Myndigheters opinionsbildande arbete granskas

Att vi vuxna gör vad vi kan för att påverka barn i vår närhet är ingenting konstigt. Tvärtom — att inte visa vad vi tror är bäst för dem hade ansetts oansvarigt. På samma sätt är statens påverkan på våra barn i utbildningssystemet någorlunda accepterat. Men så snart staten via sina myndigheter försöker påverka landets vuxna medborgare blir det känsligare: när staten talar om hur vi bör se på jämställdhet, hur våra levnadsvanor bör se ut eller vad vi har för syn på skatt. Kritikerna beskyller i dessa exempel staten för att bedriva politisk propaganda. En annan kritiserad verksamhet är när myndigheter marknadsför den egna verksamheten med skattebetalarnas pengar.

— Offentlig förvaltning och myndigheter har alltid bedrivit opinionsbildning i någon form men under de senaste decennierna finns det tecken på att den har ökat i omfattning och ändrat karaktär, säger Hanna Kjellgren, Högskolan Väst

"Från myndighetsinformation till myndighetspropaganda? — En studie av svenska myndigheters opinionsbildande verksamhet" är namnet på hennes projekt som genomförs tillsammans med Bengt Johansson på Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet.

Mäter debattförekomst

Eftersom det vetenskapliga stödet för uppfattningen är svagt, både i Sverige och internationellt, ska Hanna Kjellgren göra en jämförande studie av svenska myndigheters arbete över tid.

Frågorna är: I hur hög grad har svenska myndigheter gått från uppgifter som handlar om att tillämpa lag och se till att den följs till uppgifter av mer opinionsbildande slag? Vilka likheter och skillnader kan man se hos olika typer av myndigheter vid olika tidpunkter när det gäller vilket typ av opinionsbildande verksamhet de bedriver? För att få svar gör Hanna Kjellgren tre delstudier. Den första kartlägger om myndigheter på ett formellt plan fått ett ökat uppdrag att bedriva opinion. I den andra mäter hon myndigheters aktivitet som opinionsbildare genom att räkna hur ofta de förekommer på tidningarnas debattsidor. Den avslutande tredje delen består av en fallstudie av fyra nu existerande myndigheters opinionsbildande verksamhet.

Hanna Kjellgren hoppas att hennes studie får både inom- och utomvetenskaplig betydelse. När det gäller opinionsbildande verktyg finns det enligt Hanna Kjellgren inte särskilt mycket forskning inom statsvetenskapen. Och inom medie- och kommunikationsforskningen studeras myndigheters information ofta som vilken information som helst.

— Det här är lite bortglömt inom förvaltningsforskning. I dagens samhälle måste myndigheter synas i det offentliga rummet, frågan är bara på vilket sätt detta sker. Hon hoppas att resultatet av undersökningarna ska kunna bringa klarhet i debatten.

— Att komma dithän att man kan diskutera frågan om vad som är principiellt OK och inte, istället för att som hittills diskutera varje enskilt fall och enskild myndighets opinionsbildande verksamhet för sig, säger Hanna Kjellgren.

Marit Larsdotter