Vilken forskning krävs för att få hjärnkoll på undervisningen?

Elisabet Nihlfors

Tack för dennas spännande kommentar! Det är nu mer än fullsatt på vår konferens på tisdag 15/5 kring hjärna och lärande. Hoppas du är där och kan locka fler till detta spännande forskningsområde!
Elisabet

# 8

Italo Masiello

”Advancing the use of research in education across Europé” var namnet på en konferens jag just deltagit i, 9-10 maj i Haag, NL. Det var ca 160 delegater från det gamla och nya EU. Skolverket, Utbildningsdepartementet och andra svenska myndigheter var också där. En av gästtalarna var Bruno della Chiesa, författare till ”bibeln” inom Neuroscience och Education, OECD 2007 “Understanding the Brain: The Birth of a Learning Science”. Jag var där för att träffa honom och andra som jobbar inom detta nya tvärvetenskapliga forskningsområde. Bruno’s presentation var en sammanfattning av boken. Jag har nu fått kontakt med två grupper från Nederländerna och Tyskland och med Bruno själv från Harvard. Jag berättade för dem att jag tillsammans med kollegor från Sverige kommer att samordna en träff av like-minds ute i världen för att diskutera hur vi ska gå vidare med denna forskning. De var intresserade att gå vidare och skulle hjälpa till med kontakter. Jag tänker nu söka pengar till NSF under utlysningen http://www.nsf.gov/funding/pgm_summ.jsp?pims_id=5567, och kanske andra, för att organisera ett sådant möte och jag hoppas att ni, Elisabet, Åsa, Johan och Gunnar är intresserade av att vara med och kanske hjälpa till. Jag vet inte om ni fortfarande läser denna blogg, men jag kommer att höra av mig till er inom kort.
Italo

# 7

Åsa Mäkitalo

För forskare som, liksom jag, tagit utgångspunkt i en sociokulturell idétradition, ibland benämnd kulturpsykologisk, där kunskaperna om människans lärande och utveckling tar sin utgångspunkt i studier av människoartens utveckling (fylogenesen), dess sociala och kulturella utveckling (sociogenesen) och individens utveckling (ontogenesen), är det mycket spännande att följa de resultat som rapporteras om hjärnans plasticitet, dess kapacitet att förändras och rönen om dess dynamiska karaktär. Människans unika kapacitet för lärande och utveckling bygger på en lång fylogenetisk historia och det är fascinerande att nu få se hur hennes aktiviteter som kulturvarelse sätter spår på en neurobiologisk nivå. Kommunikationens och interaktionens betydelse för utveckling och lärande som jag och mina kollegor ägnar oss åt att studera ser ut att konfirmeras även på dessa analytiska nivåer.

Detta är dock viktigt att komma ihåg att området som tvärvetenskapligt fält är i sin linda, trots att det redan skrivs och publiceras hyllmeter av artiklar. Det krävs, menar jag, en hel del eftertanke och reflektion kring vad man gör när man går mellan dessa nivåer. Hur det låter sig göras på ett kvalificerat sätt är en svår forskningsuppgift i sig, som det kommer ta tid att utveckla.

Det finns nu en unik möjlighet att etablera gemensam forskning inom området som på ett kvalificerat sätt och med respekt för varandras utgångspunkter och olikheter tar utgångspunkt i de senaste och mest kultiverade insikterna från de vetenskapliga områden som kan inkluderas. Det är först då vi kan närma oss frågor på ett sätt som kunskapsområdet förtjänar. Jag har börjat botanisera i alla utmärkta referenser och länkar som delgivits här och vill gärna dela med mig av följande klipp som är en intervju av en våra nu främsta evolutionsantropologer, Professor Michael Tomasello vid Max Planck Institutet för Evolutionary Anthropology i Leipzig: http://video.google.com/videoplay?docid=8933367116959974563.

Vi har en spännande tid av grundforskning kring lärande framför oss.

# 6

Gunnar Bjursell

Det känns spännande att få följa utvecklingen av forskningsområdet ”Hjärna-Lärande-Praktik”. Min erfarenhet från den vetenskapliga kartläggningen av området ”Kultur och Hälsa” är att det var först när experimentella studier som innefattade effekter på hjärnan av ex musik eller bild ,som forskare och beslutsfattare började ta området på allvar och att utvärderingsbara tillämpningar ledande till evidens, började genomföras. En snabb litteraturgenomgång av hjärna/lärande visar på 100-tals publikationer per månad av vilka många också är publicerade i högrankade medicinska/ naturvetenskapliga tidskrifter.Viktiga forskningscentra finns vid framstående universitet såsom Cambridge, Johns-Hopkins, MIT, Harvard och Stanford med försöksskolor i Tyskland, Holland, Japan och USA, för att överföra basal kunskap till skolsalen.(se några länkar nedan).
Med den erfarenhet som jag har av genteknikens utveckling och tillämpningar inom alla biovetenskaperna i dag ser jag nu början på en likartad och genomgripande utveckling när hjärnan fokuseras. De stora satsningarna i USA ( The connectome project) och i Europa ( The human brain project) som kan jämföras med det stora genkartläggningsprojektet , HUGO, kommer att leda till oanade möjligheter att studera hjärnans plasticitet (påverkbarhet) och mognad samt hur dessa processer samverkar med inlärning; för att citera Nobelpristagaren E. Kandel : ”Lärandets enda funktion är att förändra hjärnan”.
Vidare fokuseras studierna på närliggande och för lärandet viktiga områden såsom, motivation, kreativitet, förståelse (mind) och kognitionshöjande effekter av ex musik. Under hösten 2011 har ett flertal artiklar och ledare publicerats i Nature och Science som visar på de för hälsan positiva effekterna av det livslånga lärandet med utmaningen att beakta vikten av att under skolåren också skapa förutsättningar för utvecklandet av stresstålighet (resilient brain)samt behovet av lustfylld hjärnstimulans hos äldre, eller som myntats av Nature efter en studie vid Stanford: ” Use it or lose it”.
Jag instämmer i Johans och Italos kommentarer och förstärker deras synpunkter med I-LABS (University of Washington) Vision, med så väl valda bilder av barnets lärande på hemsidan, http://ilabs.washington.edu/
We believe that scientific study of the developing mind and brain is the next great research frontier and that discoveries in the next decade will be comparable to those in genetics, biotechnology, and informatics. Our goal is to make Seattle and the Institute the nexus of 21st century research on the science of early learning. We seek to quicken the pace of discoveries that make a difference to theory and practice. By conducting innovative research and disseminating this knowledge to international audiences, we will advance the understanding and appreciation of the importance of learning throughout the lifespan.
http://education.jhu.edu/newhorizons/Journals/Winter2011/Tokuhama1
http://www.gse.harvard.edu/academics/masters/mbe/
http://www.neuroscience.cam.ac.uk/directory/profile.php?ucg10
http://www.humanconnectomeproject.org/
http://saxelab.mit.edu/index.php
http://www.cbs.mpg.de/institute/index.html

# 5

Johan Lithner

Jag kan bara hålla med om att det är fantastiskt spännande att se det växande intresset och den spirande aktiviteten vi nu ser i nationella och internationella möten mellan hjärnforskning och utbildningsvetenskap.

Som matematikdidaktiker bedriver jag tillsamman med hjärnforskare och psykologer ett forskningsprojekt där vi undersöker om, under vilka förutsättningar och varför lärande baserat på elevers egna konstruktioner av lösningsmetoder kan vara effektivare än den i flera avseenden ineffektiva imitativa undervisningsmodell som i praktiken dominerar matematikutbildningen idag. Min utbildningsvetenskapliga utgångspunkt för samarbetet är att det i och för sig finns en del indikationer på att vissa undervisningsmodeller är effektivare än andra, men forskningsöversikterna visar att vi generellt vet väldigt lite om varför och under vilka förutsättningar det gäller. Som komplement till traditionella utbildningsvetenskapliga metoder finns därför stora behov av andra former av evidens, och jag ser här en stor potential i hjärnforskningen. Vi genomför nu analyser av en första omgång hjärnavbildningsdata (fMRI), ambitionen är i första hand att fånga och förstå sådana skillnader mellan försöksgrupperna som vi inte kan se i rena beteendedata. Mina kollegors utgångspunkt för samarbetet är bl.a. att de dels är intresserade av att från neurovetenskapliga och psykologiska perspektiv studera fenomenet kreativt kontra imitativt lärande i sig, och dessutom intresserade av att studera frågor med hög utbildningsvetenskaplig relevans.

Utgående från detta exempel från egen forskning vill jag gärna kommentera Italos observation angående avståndet mellan grundläggande neurovetenskap och pedagogiska metoder. Jag tror att denna observation är riktig, och att det dessutom finns ett liknande avstånd mellan grundläggande utbildningsvetenskap och pedagogiska metoder. Det verkar finnas en ganska vanlig uppfattning att 1) utbildningsvetenskaplig forskning ska vara direkt omsättbar i undervisningspraktiken och 2) att orsaken att utbildningsvetenskaplig forskning har låg impact är kommunikationsproblem mellan forskare och lärare. Jag delar inte denna syn och tror att huvudproblemet istället är att utbildningsvetenskapen och utbildningsverksamheten inte tar själva förädlingsprocessen från grundforskningsresultat till principer för verksamhets- och produktutveckling på tillräckligt allvar, vilket man gör inom t.ex. medicin och teknik. Jag hoppas och tror att nya insikter erhållna i dialog och samverkan med hjärnforskningen ska ge utbildningsvetenskapen bättre möjligheter att förstå hur och varför vissa undervisningsmodeller är bättre än andra, och att det i sin tur kan ge bättre vägledning för välbehövlig systematisk design och vidareutveckling av undervisningsverksamheten.

# 3

Elisabet Nihlfors

Tack för Din kommentar och länkar. Det vore spännande att få veta mer om pågående tvärvetenskapliga diskussioner och/eller forskning. Både hos Dig och på andra ställen!
Elisabet

# 2

Italo Masiello

Det är underbart att se gryningen av ett nytt forskningsområde som jag tror kommer att utveckla intressanta och högkvalitativa forskningsresultat. Sambanden mellan neurovetenskap och utbildningsvetenskap är inte lätt att frambringa. Howard Gardner från Harvard University sa; "You can never go directly from knowledge about brain functioning to what to do in first grade on Monday morning." Avståndet mellan grundläggande neurovetenskap och pedagogiska metoder är långt. Forskning är dock inte begränsad till grundskolelärande och detta kan producera nya intressanta resultat inom det livslånga lärandet. Som Elisabet nämner är en djup och tvärvetenskaplig diskussion nödvändig nu när utvecklingen i detta område är i sin början och innan nya nationella ”evidensbaserade utbildningspolicies” skapas. Det är ett viktigt initiativ som VR leder och ännu viktigare är att sprida kunskap om dessa forsknigsrön och medverka för att skapa förutsättningar för denna nya tvärvetenskapliga forskning. Jag själv har börjat intressera mig för detta och hittat flera forum och aktiviteter i USA och Europa som t ex
http://www.earli.org/special_interest_groups/22._Neuroscience_and_Education
här www.eippee.eu (med konferenser nu i Maj) och här www.imbes.org.

Italo

# 1