Krav på tjänstemän i offentlig förvaltning en demokratifråga

Thomas Bull, docent i juridik vid Uppsala universitet, leder sedan 2004 ett tvärvetenskapligt projekt med jurister, statsvetare och historiker om demokrati och professionalisering. De granskar hur den offentliga förvaltningen har förändrats över tid och hur förändringen påverkar dem som arbetar där.

— Det har hänt mycket inom klassiska ämbetsmannakårer sedan 1960-talet. Polis, domarkår, lärare och socialtjänst har genomgått stora förändringar vad gäller förvaltningarnas storlek, arbetsformer och ekonomiska förutsättningar. Staten har mindre pengar och man tänker mer i ekonomiska termer, mindre på verksamheten. Vi har gått från den klassiska ämbetsmannen som verkställer politiska beslut och opartiskt styr undersåtarna, till ord som klienter och service. Många myndigheter glömmer att de inte är en privat institution som tillhandahåller tjänster mot betalning, utan en offentlig institution med särskilt medborgaransvar.

JO granskar

Själv tittar Thomas Bull närmare på ansvarsutkrävandet av dem som arbetar i offentlig sektor. Han granskar ärenden som lett till fällande dom, avsked eller uppsägelse på grund av att man har gjort fel och försöker se på hur det ser ut i praktiken: Vad får man och vad får man inte göra när man är anställd i det offentliga?

— Den svenska förvaltningen har alltid präglats av att inte hänga ut någon om fel begås utan istället se till att man inte gör om det, säger han.

I länder som USA och i Storbritannien får en ansvarig minister ofta gå om fel begås. I Sverige låter man av tradition istället en institution som JO (Justitieombudsmannen) granska ärendet. 

Thomas Bull nämner fallet med spionen Stig Bergling som rymde från fängelset 1987. JO:s granskning av rymningen resulterade i en förstående attityd.

— Det finns en fara i att allmänheten får en bild av att det inte utkrävs ansvar. Att det bara pyser till lite och att vederbörande sedan får fortsätta på sin post och klättra vidare i karriären. Det ger konstiga signaler och är ett problem för demokratin. Den kan inte fungera om man inte har en förvaltning som man har förtroende för. Om medborgarna inte litar på myndigheterna är risken stor att man tar till privata lösningar som till exempel medborgargarden.

Rädsla för straff

— Jag anar en skärpt syn på kraven som ställs på dem som arbetar i centrala delar av statsförvaltningen.

Skärpningen är bra i stort men kan vara negativ för den enskilde, anser Thomas Bull.

— En domare jag pratade med frågade mig om jag tror att han blir en bättre domare om han arbetar under rädsla för att bli straffad. Det blir han antagligen inte. Men i den andra vågskålen ligger medborgarna och det är viktigt att de ser att felaktigt handlande får konsekvenser.

Marianne Lesslie