Forskning vi stödjer
Humaniora och samhällsvetenskap
Månadens projekt
Nord mot syd under järnåldern
I början av romersk järnålder ställdes nord mot syd i Skandinavien. Det visar nya fynd av dåtidens hus som vittnar om ett socialt skiktat samhälle.
- Järnålderns samhälle var inte så jämlikt som man föreställt sig, säger professor Frands Herschend vid Uppsala universitet.
Varför ser hus ut som de gör och vad säger deras byggnadssätt om människors relationer och mentalitet? Det är några av frågeställningarna för ett forskningsprojekt som jämfört hus som byggdes i Syd- och Mellanskandinavien under tidig järnålder (0-500 e kr).
- Hur man utformar hus har stor makt över idé och tanke, säger Frands Herschend som är professor i arkeologi vid Uppsala universitet.
De senaste decennierna har man hittat allt fler hus ifrån järnåldern. Bara vid den nya E4-grävningen mellan Uppsala och Mehedeby fann man 170 hus ifrån denna tidsålder. De nya rönen har gjort förhistorien mycket mer sammansatt.
- Järnålderns samhälle var inte så jämlikt som man föreställt sig. Det var inte bara en massa snälla bönder utan ett socialt skiktat samhälle.
- Ett hus var som en lampa som lyste en stund och sedan slocknade. Istället började andra lampor lysa på andra platser i landskapet.
I början av romersk järnålder runt år 0 skedde dock en förändring när gårdarna blev fasta.
- Då uppträder också de stora gårdarna som inte kunde drivas av en kärnfamilj. Det ledde till att byar växte fram där storgården omgavs av ett tiotal beroendegårdar. I en sådan by levde 150-175 personer.
I takt med att gårdarna växte skapades samtidigt sociala hierarkier. Det innebar att somliga människor inte längre hade rätt att bilda eget hushåll. Fynd från 400-talet e kr visar att många människor bodde tillsammans med djuren i ladugårdar. De hade inget eget hushåll.
Den här utvecklingen skedde dock bara i Sydskandinavien. I Mellanskandinavien uppstod under äldre järnåldern ett kulturområde med egen livsstil, byggnadskultur och syn på samhällets ordning. Området sträcker sig ifrån Lofoten genom södra Norge och Mellansverige och upp längs norrlandskusten till Örnsköldsvik.
- I Mellanskandinavien hade man ett eget boende inom ramen för gården. När dessa gårdar växte bildades sekundära hushåll. Det egna, självständiga hushållet stod mycket starkare i Mellanskandinavien, säger Frands Herschend.
De skilda värderingarna avspeglar sig också i en ny hustyp som skapades i Mellanskandinavien runt år 0. Den nya typen av hus saknade det centrala ingångsrum på ena långsidan som alla hus i Sydskandinavien hade. Istället fanns ingångar i vardera änden av huset.
- Det ledde också till att Mellanskandinavien fick en annan uppfattning om vad civiliserade rum är. De olika hustyperna manifesterar på så vis olika sociala strukturer.
Till de sociala skillnaderna bidrog också det större befolkningstrycket i Sydskandinavien. Det ledde till att jordbruket inte kunde mätta fler munnar och att fler människor hamnade i en beroendesituation.
- I Mellansverige och de stora svenska slättbygderna så rymde den nya jordbruksekonomin oerhört många människor. Därför uppträdde inte sådana här beroendesituationer lika ofta. Även rätten att bilda hushåll höll sig bättre i Mellansverige. Ofriheten blev inte lika stor som i Danmark.
- Hallen är det första exemplet på att järnålderns hus byggdes för att ge uttryck för en viss form av civiliserat sätt att vara. I hallen för det goda, civiliserade samhället en dialog.
Hallen uppfanns av romarna och är ett av många exempel på det stora inflytande som Romarriket hade på Västeuropa.
- Den är ett eko av en, i vårt tycke, mycket mer högstående kultur. Detsamma gäller idén om jordägande och tankarna om vem som hade rätt att bilda hushåll eller inte.
Närheten till Rom gjorde också Sydskandinavien till en rikare region än Mellanskandinavien. Det ledde i sin tur till militära konflikter mellan regionerna. I Sydskandinaviens mossar har man funnit krigsbyten som är rester av besegrade arméer.
- Många av vapnen kommer norrifrån. De är uttryck för en folkvandring, men också för en konfliktsituation. De som levde där ville inte låta sig plundras av folk från norr. Det skapade en militär konflikt som höll på till 500-talet e kr, säger Frands Herschend.
Peter Tillhammar

Forskningsledare: Professor Frands Herschend, Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet
Projektmedarbetare: Katarina Romare
Projektfinansiering: Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap

Illustrationen är hämtad ur boken Høje Taastrup før buerne. Red: Ditlev L. Mahler. Utgiven av Københavns Amtsmuseumsråd och Høje Taastrup Kommune. 1999.