stress och associeras inte sällan med till exempel en ovanlig lukt som tros vara giftig.

Poesi och musik gör ledare modigare

Forskare: Britt-Maj Wikström, Fakulteten för hälsa, nutrition och ledarskap, Högskolan i Akershus, Norge, Töres Theorell och Julia Romanowska, Institutionen för folkhälsovetenskap Karolinska Institutet, samt Gerry Larsson, Försvarshögskolan

Kan kulturella inslag i en ledarskapsutbildning öka dess påverkan på de ledare som går kursen — och i förlängningen på deras underställda? I det här forskningsprojektet har forskarna jämfört kursdeltagare som slumpmässigt fördelats på två olika ledarskapsutbildningar: en med konventionellt innehåll, och en nyutvecklad som tar avstamp i dikt och musik för att i grupp och enskilt reflektera över frågeställningar kring fyra teman: liv/död, makt/frihet, förräderi/mod samt ensamhet/kärlek.

Skattningar gjorda av chefernas underställda visade en signifikant förändring för ledarna i den konstinriktade utbildningen: de blev modigare och mindre benägna att sopa missförhållanden på arbetsplatsen under mattan, berättade Töres Theorell. Någon motsvarande förändring märktes inte hos gruppen som gick den konventionella — och mycket välrenommerade — utbildningen.

— Hos cheferna själva har vi bland annat mätt känsla av sammanhang, olika typer av coping samt personlighetsmåtten "big five", sa Töres Theorell. Även där såg vi att chefsgrupperna utvecklades åt olika håll, och nästan genomgående var det till fördel för den konstnärliga utbildningen.

Självskattningar av den psykiska hälsan gjordes av både cheferna själva och deras underställda. En tydlig skillnad observerades särskilt ett halvår efter att de ettåriga utbildningarna avslutats: den psykiska hälsan utvecklades bättre i gruppen med den konstnärliga chefsutbildningen. Man såg också att blodkoncentrationen av ett hormon som återspeglar kroppens återhämtningsförmåga, DHEA-s, utvecklades bättre för denna grupp. Såväl skillnaderna i psykisk hälsa som i blodanalysen var märkbara hos både chefer och underställda.

Du mår bättre med musik du valt själv

Forskare: Daniel Västfjäll, Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet och Teknisk akustik, Chalmers tekniska högskola samt Patrik Juslin, Terry Hartig och Mats Fredrikson, Institutionen för psykologi, Uppsala universitet

Det finns fog för den utbredda föreställningen att musik påverkar vår hälsa, enligt detta forskningsprojekt som studerat hur människor exponeras för musik i vardagen, och hur de påverkas av densamma. Särskilt den musik som individen själv valt leder till positiva känslor och avslappning, vilket i sin tur leder till ökad hälsa och välbefinnande, enligt forskarna.

I sina studier har de sett att försökspersoner rapporterar mindre stress för episoder under dagen där musik förekommer. De har också sett att avkoppling ihop med musiklyssnande sänker nivåerna av stresshormonet kortisol mer än avkoppling utan musiklyssnande. Denna påverkan sker genom att musiken väcker känslor som i sin tur inverkar på bland annat hormonutsöndring. Kopplingen till individens känslor gör att man inte kan tala om musikgenrer som skulle vara bra eller mindre bra för hälsan, förklarade Daniel Västfjäll.

— Det finns inget perfekt musikstycke för att få någon att må bättre, det handlar om din relation till musiken, sa Västfjäll. Jag, som spelade dödsmetall innan jag blev forskare, uppfattar det som avslappnande musik, medan många andra kanske inte gör det.

Tidigare forskning har ofta ignorerat att musikens effekter är individ- och situationsberoende, menade han. Detta har resulterat i att det finns en rad tidigare studier som undersökt ungefär samma musikstycken, men som tyckt sig se helt olika effekter av dessa, enligt Västfjäll.

Försökspersoner i projektets studier rapporterade att de exponerades för musik 30—40 procent av tiden en vanlig dag. Omkring två tredjedelar av dessa exponeringar påverkade försökspersonernas känslotillstånd — antingen positivt eller negativt.

Diskussion

— Utlysningen av det här forskningsprogrammet låg helt rätt i tiden. Sedan den gjordes har forskningsområdet formligen exploderat, menade Daniel Västfjäll.

Flera diskussionsdeltagare talade om ett växande intresse från bland annat vården, omsorgen, kommunerna och landstingen för hur kultur kan bidra till ökad hälsa och ökat välbefinnande. En positiv utveckling, men också ett stort ansvar för forskarna på området, ansåg Töres Theorell. Han betonade vikten av att forskningen nu hjälper till att omsätta rönen i praktisk nytta i samhället.

—Vi forskare behöver prata know-how nu, sa Töres Theorell. Det räcker inte att säga att kultur är bra för hälsan. Vi måste svara på hur — hur ska man göra, konkret? Läkare måste få veta hur de kan använda den här kunskapen. Annars är risken att vi får en rejäl backlash om man på ett okänsligt sätt börjar skriva ut kultur på recept utan att veta vad man gör.

Flera deltagare varnade för tendensen att den mångfasetterade frågan om kulturens betydelse för vård och rehabilitering i debatten och mediebevakningen reduceras till en banal diskussion om kultur på recept — något som lätt får ett löjets skimmer över sig.

Forskningsprogrammets mång- och tvärvetenskapliga karaktär uppskattades av många.

— Den här typen av utlysningar behövs, ansåg Britt-Maj Wikström. För oss som befinner oss i gränslandet mellan medicin och kultur ger en sådan här utlysning möjlighet att utveckla projekt som annars inte riktigt passar in i systemet.

Lynn Åkesson, professor vid avdelningen för etnologi, Lunds universitet, konstaterade att det av samma skäl kan vara svårt för tvärvetenskaplig forskning att publicera sina rön i de vanliga tidskrifterna.

— Där sitter fackfolk som inte alls är särskilt mångvetenskapliga, och man riskerar att bli refuserad för att man inte är tillräckligt mycket medicinare eller historiker eller något annat, sa hon. Granskarna ser ofta vad de tycker saknas, men inte vad de får istället.

Forskningsprogrammets nio projekt tycks dock ha övervunnit sådana svårigheter. Den samlade publiceringslistan är snarare anmärkningsvärt lång, menade Gunilla Jarlbro.

— Projekten har genererat oerhört mycket artiklar, sa hon. Fem miljoner kronor gånger tre år är verkligen inte mycket för ett forskningsprogram, så det är imponerande att man med så små medel åstadkommit så mycket.

Text: Anders Nilsson