Mutor och moral

Trots att de arbetar i skilda världar har affärsmän och biståndsarbetare en likartad syn på korruption. De ser sig som offer för ett korrupt system som de försöker undvika att bli en del av. Men ibland tvingas de betala mutor för att kunna utföra sitt jobb.

Hur ser olika yrkesgrupper på mutor och bestickning? Och var går gränsen mellan gåvor och mutor? Det är frågor som professor Malin Åkerström och hennes kolleger vid Lunds universitet ägnat sig åt de senaste åren.

I tre olika studier har forskarna undersökt människors inställning till de här frågorna.

- Vårt analysverktyg har varit hur intervjupersonerna berättat om det, säger Malin Åkerström som är professor i sociologi med inriktning på kriminalvetenskap.

Affärsmän i östeuropa

- Från början trodde vi att affärsmännen kanske ville framstå som smarta och skulle prata om mutkompetens, säger Malin Åkerström.

Så var dock inte fallet. Visserligen framhöll de intervjuade affärsmännen att mutor är vanliga i de här länderna och att moraltröskeln är lägre än i Sverige. Men samtidigt beskrev flera av dem hur man kunde undvika att ge mutor genom olika knep.

- De svenska affärsmännen framställde inte mutor som en yrkesskicklighet. Istället pratade de om att "uppvakta" och skapa relationer. Uppvaktningen kunde bestå av att umgås med affärspartners familj, bjuda på middag eller ge gåvor.

Gåvan kunde vara en liten sak, t ex en penna där man graverat in mottagarens namn rättstavat. Att ge bort mängder med miljoner, som i Bofors-affären, upplevdes inte som affärsmässigt av intervjupersonerna.

- Det visar bara på att man inte kan affärer och inte behärskar det här med social uppvaktning.

Biståndsarbetare i utvecklingsländer

- Hjälparbetare är också en yrkesgrupp som kan hamna i mutsituationer. Därför ville vi jämföra hur de här väldigt olika grupperna ser på mutor, säger Malin Åkerström.

I intervjuerna berättade biståndsarbetarna att de ofta kom i kontakt med tjänstemän som förväntade sig en muta. Det kunde t ex handla om en gränsvakt som begärde en avgift för att släppa igenom en last med läkemedel.

- I en sådan situation kunde de känna sig tvungna att betala för att komma igenom gränskontrollen.

Men hjälparbetarna beskrev också hur de förde en psykologisk motståndskamp för att inte behöva ge mutor.

- Biståndsarbetaren kunde t ex fråga efter ett kvitto på avgiften för att få gränsvakten att släppa igenom transporten utan muta. Hjälparbetaren kunde också hänvisa till någon högre upp i hierarkin och på så vis utnyttja sin sociala status.

Mer lika än väntat

- Både affärsmän och biståndsarbetare beskriver sig själva som offer som ibland är tvungna att betala mutor för att kunna utföra sitt jobb. Det är ingen som säger "jag mutar glatt" utan man försöker begränsa mutorna.

Det finns dock skillnader mellan grupperna. Affärsmännen talade mer om gåvans art och om klandervärda respektive klanderfria gåvor. Med en klanderfri gåva menas att den inte är så mycket värd.

Biståndsarbetarna kopplade gåvan/mutan mer till en beskrivning av mottagaren. "Men han var ju så fattig" eller "hon såg så hungrig ut". De kunde också säga att "det är snart jul så skinka tyckte jag de kunde få".

- Genom att framhålla att mottagaren inte hade det så gott ställt blev gåvan mer etiskt försvar.

Svenska rättsfall

- När man studerar de svenska rättsfallen är det väldigt tydligt att dispyten inte handlar om vad som hänt. Frågan är istället hur man ska tolka de fakta som ligger på bordet, säger Malin Åkerström.

För att tona ner betydelsen av mutan försökte intervjupersonerna göra det till något vardagligt. Den intervjuade kunde t ex säga att "Jag hjälper honom med byggnadsritningar eftersom jag är god vän med honom".

De skilda synsätten återspeglas också i den rättsliga processen.

- Åklagaren använde ett juridiskt språkbruk och tolkade händelsen på ett visst sätt. Försvararen gjorde en annan tolkning och kallade det för en vängåva, säger Malin Åkerström som just nu håller på att sammanfatta forskningen i en antologi.

Peter Tillhammar