2010-03-18

Behov av nationell samordning av tekniker för biologisk avbildning

Intresset för att koordinera svenska forskningscenter inom biologisk avbildning till en samordnad, effektiv forskningsinfrastruktur är stort, men en snäv tidsram väcker samtidigt oro för en forcerad process. Det framkom vid ett seminarium om biologisk avbildning på Vetenskapsrådet i mars.
Vetenskapsrådets utlysning av "Bidrag till omfattande infrastruktur för biologisk avbildning" har sista ansökningsdag den 20 april 2010. För att informera om utlysningen och erbjuda forskare tillfälle att diskutera sina behov och samordningsmöjligheter bjöd Vetenskapsrådet in till ett seminarium i Stockholm den 18 mars 2010.

Syftet med utlysningen är att stärka de forskningsområden som använder avbildningstekniker, skapa en nationell resurs för forskare från hela landet samt skapa en nationell struktur som stärker Sveriges förutsättningar att vara en aktiv nod i den europeiska forskningsinfrastrukturen Euro-bioimaging, förklarade Juni Palmgren, tillträdande huvudsekreterare för rådet för forskningens infrastrukturer, RFI, vid Vetenskapsrådet. Hon redogjorde för bakgrunden: regeringens forskningsproposition hösten 2008 innehöll strategiska satsningar på ett tjugotal forskningsområden. Som en konsekvens av detta har Vetenskapsrådet i dag avsatta medel för att skapa en nationell infrastruktur inom biologisk avbildning med tonvikt på teknikerna MRI och PET. För biologisk avbildning samt sekvensering har avsatts 16 Mkr för 2010, 23 Mkr för 2011 och 37 Mkr per år från 2012 och framåt enligt beslut inom ramen för regeringens strategiska satsninglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Inom de sex andra områden där Vetenskapsrådet också avsätter medel till nationella infrastrukturer relaterade till de strategiska satsningarna finns sedan tidigare initiativ och processer att samla Sveriges forskning inom respektive område kring en infrastruktur. Detta gäller områdena biobanker, bioinformatik, biodiversitet, synkrotronljus, nanofabrikation och högpresterande datorer. Inom biologisk avbildning har sådana initiativ vuxit fram först under det senaste året, och Juni Palmgren konstaterade att området inte varit lika synligt som övriga områden i RFI:s senaste strategidokument Guide till infrastrukturen 2007. Hon hoppades att seminariet skulle bli starten för en nationell samordningsprocess inom biologisk avbildning, med målet att svenska forskare på sikt, genom nationell och europeisk infrastruktur, ska ha tillgång till plattformar för biologisk avbildning i världsklass.

 


På gång i Europa


Pamela Zolda från European Institute for Biomedical Imaging Research, EIBIR, berättade om den planerade europeiska forskningsinfrastrukturen Euro-bioimaging som sedan 2008 finns på organisationen ESFRI:s lista över viktiga framtida europeiska infrastrukturer. Projektet väntar under våren besked om finansiering från EU för den förberedande fasen som är planerad att pågå 2010-2013. Konstruktionsfasen ska pågå 2014-2017 och 2018 inleds driftsfasen. Euro-bioimaging ska bli en distribuerad infrastruktur – det vill säga den ska inte samla alla resurser till en fysisk plats, utan kommer att vara spridd på ett antal noder. Syftet är att genom samordning ge fler av Europas forskare inom biologisk avbildning möjlighet att arbeta med den bästa utrustningen. Euro-bioimaging är tänkt att omfatta alla betydelsefulla tekniker inom biologisk avbildning, däribland avancerad ljusmikroskopi, MRI och PET. Faciliteten ska omfatta forskning från molekyl till patient och population. Utöver instrumentpark kommer infrastrukturen också att omfatta sådant som kompetensutveckling, utbildning och stödfunktioner.

Hittills har Euro-bioimaging intressenter i 23 länder. Uppsala universitet, Chalmers tekniska universitet, Linköpings universitet och Göteborgs universitet är involverade i projektet, och Vetenskapsrådet har i en avsiktsförklaring deklarerat sitt stöd för den förberedande fasen.
Euro-bioimaging ska inte vara en exklusiv klubb, utan välkomnar gärna fler intressenter, betonade Zolda. Hon underströk också att det ur Euro-bioimagings perspektiv skulle vara mycket bra med en svensk infrastruktur eller ett svenskt nätverk inom biologisk avbildning, så att den europeiska strukturen har en definierad svensk kontaktpunkt att vända sig till. Euro-bioimaginglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster kan av praktiska skäl inte vända sig direkt till alla forskare eller forskargrupper, påpekade hon.
 

Nytt nätverk för biomedicinsk avbildning


Örjan Smedby, Linköpings universitet samt Swedish Bioimaginglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster/Svenska nätverket för biomedicinsk avbildning, konstaterade att vi befinner oss i en brytningstid: introduktionen av nya tekniker har inneburit radikalt nya möjligheter för både sjukvård och forskning, och kliniska radiologer, som Smedby, har fått lära om från att titta på morfologiska bilder till att studera fysiologiska bilder eller metabolisk eller molekylär information.

Smedby gav ett antal exempel på starka svenska forskningsmiljöer inom biologisk avbildning. Han presenterade också nätverket Swedish Bioimaging/Svenska nätverket för biomedicinsk avbildning, vilket bildades sommaren 2009, då två mindre nätverk under uppbyggnad fann varandra och gick samman. Nätverket höll sitt första nationella möte i november 2009 med deltagare från 10 universitet. Ett tiotal av nätverkets medlemmar deltog vid Euro-bioimagings intressentmöte i Heidelberg i september 2009, och nätverkets medlemmar har också varit involverade i utformningen av Euro-bioimagings ansökan till EU om finansiering för den förberedande fasen.
 

Erfarenheter från SNIC


Sverker Holmgren, föreståndare för SNIClänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, Swedish National Infrastructure for Computing, berättade om erfarenheterna av att ha koordinerat en nationell distribuerad forskningsanläggning. SNIC skapades 2003 genom att sex svenska universitetscenter för högpresterande datorer fördes samman till en organisation. Innan dess fanns i stort sett ingen samordning mellan dessa sex center, vilket bland annat resulterade i att deras verksamhet överlappade, och att de konkurrerade om utrymmet i internationella projekt. Holmgren gissade att denna bild har likheter med hur det ser ut inom fältet för biologisk avbildning i dag.

Att koordinera de sex datorcentren till SNIC har lett till effektivare investeringar och resursutnyttjande samt till att Sverige fått en starkare position i internationella samarbeten som rör högpresterande datorer, ansåg Holmgren. Han menade att det i dag finns ett etablerat förtroende för SNIC, och att samarbetet fungerar bra såväl inom SNIC som mellan SNIC och forskare respektive finansiärer. Han pekade också på hur koordineringen gjort det lättare att synliggöra forskarnas behov på området, vilket lett till att SNIC:s budget vuxit från cirka 30 Mkr 2003 till runt 100 Mkr/år i dag.
 

Planer på nationellt center i Uppsala


Jan Grawé, Uppsala universitet, presenterade ett förslag om ett nationellt center för avbildning med tyngdpunkt på patientnära, translationell medicin, kallat UVIS, i Uppsala. Basen för UVIS skulle vara den existerande cellanalysfaciliteten vid Rudbecklaboratoriet. I visionen ingår bland annat att UVIS ska ha kapacitet för storskalig screening och vara utrustat med förstklassiga komplementära tekniker, så att forskaren inte är låst till en plattform utan kan välja att studera sitt problem ur olika perspektiv. UVIS skulle ha en nära koppling till SciLifeLab – Science for Life Laboratory som håller på att etableras i Stockholm/Uppsala. Andra viktiga intressenter i UVIS skulle, enligt Grawé, bland annat bli cancerforskningen i Uppsala/Umeå, diabetesforskningen i Lund/Uppsala, stamcellsforskningen i Lund/Uppsala samt den svenska noden av europeiska biobanks- och biomolekylärforskningsinfrastrukturen BBMRI. Av det tiotal olika tekniker som är önskvärda vid UVIS finns några redan i dag på plats i tillräcklig omfattning, menade Grawé, medan andra finns i otillräcklig mängd, och omkring hälften saknas helt.
 

Planerad 7 Tesla i Lund


Freddy Ståhlberg, Lunds universitet, berättade om Lund Bioimaging Center, LBIC, och dess ambition att hitta finansiering till och stå som värd för en nationell ultrahögfälts-MRI-kamera på 7 Tesla, för helkroppsskanning av människor. LBIC har vuxit fram gradvis sedan 2005, med finansiering från bland andra KAW och Vetenskapsrådet.

Utvecklingen inom MRI har länge gått mot allt högre fältstyrkor, och på många andra håll i Europa har man redan skaffat MRI-kameror på 7 Tesla eller mer, poängterade Ståhlberg. I Norden saknas dock ännu sådan utrustning, vilket gör att en svensk 7 Tesla-kamera också skulle vara ett värdefullt tillskott i ett nordiskt perspektiv, menade han. Universiteten i Umeå, Göteborg, Uppsala och Linköping samt Karolinska Institutet ingår i samarbetet, och ett vetenskapligt råd med internationella experter på området har formerats. Ståhlberg ansåg att LBIC också kommer att gynnas av, och passa bra ihop med, de framtida stora forskningsinfrastrukturerna i Lund, ESS och MAX IV, som rör andra typer av avbildning.

 

Diskussion


 

Tidsaspekten


Vid seminariets avslutande diskussion förklarade Juni Palmgren att det ur Vetenskapsrådets och RFI:s perspektiv vore idealiskt att få endast en ansökan – ett koordinerat förslag som omfattade både MRI och PET, och som samtliga tunga forskningscenter stod bakom. Hon underströk samtidigt att det är forskarna som äger frågan och att de är mest lämpade att finna struktur och former för samordning.

Många deltagare påpekade att tidsfristen på drygt fyra veckor innan ansökningstiden går ut är för kort för att åstadkomma en genomtänkt koordinering av landskapet för biologisk avbildning i Sverige.

Flera pekade på farorna med att forcera koordineringen. I värsta fall innebär det en försämring jämfört med dagens situation, menade Karl-Eric Magnusson, Linköpings universitet, då det finns en risk att man i hastigheten väljer fel fokus, och satsar på en instrumentpark som inte kommer att vara den mest önskvärda om fem år. Eftersom det här är ett vägval som kommer att styra forskningen på området för ett eller flera decennier framåt är det rimligt att låta koordinering och prioritering bli en process som får ta lite tid, ansåg han.

De sex svenska avbildningscentren är i dag underfinansierade, men lyckas ändå producera bra, internationellt konkurrenskraftig forskning, menade Martin Ingvar. Mot den bakgrunden måste man vara väldigt försiktig så att man inte förstör det som redan finns, när man med mycket begränsade finansiella medel försöker koordinera dessa verksamheter till en infrastruktur, ansåg han.

De forskningscenter som vill gå samman till en forskningsinfrastruktur avgör själva vad strukturen ska bestå i, menade Juni Palmgren. Inget hindrar att man i den nu aktuella utlysningen lämnar instrumenten utanför ansökan och presenterar en infrastruktur fokuserad på kompetensdelning och ökad koordinering av existerande resurser, ansåg hon. Hon poängterade också att samarbetet dock måste få en stabil organisatorisk form. RFI kommer inte att bevilja medel till ett informellt nätverk, tydliggjorde hon.

Budget


Vilken budget kan en nationell forskningsinfrastruktur för biologisk avbildning räkna med på längre sikt? undrade bland andra Karin Schmekel, KI.

För biologisk avbildning och sekvensering gemensamt är 16 Mkr avsatta för 2010, 23 Mkr för 2011 och 37 Mkr för 2012 och framåt. Exakt hur fördelningen mellan sekvensering och avbildning ska se ut är inte avgjort. Juni Palmgren menade att det i det här läget är viktigare att fundera på samordning och behov än på exakt budget och att detta får ses som inledning på en längre process. Nationell samordning kan, som i SNIC:s fall, leda till synliggjorda behov och ökande bidragsnivåer. Vidare ska Euro-bioimaging övergå i konstruktionsfas 2014, med finansiering från deltagande länder, och i dag vet vi inte vilka åtaganden som Sverige kommer att gå in för, poängterade Palmgren.

Upphandlingen av avancerade instrument är en tidsödande process, konstaterade Freddy Ståhlberg, som undrade hur Vetenskapsrådet hanterar ärenden med till exempel inköp som drar över till nästa budgetår? Camilla Jakobsson, Vetenskapsrådet, svarade att det oftast går att lösa, då det finns en viss flexibilitet i systemet.

Karl-Eric Magnusson undrade om man inte kan få medfinansiering från EU:s strategifonder? I bland annat Litauen används de för forskningsinvesteringar, berättade han.
 

Ljusmikroskopi


Kan man lämna in en ansökan som enbart avser infrastruktur för ljusmikroskopi? undrade bland andra Mats Nilsson, Uppsala universitet. Frågan var inte helt lätt att besvara, då utlysningen å ena sidan betonar MRI och PET, men å andra sidan lämnar öppet även för andra tekniker.

Juni Palmgren upprepade att bakgrunden till utlysningen är att behovet av MRI och PET speciellt utpekats i flera ansökningar inom ramen för de strategiska satsningarna, och att medel därför avsatts för just dessa. Då det är tänkbart att infrastrukturbehovet i ansökningarna till de strategiska satsningarna inte beskrivits uttömande lämnar utlysningen en möjlighet öppen för andra avbildningstekniker. Hennes tolkning av utlysningen var dock att en ansökan som endast avser ljusmikroskopi löper stor risk att bli bortsorterad i ett tidigt skede.

Staffan Strömblad, KI, menade att de aviserade bidragen knappt räcker till ett nytt instrument inom MRI eller PET, varför det knappast kan bli några pengar över till mikroskopi. Hans slutsats var att de delar av ansökningarna som berörde mikroskopi endast skulle tjäna till att ge Vetenskapsrådet bättre information om behoven på området. Då det ligger mycket arbete bakom ansökningsarbetet uppmanade han Vetenskapsrådet att hitta andra sätt att kartlägga behoven inom mikroskopi.

Dick Heinegård, Lunds universitet samt ledamot i RFI, föreslog att forskare inom ljusmikroskopi istället skulle satsa på en ansökan om planeringsbidrag för att skaffa sig överblick och sondera möjligheterna för framtida koordinering. Sista ansökningsdag är även i det fallet 20 april.
 

Uppföljning


Jeremy Adler, Uppsala universitet, undrade om Vetenskapsrådet följer upp att beviljade bidrag används på rätt sätt?

Juni Palmgren svarade att regelbundna uppföljningar och utvärderingar ingår i Vetenskapsrådets rutiner för forskningsinfrastruktur. Likaså ska det redan från början finnas en tydligt definierad process angiven för hur en forskningsinfrastruktur ska avvecklas, om det skulle bli aktuellt.
 

Andra tekniker


Göran Larson, Sahlgrenska sjukhuset, undrade om utlysningen omfattade magnetencefalografi, MEG?

Juni Palmgren menade att det inte går att ge ett enkelt svar på frågan. Utlysningen betonar vikten av MRI och PET – i övrigt är det i stor utsträckning upp till forskarna att argumentera för vilka tekniker som eventuellt också bör ingå i en infrastruktur för biologisk avbildning.

/Anders Nilsson, vetenskapsjournalist

Dela |
Sidansvarig: webbredaktör
Senast uppdaterad: 2010-09-30
Västra Järnvägsgatan 3
Box 1035, 101 38  Stockholm
Telefon: 08-546 44 000
Fax: 08-546 44 180
Org nr: 2021005208
Fakturaadress: FE 57, 833 83 Strömsund