Tvärvetenskapligt samarbete för bättre lärande

Genetiska faktorer bakom barns läs- och skrivinlärning

Studien, som omfattar omkring 1000 tvillingpar i Skandinavien, USA och Australien, visar att uppväxtmiljö är den viktigaste faktorn för barns förståelse för bokstäver och ord före skoltiden, medan genetiskt arv går om och är den helt dominerande faktorn för barnens läs- och skrivförmåga i slutet av årskurs 1.

— Våra resultat visar att det är svårt att i förväg identifiera de barn som kommer att få läs- och skrivsvårigheter, baserat på deras tidiga språkliga utveckling, sa Stefan Samuelsson, Linköpings universitet, som lett projektet. Men redan relativt tidigt efter skolstaren blir det tydligt vilka som behöver extra stöd.

Mot bakgrund av hur stor betydelse som den individuella lärarens förmåga ofta tillmäts i debatten ville Samuelsson och hans kolleger gärna undersöka hur det egentligen förhåller sig. Genom att jämföra resultat från enäggstvillingar som placerats i olika klasser kunde de se att lärareffekten förklarar maximalt 8 procent av variationen i barns tidiga läs- och skrivfärdigheter.

Vi har flyttat så mycket kunskap utanför oss själva

I projektet Att lära och minnas interaktiva teknologier i ett narrativt perspektiv har forskarna detaljstuderat processer i barns och ungdomars lärsituationer, i förskola, grundskola, gymnasium och hemmiljö. Roger Säljö, Göteborgs universitet, som lett projektet, betonade betydelsen av det sociala sammanhang och de teknologier som används för lärandet och minnandet.

— Vi befinner oss i en väldig intressant brytningstid sa Roger Säljö. Vi har flyttat ut så mycket kunskap utanför oss själva, till en massa externa resurser i en digital omgivning.

Det förändrar både hur vi lär oss och hur vi värderar olika typer av kunskap. Därför behöver vi också utveckla pedagogiska metoder och ansatser som gör att människor utvecklar en viss typ av kunskap. Att kunna upprepa kunskap blir i vår tid mindre relevant, och det blir istället viktigare vad vi kan åstadkomma utifrån den kunskap vi inhämtar.

Gruppen har bland annat studerat den pedagogiska metoden "undersökande arbetssätt" (inquiry-based learning), där eleverna gör naturvetenskapliga undersökningar. Forskarna konstaterar att eleverna är betydligt bättre på att genomföra experimenten än att beskriva dem skriftligt. Att utvärdera kunskapen med papper-och-penna-prov ger därför en ofullständig bild av vad eleverna egentligen lärt sig och minns.

En återkommande slutsats i flera av projektets delar är att elevernas förhållningssätt till tekniska informationsresurser präglas av aktivitet och interaktion, inte passivitet. Att till exempel använda ett översättningsverktyg innebär inte en passiv konvertering av text, utan leder till ett aktivt tolkningsarbete som öppnar nya dörrar för lärande. På liknande sätt får interaktionen med andra IT-verktyg eleverna att reflektera, generalisera, kommunicera, diskutera och argumentera.

Orsaken till dyslexi

— Det är första gången jag säger det öppet: vi tror att vi kan klassificera om dyslexi som en ny grupp av ciliopatier, sa Juha Kere. Vi har flera resultat, en del publicerade, som pekar åt det hållet, och nya som kommer att publiceras inom kort.

Dags att skapa ett nytt tvärvetenskapligt forskningsfält

Gruppen har också prövat interventioner, och visat att träning av arbetsminnet ger positiva effekter: dels blir arbetsminnet bättre även i andra avseenden än de tränade, dels minskar eventuella uppmärksamhetsproblem.

Torkel Klingberg pekade på de senaste tjugo årens fruktbara integration av psykologi och neurovetenskap, på senare tid även genetik. Han menade att tiden nu är mogen att också inlemma pedagogik, utbildningsvetenskap och informationsteknologi för att skapa ett nytt tvärvetenskapligt forskningsfält om lärande.

Klingbergs förslag fick mycket medhåll i den avslutande paneldiskussionen. Många underströk vikten av gemensamma multidisciplinära satsningar för att forskningen om lärande ska kunna ta avgörande steg framåt. Juha Kere framhöll till exempel att ett djupgående samarbete med andra discipliner är en förutsättning för att genetikens landvinningar ska resultera i konkret nytta, såsom bättre förmåga att identifiera och hjälpa de barn som på grund av läs- och skrivsvårigheter riskerar att fastna på tröskeln till informationssamhället.

Ska man se kunskapssamhället som orsaken till att vi klassificerar tillstånd som dyslexi och ADHD och ser dem som allvarliga problem?, undrade diskussionsledaren Gunnar Bjursell.

Ja, menade bland annat Stefan Samuelsson. Kraven på funktionell läs- och skrivförmåga har aldrig varit så höga som idag, och det innebär att fler får problem med att leva upp till samhällets krav.

Hade det istället varit förmågan att spela ett musikinstrument som var avgörande för att fungera i samhället så hade vår klassificering och värdering av personliga egenskaper förstås sett helt annorlunda ut, påpekade Torkel Klingberg. Det återstår att se vad som händer när vi i framtiden behöver hantera allt mer information och utsätts för allt mer distraktion.

Ökade forskningssatsningar

Kere och Klingberg svarade med att peka på fördelen med att känna till individens genetiska förutsättningar för lärande: ju tidigare barn med särskilda behov kan identifieras och få nödvändig hjälp desto bättre. Säljö betonade istället problemet med att sådana etiketter integreras i barnens självbild och får betydelse för deras personliga utveckling. Hur vi ska hantera barn som löper risk att utveckla dyslexi är ett etiskt problem lika mycket som ett pedagogiskt, menade han. Det finns också en gräns för hur individanpassad skolan kan bli, påpekade han. Skolan bygger på gruppundervisning, det är inte realistiskt att förvänta sig att den ska kunna skräddarsys efter varje individs genetiska förutsättningar för lärande.

För framtiden önskade paneldeltagarna också bland annat forskningssatsningar som kan öka det internationella utbytet och utveckla metodiken på området, samt mer kommunikation mellan forskare och lärare, för att ge nya rön genomslag i praktiken.

Författare: Anders Nilsson