- Startsida
-
Forskning vi stödjer
-
Humaniora och samhällsvetenskap
-
Månadens projekt
- Judiska karikatyrer präglade bibelforskningen
Judiska karikatyrer präglade bibelforskningen
Kristna bibelforskare på 1800- och 1900-talet trodde att de gav en objektiv bild av judendomen. I själva verket bidrog de till de teologiska karikatyrer som sedan kom nazismen till gagn. Samma förvanskning sker idag med islam, menar teologen Håkan Bengtsson.
Medeltidens bibelforskare beskrev inte sällan judendomen som djävulens verk. Judarna var Jesus banemän och Jesus själv, ja, inte var han väl så värst judisk.
Möjligen låg denna aggressiva ståndpunkt i sakens natur. Kristna hade behov av att göra judendomen defekt och ofullständig, varför skulle annars kristendomen behövt växa fram? Det var under den här tiden som karikatyrer och nidbilder av snåla, ondskefulla judar såg sitt ljus.
Skenbar motkraft
I slutet av 1800-talet kom så en motkraft, trodde man. En religionshistorisk ådra växte fram inom europeisk bibelforskning, som ville göra upp med de gamla nidbilderna av judendomen. Men hur rättvis var deras forskning?
- De sågs som radikala av sin samtid. Men i själva verket upprepar dessa forskare samma misstag. De kommer alltid till en punkt där de måste punktera judendomen, förklara den som defekt, säger Håkan Bengtsson, teolog vid Uppsala universitet.
Han och hans kollega Anders Gerdmar har undersökt hur judendomen porträtteras i bibelforskning i Sverige och Tyskland under perioden 1850 till mitten av 1900-talet. De har varit på jakt efter karikatyrer och subtila nidbilder. De har också undersökt hur dessa mottogs av samtiden.
Den kristna synen styr
Problemet enligt Bengtsson är att forskarna nästan alltid utgick från sitt egna kristna perspektiv, utan att redovisa detta. Den kristna synen låg i botten som ett outtalat paradigm. På så sätt fungerade dessa radikala bibelforskare som nyttiga idioter åt den religiösa syn som var rådande. Detta var före postmodernismen med dess kunskaper om hur perspektivet påverkar den vetenskapliga undersökningen, poängterar Bengtsson.
Följden blev att judendomen inte heller nu skildrades som en självständig levande religion utan som en bakgrund till kristendomen.
Detta togs väl emot av nazisterna som vred vrångbilderna ett par varv till. Då arbetade tyska bibelforskare med att helt avjudifiera kristendomen. Man tvättade bort alla böner och sånger från ord anstrukna av hebreiska. Det gick till exempel inte längre att utropa Halleluja!
- Det var förstås extremfall. Men även i annan bibelforskning hittar forskaren alltid en punkt, det kan gälla etik eller människosyn, där judendomen inte håller måttet.
Sluttande plan
Återigen är det kristendomens behov av att se judendomen som en relief som gör sig gällande. Tydligast blir detta när protestantiska bibelforskare förklarar judendomen med protestantiska trossatser. Där, menar Bengtsson, ger vi oss ut på ett sluttande plan där slutsatsen lätt kan bli att ja, de är inte som vi, alltså är de förmodligen onda och alltså måste vi utrota eller förjaga dem.
- Idag ser vi samma sak gentemot islam, den beskrivs ofta som våldsförhärligande bland annat, säger Håkan Bengtsson.
Men om man är troende kristen, tror på den kristna guden, är det inte rimligt att anse att judendomen och andra religioner är bristfälliga?
- Jo, den egna tron är en utgångspunkt som forskaren må ha, men det måste i så fall redovisas som ett perspektiv, säger Håkan Bengtsson.
Thomas Heldmark
Projektledare: Teol. Dr. Håkan Bengtsson, Teologiska institutionen, Uppsala universitet
Projektmedarbetare: Teol. Dr. Anders Gerdmar
Projektfinansiering: Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap
Box 1035, 101 38 Stockholm
Fax: 08-546 44 180
Fakturaadress: FE 57, 833 83 Strömsund