NT-bloggen - Sven Stafström - Vetenskapsrådet

2013-04-08

Samverkan mellan forskningsfinansiärer

I det svenska forskningsfinansieringssystemet finns ett relativt stort antal aktörer. Alla agerar med utgångspunkt från sina egna uppdrag och instruktioner, vilka till stora delar skiljer sig åt men det finns också risker för överlappande satsningar. Jag tror att alla forskningsfinansiärer är medvetna om detta men man inser också svårigheterna med att koordinera sina satsningar – om nu finansiär X har satsat på de allra bästa forskarna ska då finansiär Y göra detsamma eller satsa på de näst bästa, inget av alternativen låter direkt lockande.Idag offentliggör vi en i mitt tycke mycket lyckad koordinering av forskningssatsning, satsningen gäller matematik. Det står tämligen klart att svensk matematikforskning är ”stark men hotad”. Detta framkom tydligt i den utvärdering av svensk matematikforskning PDF

som Vetenskapsrådet och Stiftelsen för Strategisk Forskning länk till annan webbplats

gjorde för ett par år sedan. Utvärderingen lyfte fram ett antal förslag på satsningar för att vända den nedåtgående trenden. Samtidigt hade man på Knut och Alice Wallenbergs stiftelse länk till annan webbplats

också diskuterat stöd till matematikområdet. Dessa tre finansiärer har under det gångna året haft ett antal möten som mynnat ut i tre separata satsningar, var och en med utgångspunkt från respektive finansiärs uppdrag, men där vi genom diskussioner har funnit en lämplig uppdelning så att vi täcker in alla de brister som utvärderingen pekade på. Vi redovisar hur denna satsning ser ut i en artikel i SvD länk till annan webbplats

idag, en satsning som kommer att ge matematikområdet det stöd området så väl behöver! Lämna kommentarer

2012-12-03

Jämställdhet bland forskare och forskningsfinansiärer

Könsroller och jämställdhet är ständigt aktuella ämnen inte minst vad gäller universitet och deras forskningsmiljöer. Sett ur forskningsfinansiärens (Vetenskapsrådet) perspektiv är problematiken kring könsroller och jämställdhet tvådelad, dels gäller det vilka som söker forskningsbidrag, dels hur Vetenskapsrådet granskar och bedömer ansökningar.För NT:s del är obalansen i söktryck till projektbidrag skrämmande stor, endast 18 procent av våra sökande till projektbidrag är kvinnor. Vi vet också att dessa siffror rymmer stora skillnader mellan områden, skillnader som jag tror det är mycket svårt att komma åt i det korta perspektivet men som, icke desto mindre, medför nackdelar. Områden som är mer eller mindre enkönade drabbas både vad gäller begränsat rekryteringsunderlag och kulturen i forskargruppen. Forskningsfinansiärer och bidragsmottagande myndigheter måste tillsammans jobba vidare med denna fråga, främst gällande rekrytering och åtgärder som ger kvinnor och män samma möjligheter till forskningsmeritering.Vad gäller granskning och bedömning så är den viktigaste frågan om vi har könsneutral bedömning. Frågan kanske bäst ställs till våra jämställdhetsobservatörer som på nära håll följer ansökningsberedningen. Svaret är att vissa mönster observerats som t.ex. att graden av självständighet ifrågasätts mer för kvinnliga sökande. Detta är inte helt oväntat med tanke på den hierarkiska ojämställdhet vi har idag med ökande andel män då man går från forskarassistent, till universitetslektor och professorer. Trots detta så visar statistiken att vi inom NT har en, sett över de senaste åren, genomsnittlig beviljandegrad som är lika för män och kvinnor.Den åtgärd som ligger närmast för fortsatt främjande av jämställdhet i beredningen är att göra ytterligare insatser i form av information och utbildning av våra beredningsgruppsledamöter. Vi ska dock inte i högre grad än idag kvotera oss till lika antal kvinnor och män i beredningsgrupper. Det är en åtgärd som, tillsammans med liknande uppdrag för underrepresenterat kön i alla möjliga andra sammanhang, får motsatt effekt eftersom kvinnliga forskare (ofta de mest framstående inom områden som är mansdominerade) då ges mindre tid till forskning än sina manliga kollegor. Är det något som ska kvoteras så är det att se till att kvinnor och män är jämställda vad gäller aktiv forskningstid, de forskningsmiljöer som lyckas bäst med detta är värda att belönas. 3 kommentarer

2012-10-01

Hur hittar vi den rätta fördelningen av medel mellan forskningsämnen?

Vilka principer ska råda vid fördelning av forskningsanslag mellan forskningsämnen? Detta är en mycket aktuell fråga för Vetenskapsrådet och kanske i synnerhet för naturvetenskap och teknikvetenskap (NT).Jag är en stark anhängare av den stödform som de fria projektbidragen representerar, dvs konkurrensen bygger ”helt” på ansökningarnas kvalité. Men kom ihåg att bakom denna mycket goda princip ligger det faktum att vi inte kan jämföra kvalité över hela NT området utan att vi valt att dela upp oss i ett antal beredningsgrupper som har sina egna budgetar. Ämnesrådet och huvudsekreterare har makt och ansvar att se till att budgetfördelningen är ”den rätta”, dvs. den som bäst gynnar forskningen. Svårigheten med detta kan illustreras om vi tar två forskningsämnen länk till annan webbplats

ur mängden: hur ska fördelningen se ut mellan matematik och geovetenskap? Detta är endast i begränsad omfattning en fråga om kvalité. Hade det varit det att kvalitén mellan NT:s alla områden hade varit lätt att jämföra så hade vi nog inte delat upp budgeten på beredningsgruppsnivå utan gjort en gemensam rankinglista för hela ämnesområdet. Om nu kvalitetsmåttet har sina begränsningar, vilka principer ska då styra budgetfördelningen? (diskutera gärna på denna fråga i kommentarsrutan nedan!) Detta är en fråga vi ägnat stor uppmärksamhet åt under det senaste året och som kommer att resultera i en del förändringar inom NT både av beredningsgrupperna och av deras budgetar. Detta sagt som en liten förhandsinformation, Vetenskapsrådet kommer att återkomma med all nödvändig information om detta i god tid innan den stora utlysningen.Utöver arbetet med principerna för fördelning av anslaget till det fria projektbidraget så diskuteras också behovet av riktade satsningar. Jag är av den åsikten att Vetenskapsrådet också måste kunna identifiera och göra riktade satsningar, till exempel på områden som stagnerat men som på lång sikt bedöms som viktiga för svensk forskning (”flaskhalsar”), på områden som befinner sig i en snabb utveckling eller på områden som har stor strategisk betydelse. Naturligtvis ska de mesta av Vetenskapsrådets medel satsas på det fria projektbidraget. Omfattningen på de riktade satsningarna ska vara precis så stor att de medel som riktas gör mer nytta för svensk forskning än om de istället lagts på fria projektbidrag. Om detta är 10 procent eller 20 procent av det vi lägger på det fria projektbidraget ska jag låta vara osagt, och graden av nytta bestäms nog i hög utsträckning av hur väl vi lyckas hitta ”de rätta” satsningarna. Här handlar det om att ha välgrundade principer för prioritering samt bra analysunderlag.Principer för val av prioriterade insatser är faktiskt inte så olik den fråga jag tog upp ovan, vilka principer som ska styra fördelningen av medel mellan beredningsgruppernas budgetar. Man kan faktiskt slå ihop dem till en och samma fråga om man tänker sig en riktad satsning, inte som en riktad utlysning utan helt enkelt som ett tillskott av medel till en viss beredningsgrupp. Allt blir enklare då både för sökande och för beredningen av ansökningar men vi tappar förstås en del synlighet och transparens i processen. Personligen ser jag gärna att vi har riktade satsningar i form av riktade utlysningar (i stil med Statistik i empiriska vetenskaper) men att vi bör använda detta instrument i lite mer begränsad omfattning än vad vi gjorde till exempel i årets utlysning. 4 kommentarer

2012-08-31

Forskningsproppens läckra läckage

Mer och mer information om innehållet i den kommande forskningsproppen ”läcker ut”, senast i går direkt från Jan Björklund på Dagens Nyheters debattsida. Det är välkommet, åtminstone för Vetenskapsrådet då vi redan nu kan fundera på hur detta innehåll kan implementeras i nästa stora utlysning.När gäller unga forskare och de extramedel som nu utlovas så tycker jag att det är utmärkt att Jan Björklund aviserar en ”elit-inriktning”. Vetenskapsrådet har idag ett medelbidrag för projektbidraget unga forskare på cirka 800 kkr vilket är alldeles för lågt med tanke på att dessa medel i många fall bekostar stora delar av forskarnas lön. Nu ges uppenbarligen en möjlighet att öka på detta medelbidrag. Samtidigt ska vi ha i åtanke att många av de forskare vi stöder också tar del av lärosätenas och andra finansiärers satsningar på unga forskare; i det stora hela så kommer situationen för de unga att bli mycket god. I detta sammanhang känner jag en viss oro för stödet i övergången till ”etablerad” forskare. Det vore ytterst olyckligt om man i denna övergång får känna på ett minskat stöd trots att man gjort mycket bra ifrån sig – vi måste se till hela systemet och om det finns ett glapp i finansiering av kategorin mellan ung och lovande och eliten av de etablerade så måste vi åtgärda detta.Björklund skriver vidare: ”Vetenskapsrådet får därför i uppdrag att skapa program som riktar sig till eliten bland de etablerade forskarna, för att dessa under en längre tid, sju till tio år, ska kunna ägna sig åt forskningsprojekt med hög risk och också stor potential.” NT har i år en riktad utlysning mot just genombrottsforskning. Det är för tidigt att uttala sig om vår satsning är den rätta för att ge fler forskningsgenombrott. Vårt stöd är dock inte på sju till tio år och vi är mer inriktade mot idéerna än meriterna hos den sökande. Här måste det till en diskussion om hur man bäst stödjer genombrottsforskning; jag tror inte man som forskare kan bortse från ”publish or perish” bara för att stödet blir mer långsiktigt, det behövs också andra instrument för att våga ta sig an projekt med hög risk. Lämna kommentarer

2012-08-30

Hearing om ”framtida möjligheter för forskning med neutroner”

När Vetenskapsrådet vill belysa och ta in åsikter kring i en viss fråga bjuder vi ofta in till en ”hearing”. En hearing adresserar frågor kopplade till forskning och/eller forskningsinfrastruktur inom ett visst område och deltagarna är som regel forskare inom området, företrädare för lärosätena samt eventuella internationella experter. Jag ser en hearing som ett av de viktigaste sätten att samla in information för att formulera strategier inför kommande beslut.En intressant kommande hearing är den om ”framtida möjligheter för forskning med neutroner". Vi gick tidigt ut och annonserade hearingen, många har redan anmält sig och nu finns också ett preliminärt program anslaget. Vi har fått mycket positiva reaktioner på att Vetenskapsrådet tar detta initiativ, en del reaktioner har dock gällt att programmet har ett för litet nationellt inslag av talare. Vi kommer att göra några mindre ändringar i programmet som en reaktion på detta. Det är dock viktigt att poängtera syftet med hearingen; att bredda användningen av neutronspridning inom svensk forskning, naturligtvis med tanke på de möjligheter som tillkomsten av ESS innebär. Eftersom vi är ute efter nya användargrupper så ligger det i sakens natur att vi måste leta efter goda exempel på sådan forskning utanför landets gränser, därav det stora internationella inslaget. De forskare som nu är verksamma inom området har dock en central roll i hearingen; att i diskussionen bidra med sina erfarenheter och komma med förslag på hur kunskapsuppbyggnad kan ske på bästa sätt, jag vet att det finns många goda idéer om detta. Hearingen, som är ett samarrangemang över ämnesrådsgränser där Juni Palmgren, Mats Ulfendahl och jag står som värdar, har redan rönt stort intresse och det finns endast ett fåtal platser kvar så vänta inte med anmälan! Vi ser fram emot givande diskussioner och många konstruktiva förslag som vi, tillsammans med andra aktörer kan ta med oss i vår framtida planering. Lämna kommentarer

2012-05-23

Ny start på forskarkarriären

De lärarkategorier, som regleras i högskoleförordningen, det vill säga professor och lektor, kompletteras nu med en "anställning för meritering" avsedd för forskare upp till och med sju år efter avlagd doktorsexamen. För universitet och högskolor, och för svensk forskning, är det naturligtvis mycket viktigt att det finns meriteringsanställningar. Knäckfrågan har varit om dessa ska vara tidsbegränsade eller tillsvidareanställningar. Denna fråga är nu besvarad av regeringen (!) - det blir en fyraårig tidsbegränsad anställning.

Det är fortfarande oklart för mig om möjligheten till prövning för en tillsvidareanställning finns. Jag hoppas verkligen det blir så, det skulle ge lärosätena valmöjligheten att ge de som visar allra störst potential, men som ännu inte har de meriter som krävs för en lektorsanställning, en tydligt utstakat och därmed mer attraktiv karriärväg, medan de som vid anställningstillfället, till exempel precis efter avslutad postdok, ännu inte hunnit så långt i sina karriärer ändå får en bra möjlighet att meritera sig.

Det är också utmärkt att den nya meriteringsanställningen och Vetenskapsrådets “projektbidrag, unga forskare" har liknande åldersbegränsningar; för båda gäller att de kan sökas upp till och med sju år efter avlagd doktorsexamen och tidsperioden på fyra år. Den nya anställningen för meritering passar perfekt för de som erhåller detta bidrag vilket torde underlätta för såväl sökande som för prefekter och även för oss på Vetenskapsrådet!

Lämna kommentarer

2012-03-26

Bra diskussioner om hur matematiken ska stärkas

I förra veckan genomförde Vetenskapsrådet hearingen om svensk matematikforskning länk till annan webbplats

. Hearingen syftade till att få fram förslag på åtgärder för att komma tillrätta med de brister som påpekas i Vetenskapsrådets och SSF:s utvärdering av svensk matematik. länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Vi hade i mitt tycke mycket givande såväl presentationer som diskussioner.

En del av diskussionerna handlade om områden för riktade satsningar. Naturligtvis rådde ingen fullständig enighet bland alla cirka 70 samlade matematiker om vilka områden som bör föras fram i en prioriteringsdiskussion när Ämnesråden och Vetenskapsrådet nu börjar fundera på satsningar inför 2013 års utlysning. Tydligt är dock att många anser att kopplingen mellan den rena (teoretiska, grundläggande) matematiken och tillämpad matematik är viktig och att det finns tydliga fördelar om vi har framstående matematiker som verkar inom båda dessa delar av matematiken.

Diskussionerna handlade också om hur fakultetsmedel och externa medel ska samverka för att gynna både undervisning och forskning. För mig som inte är matematiker var det mycket intressant att få en lite djupare inblick i den lite speciella situation som råder på våra matematikinstitutioner. En stor grupp begåvade matematiker ges tidigt i sin akademiska karriär ett omfattande undervisningsuppdrag och utrymmet för forskning blir därmed begränsat. Hur ska man i en sådan situation agera som prefekt eller dekan för att skapa balans mellan forskning och undervisning. Detta är förstås ingen ny diskussion och det finns heller ingen enkel lösning. Den uppfattning jag hade innan diskussionen, att man ska fokusera fakultetsmedlen till relativt få individer, kom lite på skam.

Det fanns en stor enighet om att man bör sprida fakultetsmedlen till fler än ett fåtal. Huvudargumentet för det är, som ovan nämnts, att det finns många begåvade matematiker som bör ges en chans, åtminstone i början av sin karriär. Om inte fakultetsmedlen plötsligt ökar så är det förmodligen så att Vetenskapsrådet även i fortsättningen får stå för en betydande del av lönen till våra bästa matematiker. Helt rimligt tycker jag, vi måste ha en förståelse för de skillnader som finns mellan olika vetenskaper och samtidigt som vi ska verka för förbättringar så måste vi också ta hänsyn till nuläget.

Lämna kommentarer

2012-03-08

Internationaliseringsstrategier på alla nivåer

Forskning är i grunden internationell, detta är en självklarhet för oss alla som på något sätt är inblandade i forskningsverksamhet. För att lyckas som forskare så måste man ut i världen och träffa kollegor, samarbeta, utnyttja forskningsinfrastruktur mm. Naturligtvis ska man också själv så småningom stå som värd för inresande forskare. Utan ett internationellt nätverk hamnar man som forskare i bakvattnet. Jag minns mina första steg i forskarkarriären, en sommar i Trieste, nästa sommar i Bejing, postdok i Namur, en sommar i New York etc. etc., det var spännande och lärorikt på alla sätt och gav mig ett nätverk av forskarkollegor som jag haft stor nytta av under hela min karriär. (Jag märker också nu när jag inte har tid till detta att forskningsfronten försvinner iväg och lämnar mig på efterkälken).

Vetenskapsrådet har just stängt sin första utlysning av bidragen till "Internationell postdok". Söktrycket blev riktigt bra vilket visar på en hög grad av förståelse för vikten av internationalisering. Vi har naturligtvis inte tillräckligt med medel för att stödja alla som gör/bör göra postdok utomlands. Vi ska inte heller göra det eftersom vi alltid strävar efter konkurrens och är inriktade på ett begränsat antal forskare. Dessa begränsade möjligheter till trots så vill jag ändå understryka vikten av internationalisering för de som vill fortsätta med forskning efter avlagd doktorsexamen. Mitt råd är att planera i god tid och lägg upp en egen strategi för internationalisering. Hindren utgörs lika ofta av ens egen livssituation som av begränsade finansieringsmöjligheter och det kräver en viss insats och tid för att överbrygga dessa hinder.

Även seniora forskare bör ha en strategi för "återväxt" - det gäller att identifiera de doktorander som vi bedömer har de förutsättningar som krävs för en lyckad forskarkarriär, att aktivt uppmuntra dessa att satsa på en forskarkarriär och att hjälpa till med kontakter. Precis som det svenska forskningsfinansieringssystemet stöder utländska postdoks i Sverige så finns det liknande möjligheter i andra länder att få finansiering från värdinstitutionen/värdlandet. Alla som har de rätta förutsättningarna ska också ha möjligheten till forskning utomlands!

Lämna kommentarer

2012-02-10

Forskningspolitik måste bedrivas med ett långsiktigt perspektiv

Jan Björklund skriver på DN debatt 120209 länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

att: "I höst ska regeringen lägga nästa forskningsproposition. Den medicinska forskningen kommer att stå i fokus." Detta med anledning av de stora nedskärningarna på forskning på Astra Zeneca i Södertälje. Det är naturligtvis bra att man från politiskt håll är beredd att agera. Det vore dock mycket olyckligt att fokusera endast på medicinsk forskning, behovet av stöd till naturvetenskap, teknikvetenskap, humaniora, samhällsvetenskap, utbildningsvetenskap och forskningsinfrastruktur är förstås också stort och bidrar i högsta grad till idé- och kompetensförsörjning för såväl svensk industri och samhället i stort. En alltför ensidig forskningsproposition riskerar att leda till att liknande problem som de Astra Zeneca nu brottas med istället uppstår i andra näringsgrenar.

Som ett komplement till ministerns tiopunktlista kommer här i sammanhanget blygsamma fem punkter för att stärka all svensk forskning och innovation:

1. Satsa på forskarinitierad forskning — goda forskningsidéer skapas av forskare både i de etablerade excellenta miljöerna men också av "rookies". Det är idéerna som är grunden till forskningens nytta!

2. Tydliggör satsningar på genombrottsforskning — forskare måste våga formulera forskningsidéer som kan leda till stora genombrott. Finansiären måste i gengäld ge forskaren större möjligheter att utveckla sådana idéer med allt vad det innebär av risker och uthållighet.

3. Riktade satsningar i begränsad omfattning — vissa områden (inklusive tvär- och mångvetenskap) är under en begränsad tid betjänta av extra stöd när behoven av den kunskap som dessa områden genererar är större än vad som kan levereras i dagsläget. Detsamma gäller riktade satsningar mot unga forskare, dessa är viktiga men måste genomföras med omsorg om hela forskningssystemet.

4. Ökat utbyte mellan grundforskning och tillämpad forskning — innovation sker antingen enligt en linjär modell som startar i grundforskning och slutar i helt nya tillämpningar eller i en iterativ, cirkulär modell där grundforskning och tillämpad forskning går hand i hand och tillsammans resulterar i industriell nytta eller en lösning på ett samhällsproblem. En forsknings- och innovationsproposition måste adressera bägge dessa innovationsmodeller.

5. Tydlig strategi för internationella forskningsfrågor — Forskningens utförare och dess finansiärer måste agera utifrån en gemensam strategi för att Sverige ska lyckas med föresatserna att t.ex. rekrytera framstående utländska forskare, utveckla samarbeten med ledande forskningsländer och framgångsrikt delta i EU:s ramprogram.

8 kommentarer

2011-11-22

Vetenskapliga genombrott

Vetenskapliga genombrott sker ständigt. Tittar man bakåt i tiden kan man förstås säga något om vilka forskningsresultat som varit mest betydelsefulla även om ett sådant urval i ett kortare tidsperspektiv alltid blir en aning subjektivt (Science brukar lista årets vetenskapliga höjdpunkter i mitten av december, håller ni med om deras val?). Svårare är det förstås att förutsäga vilka upptäckter som blir de kommande genombrotten och vem som står för dem. Som forskningsfinansiär är detta ändå en uppgift att ta sig an. Just nu funderar vi lite extra på vilka finansieringsinstrument som passar bäst för att stödja forskningsidéer som har potential att leda till genombrott, men som också är förenade med en större risk än mer traditionell forskning.

Ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap har planer på att redan till våren avsätta resurser för att stödja "genombrottsforskning" (jag tar tacksamt emot förslag på bättre benämning av vad som på engelska benämns breakthrough-, high risk/high payoff-, adventurous-, exploratory-research etc.). Här kommer några tankar inför en sådan utlysning:

1. Det behövs en särskild utlysning som lyfter fram genombrottsforskning, dels för att stimulera till högt satta mål, dels för att vi ska kunna utvärdera dessa ansökningar med lite andra kriterier än i den vanliga projektutlysningen.

2. En långsiktig satsning, Vetenskapsrådet kan inte ge bidrag på längre tid än fem år vilket kan vara väl kort tid för att nå målen. Man kan därför tänka sig ett tvåstegsförfarande där vi efter en viss tid (3-4 år) utvärderar de som fått bidrag och som en följd av denna utvärdering fortsätter satsningen med vissa omprioriteringar.

3. Att nå de uppsatta målen är förenat med hög risk och som en naturlig följd av detta kommer vissa att misslyckas. För att trots detta få fler att våga satsa på genombrottsforskning så krävs det att vi har en finansieringsform som inte straffar den andel av de beviljade bidragen som inte uppnår målen.

4. Nya idéer, speciellt om det har potential att leda till genombrott, kan ibland behöva skyddas. Sökande ska kunna känna sig trygga i att de föreslagna idéerna inte sprids.

Jag tar tacksamt emot fler idéer angående villkoren för en utlysning inriktad mot genombrottsforskning!

Lämna kommentarer