Forskningspolitik måste bedrivas med ett långsiktigt perspektiv
att: "I höst ska regeringen lägga nästa forskningsproposition. Den medicinska forskningen kommer att stå i fokus." Detta med anledning av de stora nedskärningarna på forskning på Astra Zeneca i Södertälje. Det är naturligtvis bra att man från politiskt håll är beredd att agera. Det vore dock mycket olyckligt att fokusera endast på medicinsk forskning, behovet av stöd till naturvetenskap, teknikvetenskap, humaniora, samhällsvetenskap, utbildningsvetenskap och forskningsinfrastruktur är förstås också stort och bidrar i högsta grad till idé- och kompetensförsörjning för såväl svensk industri och samhället i stort. En alltför ensidig forskningsproposition riskerar att leda till att liknande problem som de Astra Zeneca nu brottas med istället uppstår i andra näringsgrenar. Som ett komplement till ministerns tiopunktlista kommer här i sammanhanget blygsamma fem punkter för att stärka all svensk forskning och innovation:
1. Satsa på forskarinitierad forskning — goda forskningsidéer skapas av forskare både i de etablerade excellenta miljöerna men också av "rookies". Det är idéerna som är grunden till forskningens nytta!
2. Tydliggör satsningar på genombrottsforskning — forskare måste våga formulera forskningsidéer som kan leda till stora genombrott. Finansiären måste i gengäld ge forskaren större möjligheter att utveckla sådana idéer med allt vad det innebär av risker och uthållighet.
3. Riktade satsningar i begränsad omfattning — vissa områden (inklusive tvär- och mångvetenskap) är under en begränsad tid betjänta av extra stöd när behoven av den kunskap som dessa områden genererar är större än vad som kan levereras i dagsläget. Detsamma gäller riktade satsningar mot unga forskare, dessa är viktiga men måste genomföras med omsorg om hela forskningssystemet.
4. Ökat utbyte mellan grundforskning och tillämpad forskning — innovation sker antingen enligt en linjär modell som startar i grundforskning och slutar i helt nya tillämpningar eller i en iterativ, cirkulär modell där grundforskning och tillämpad forskning går hand i hand och tillsammans resulterar i industriell nytta eller en lösning på ett samhällsproblem. En forsknings- och innovationsproposition måste adressera bägge dessa innovationsmodeller.
5. Tydlig strategi för internationella forskningsfrågor — Forskningens utförare och dess finansiärer måste agera utifrån en gemensam strategi för att Sverige ska lyckas med föresatserna att t.ex. rekrytera framstående utländska forskare, utveckla samarbeten med ledande forskningsländer och framgångsrikt delta i EU:s ramprogram.
Sven Stafström är huvudsekreterare för naturvetenskap och teknikvetenskap, professor i beräkningsfysik vid Linköpings universitet och styrelseledamot i NordForsk. Sven har tidigare varit prefekt för Institutionen för teknik- och naturvetenskap samt föreståndare för Nationellt superdatorcentrum (NSC), båda vid Linköpings universitet
Box 1035, 101 38 Stockholm
Telefon: 08-546 44 000
Fax: 08-546 44 180
Org nr: 2021005208
Fakturaadress:FE 57, 833 83 Strömsund
Ack ja.
Problemet med de stora konsortierna är att de sammansätts av skilda grupper i stort sett med det enda syftet att få till något som tillfredsställer de politiska organ som gör utlysningarna. Verkliga samarbeten börjar alltid som samarbete mellan två enskilda forskargrupper.
Men det har gått långt med byråkratin. Idag får inte en enskild forskare sända in en ansökan till KAW stiftelsen. Allt skall dras genom universiteten s.k. "strategiska planer". Det utredningen "Hans Exellens" fann var ju att då GARANTERAS bypolitik.
Vi bör snarast dra in alla dessa pengar till VR så att hängivna forskare får en rimlig chans. Vi kan då sluta med "satsning på unga forskare" eller "satsning på ditten och dutten".
I stället får vi ta arbetet genom beredningsgrupperna för att vaska fram de begåvade och motiverade personer som verkligen vill göra något nytt.
Mera vanligt VR. Begränsa allt politikerkladd med "satsningar".
Vetenskapskvinnan