Idéhistoria

Maria Montessori ville skapa det perfekta barnet

Maria Montessori, grundare av pedagogiken som bär hennes namn, hade en idémässigt motsägelsefull bakgrund. Hon var anhängare av tankegångar om att barn måste formas till normalitet, att de med rätt pedagogik kunde bli perfekta människor. Samtidigt hyllade hon deras rätt till frihet och behov av sinnesträning. Om hur dessa olika tankegångar kunde förenas handlar Christine Quarfoods forskning vid Göteborgs universitet.

Montessoripedagogiken, som startade i blygsam skala i Roms fattigkvarter 1907, har vunnit stora framgångar världen över. Sedan 1980-talet har betydelsen ökat även i Sverige. Maria Montessoris en gång nyskapande pedagogiska idéer ligger rätt i tiden och har blivit en del av den vanlig svenska skolans pedagogik. Individualiserad undervisning, en mindre styrande lärarroll, självinstruerande läromedel, rörelsefrihet i klassrummet och åldersblandade grupper har idémässigt ett ursprung i den italienska pedagogiken. För många ambitiösa föräldrar är den strukturerade inlärningen i kombination med stor frihet lockande.

Motsägelsefull person


Christine Quarfood har i sin forskning vid Göteborgs universitet visat att Maria Montessori var en mer motsägelsefull person än vad som hittills varit känt. Forskningen har resulterat i boken "Positivism med mänskligt ansikte" som i december 2005 kom ut på Symposions Bokförlag.

- Det finns en tendens att vilja idealisera och samtidigt banalisera Maria Montessori, säger Christine Quarfood. Den litteratur som finns om Montessoripedagogikens bakgrundshistoria är av biografisk karaktär, mer sällan idéhistorisk. Min avsikt är att beskriva vilka idéer som ligger bakom framväxten av Montessoris förskolepedagogik.

- Det finns hos henne ett spänningsfyllt förhållande mellan teori och metod. På ena sidan finns den sinnestränande pedagogiken, en slags social ingenjörskonst. På andra sidan en tidstypisk biologistisk människosyn.

I Europa fanns i början av 1900-talet många som ville "skapa den perfekta människan". Maria Montessori var en av dem. Tankar om vad som var biologiskt sett normalt och onormalt var viktiga för henne. I sina första kontakter med vanliga skolbarn blev hon besviken. De kunde till och med prestera sämre resultat än de "onormala" förståndshandikappade barnen som hon tidigare arbetat med. Det var för Montessori uppenbart att de normala barnen inte levde upp till sina inneboende möjligheter.

"Hypernormala" barn

   
- Hennes idé var att det inte räckte med normalitet. Barnen måste bli normaliserade, för att utvecklas optimalt, säger Christine Quarfood. Montessori såg alltså perfektionen som en förädlad normalitet, snarare än som en avvikelse från det genomsnittliga, vardagliga. Det gällde att bli hypernormal.

Maria Montessori konstaterade att barnen i hennes verksamhet var allvarliga och arbetade koncentrerat, som små vuxna. Det var så barn själva ville vara, enligt Maria Montessori. De vill hellre träna sina färdigheter än ägna sig åt dans, lek och sagor.

För att ytterligare lyfta fram Maria Montessoris många bottnar beskriver Christine Quarfood italienskans feministiska engagemang. Parallellt med det pedagogiska arbetet var hon aktiv i kampen för kvinnors frigörelse.

Per Westergård

Sidansvarig: Helena Bornholm
Senast uppdaterad: 2006-06-20
Maria Montessori
Maria Montessori. Bild: Svenska Montessoriförbundet

Projekt: Montessorimetodens idéhistoriska grunder: Sinnesträningens grunder från Itard till Montessori.

Forskningsledare: Christine Quarfood, Göteborgs universitet

Projektfinansiering: Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap

Klarabergsviadukten 82
Box 1035, 101 38  Stockholm
Telefon: 08-546 44 000
Fax: 08-546 44 180
Org nr: 2021005208
Fakturaadress: FE 57, 833 83 Strömsund