- Startsida
-
Forskning vi stödjer
-
Humaniora och samhällsvetenskap
-
Månadens projekt
- Folktro och skam hindrar nepaleser att söka vård för tuberkulos
Folktro och skam hindrar nepaleser att söka vård för tuberkulos
Tuberkulos dödar fler vuxna i Nepal än någon annan sjukdom, trots ett omfattande nationellt vårdprogram. Ulla-Britt Engelbrektsson har hittat kulturella och andliga förklaringar till varför nepaleser drar sig från att söka vård.
Tuberkulos, tbc, är en sjukdom på framväxt i stora delar av världen. I Nepal insjuknar tiotusentals personer varje år. Och fastän sjukdomen i de flesta fall är botbar med antibiotika och de nepalesiska myndigheterna satsar stort på att utrota den, så minskar den inte.
Socialantropologen Ulla-Britt Engelbrektsson har hittat ett komplicerat mönster av kulturella uppfattningar, skam och folktro, som gör att nepaleserna dröjer in i det sista med att söka vård.
- Sjukdomen är stigmatiserande. Den är ofta smittsam och anses framkallad av dåligt karma och tobak och alkohol. Det gör att många drar sig för att ge sig till känna, säger Ulla Britt Engelbrektsson.
Uppfattas som rökhosta
Den mest smittsamma varianten av tbc, lungtuberkulos, börjar inte sällan som vanlig hosta, vilket många nepaleser har utan att vara sjuka. De röker mycket och bor i hus utan rökutgångar för spisrök. Först när hostan innehåller blod inser man att det är något onormalt.
Då vänder sig den drabbade till schamanen. Man tror sig ha något otalt med förfäderna och att onda ögat slagit till. Vid feber kan vården i hemmet bestå av att äta fisk, som är en symboliskt kall rätt.
När denna behandling inte hjälper vänder man till det lokala apoteket. Där ordinerar ofta outbildad personal vitaminer och stärkande medicin, vilket pungslår patienten utan att bota sjukdomen.
- Först när detta inte fungerar vänder man sig till sjukhus eller vårdinrättning. Då kan det ha gått mellan fyra och sex månader. Under den tiden smittar den drabbade sin omgivning, säger Ulla-Britt Engelbrektsson.
Lång väg till vård
Vården är gratis och väl utbyggd men kringkostnaderna kan vara svåra att bära för fattiga nepaleser. Patienten måste ta medicinen dagligen, under överinseende av vårdpersonal. Det kan betyda två timmars vandring åt vardera hållet till och från kliniken. Det är jobbigt för en tbc-sjuk, i synnerhet i Nepals bergstrakter. Dessutom är personen borta hela dagen från arbetet. Om patienten är en kvinna så måste hon enligt nepalesisk sed ha någon som ledsagar henne, vilket innebär att två personer är borta från det dagliga arbetet. Lungtuberkulos tar cirka åtta månader att behandla, men det är bara under de första månaderna som medicinen måste intas dagligen.
Ulla-Britt Engelbrektsson menar att detta är sociala och kulturella flaskhalsar som hindrar medicinska satsningar. Hon föreslår att man istället ger medicinen ute i byarna.
Omfattande djupintervjuer
Ulla-Britt Engelbrektsson har djupintervjuat 140 tbc-drabbade i mellanvästra regionen i Nepal. Hon har gjort omfattande fältstudier i ett stort antal byar, undersökt attityder i de tbc-drabbades familjer, hos grannar och i lokalsamhällen. Särskilt intressant tycker hon att upptäckten är att de lokala apoteken fördröjer uppsökandet av adekvat vård med flera månader. Detta hade inte tidigare lyfts fram av de nepalesiska myndigheterna.
Som ett tredje steg har hon gjort en statistisk studie som bland annat visar att förekomsten av tbc är starkt könsbetingat, män drabbas dubbelt så ofta, möjligen beroende på att de är rörligare än kvinnor. Nepal för noggrann statistik över tbc-fallen, vilket är en av de främsta orsakerna till varför patienterna måste ta medicinen på klinikerna och inte hemma.
Enligt Ulla-Britt Engelbrektsson återstår viktiga frågor att besvara. Vad göra med dem som drabbas av den multiresistenta, i princip obotliga varianten av tbc?
- Det är ett otroligt svårt problem att hantera. De svarar inte på medicinen och kommer förmodligen att dö. Men hur ska man vårda dem, så att de inte går omkring i byarna och smittar? frågar Ulla-Britt Engelbrektsson.
Thomas Heldmark
Projektledare: Ulla-Britt Engelbrektsson, Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet.
Projektfinansiering: Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap
Box 1035, 101 38 Stockholm
Fax: 08-546 44 180
Fakturaadress: FE 57, 833 83 Strömsund