Tvingande folkrätt — rättesnöre eller tom retorik?

Traditionellt har det funnits en väldigt skeptisk inställning till jus cogens, men på senare år har begreppet börjat användas allt flitigare, bland annat av nationella domstolar. Ett exempel är när en brittisk domstol beslutade att Augusto Pinochet kunde utlämnas för åtal i Spanien trots den folkrättsliga regel som säger att en före detta statschef inte kan åtalas för handlingar som är utförda under en tidigare tjänsteperiod.

Också den vetenskapliga litteraturen intresserar sig för jus cogens.

— Vi upplever att litteraturen har varit rätt okritisk. Vi försöker ta detta från grunden, säger Ulf Linderfalk, folkrättsjurist och universitetslektor på Juridiska institutionen vid Lunds universitet.

Han undersöker begreppet jus cogens (lat. 'tvingande rätt'), som förekommer inom internationell rätt och som innebär de folkrättsliga regler stater genom avtal sinsemellan inte kan avtala sig bort ifrån. Studien är den första i sitt slag som beskriver jus cogens på det här kritiska sättet. Resultaten av studien får först och främst en inomvetenskaplig betydelse. I förlängningen kan det komma att få en praktisk betydelse genom att litteraturen påverkar politiska aktörer, tror Ulf Linderfalk.

Existerar jus cogens?

— Man ser att språkbruket är väldigt vacklande. Det ligger nära till hands att använda jus cogens-termen för att försätta sig i en mer fördelaktig position i en folkrättslig argumentation.

Som utgångspunkt har Leif Linderfalk och hans kollegor en ganska skeptisk syn på vad jus cogens egentligen har för status i rätten. Tesen är att det till stor del är en fråga om retorik.

Argument för invasion

— Vi tittar på tvister som inte förs till domstol  — till exempel på hur USA och Storbritannien argumenterade vid invasionen av Afghanistan. Vilka rättsliga argument använde de och hur reagerarde andra stater?

Ett forskningsprojekt om jus cogens kommer oundvikligen att säga mycket om hur folkrätten som system fungerar. Är det en folkrätt som bygger på samma grundtankar som fanns efter andra världskriget eller är det i stor utsträckning en ny folkrätt som bygger på nya grundtankar? Har statssuveräniteten hamnat i bakgrunden?

Ragnhild Larsson