Månadens projekt
Konstvetenskap

Datorkonstens utveckling från bildskärm till skärmbild

Redan på 1960-talet började svenska konstnärer att använda datorer i sitt arbete, men det dröjde innan datorerna fick genomslag på konstskolorna.
- Det fanns en misstänksamhet mot datorer, förklarar forskaren Gary Svensson. De förknippades med militära sammanhang och hade en klang av övervakningssamhället.

Gary Svensson, fil dr i kommunikation vid Linköpings universitet, har granskat hur den digitala tekniken utvecklades och kommunicerades i konstnärlig utbildning i Sverige åren 1986 och 1996. 1986 var datorer mycket ovanliga i konstnärliga sammanhang. Tio år senare hade i stort sett alla skolor tillgång till datorer, även de konstnärliga högskolorna. Den tekniska utvecklingen gjorde att datorerna blev något som var omöjligt att värja sig mot.

- Datorkonsten kom tidigt till Sverige, säger Gary Svensson. Det rörde sig om en liten men stark rörelse, det vill säga några enstaka entusiaster, exempelvis Lars Gunnar Bodin och Torsten Ridell. Datorerna var ett nytt fält som man ville undersöka. Konsten har alltid varit tidig med att snappa upp det som är aktuellt i samhället.

Från slump till skapande verktyg


På 1960-talet användes datorerna mest som beräkningsverktyg för att skapa slumpvisa kompositioner. Många konstnärer nöjde sig med de egenskaper som de färdiga dataprogrammen bestod av, på samma sätt som en del musiker nöjer sig med befintligt ljud, trots möjligheter att skapa mer individuella ljud.

- På 1970-talet tog dåvarande Skolöverstyrelsen fram en handlingsplan för "dataundervisningen" i skolan, berättar Gary Svensson. Nationella försök gjordes att ta fram mindre bruksdatorer, men de produkter som dök upp på marknaden, till exempel skoldatorn Compis, blev ingen större framgång. Snart fick de konkurrens från IBM:s mer användarvänliga persondatorer och även från Apple. Nu behövde man inte längre vara tekniker för att klara av att hantera en dator.

Under 1990-talet utvecklades både datatekniken och skolundervisningen. Högskolorna öppnade för alternativa bakgrunder och konstnärsrollen blev allt mer mångfasetterad. Med tiden kom den digitala tekniken att sugas upp i alla genrer.

Samtidigt intensifierades frågan om konstnärernas förhållande till själva hantverket. Konstnären Olof Glemme var en av de som tidigt utvecklade fotografiet med hjälp av digital teknik. När det digitala fotot kom, uppstod en debatt om bildalstrens autenticitet. Det digitala fotot ansågs inte vara "äkta", eftersom fotograferna kunde "manipulera" bilden.

I dag vet alla var vi står. Den digitala tekniken har blivit ett självklart inslag i konstnärlig verksamhet. Datorkonsten har gått från att vara enbart datorkonst, till att även omfatta exempelvis foto, film, videokonst och design.

Helena Bornholm, Vetenskapsjournalisterna

Dela |
Sidansvarig: Helena Bornholm
Senast uppdaterad: 2009-08-26
Datorkonst (Bodin 1960)
Datorkonst Glemme 1993
Två bildkonstverk som illustrerar utvecklingen inom datorkonsten. Överst Bodin (1960) och nedanför Glemme (1993).
Projekt: Mellan bildskärm och skärmbild

Forskningsledare: Fil dr. Gary Svensson, avd. för Konstvetenskap och visuell kommunikation, Linköpings universitet

Projektfinansiering: Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap

Vetenskapsrådet publicerar månadsvis resultaten från ett utvalt forskningsprojekt inom humaniora och samhällsvetenskap. Projekten som presenteras väljs ut vartefter resultaten återrapporteras till Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap.
Västra Järnvägsgatan 3
Box 1035, 101 38  Stockholm
Telefon: 08-546 44 000
Fax: 08-546 44 180
Org nr: 2021005208
Fakturaadress: FE 57, 833 83 Strömsund