AstraZenecas nedläggning i Södertälje

Nedläggningen var kanske inte helt oväntad. När beslutet att lägga ned verksamheten i Lund kom för knappt två år sedan så var vi nog flera som undrade om Södertälje stod näst på tur. Vi skulle kanske redan då ha börjat fundera på vad det betyder när de stora läkemedelsindustrierna drastiskt ändrar sitt sätt att arbeta och hur Sverige och svensk forskning ska förhålla sig till detta. Det kommer naturligtvis att vara lika viktigt också i framtiden för läkemedelsindustrin att ha tillgång till grundforskning men nu kommer det att bli en skarp konkurrens mellan de bästa grupperna. Det är möjligt att den konkurrensen är positiv inte bara för läkemedelsindustrin (som spar pengar på detta) utan också för forskningen. Men helt klart är att forskarsamhället måste anpassa sitt förhållningssätt till industrin efter de nya spelreglerna.

Att AstraZeneca försvinner i Södertälje sänder också ett tufft budskap till många yngre forskare i det att man i allt mindre grad kan se den traditionella läkemedelsindustrin som en alternativ arbetsmarknad vid sidan av akademin. Om detta innebär att vi får ännu svårare att rekrytera de bästa förmågorna till svensk forskning så är det väldigt allvarligt.

Allvarligt är också att betydande kompetens som idag finns hos AstraZeneca — inte bara om läkemedelsutveckling utan också kring toxicitetstester, heldjursmodeller etc — riskerar att försvinna från Sverige. Lärosätena har här en stor möjlighet (och även ett stort ansvar) att föra över det kunnandet till akademin.