Statistiken avmystifierade världen

1800-talets statistik synliggjorde det svenska samhället och bidrog till skapandet av en svensk identitet.

För det andra ökade kunskapen genom att statistiken i sig handlade om Sveriges tillstånd, resurser och faktiska befolkning, geografi och historia. Genom att dessa kunskaper spreds och internaliserades genom läsning, så bildades uppfattningar om landet Sverige i väldigt konkret mening. En tillgänglig Sverigebild skapades genom just statistiken. Under tidigare sekler var det allt annat än självklart att undersåtarna i ett rike hade tillgänglig information om det egna landet. Den kunskap som fanns var ofta förbehållen staten och dess ämbetsmän.

Svensk 1800-talsstatistik är intressant av flera skäl: dels är perioden så gott som outforskad vad gäller statistiken, dels är statistik i sig ett utmärkt sätt att närma sig ett samhälles eller en nations självbild. Det senare kan ske på två sätt: för det första ger siffrorna en bild av uppfattningen av samhällets allmänna tillstånd, för det andra ger de statistikområden som undersöks en antydan om vilka samhällsfenomen som man i samtiden intresserade sig för och med vilka kategorier man försökte förstå sin samtid. Dessutom är statistik den första samhällsvetenskapen i vid mening, varför samhällsuppfattningar och mer eller mindre reflekterade åsikter om samhället som helhet kan undersökas genom historiska studier av just statistik.

STATISTIK OCH MODERNITET

Siffror sågs under 1700-talet - den tid när allt mer systematiska sifferuppgifter började samlas in - som "politikens högra öga". Siffrorna var till en början statens instrument för framför allt taxering och utskrivning av män till krigstjänst. Den efterhand allt mer systematiserade siffervetenskapen behandlade dessutom oftast rent demografiska spörsmål, framför allt uppgifter om antalet födda och döda.

Om man skall måla med den breda penseln utgjorde 1700-talets till stor del hemliga siffror statens redskap för administration och kontroll av undersåtarna, medan 1800-talets offentliga siffror syftade till medborgarnas nationella kännedom och självkontroll. Genom nationernas jämförelser och inbördes tävlan skulle även nationella egenheter och särarter utkristalliseras och tydliggöras. Detta mejslades bland annat fram genom just statistiska komparationer. Statistik var en vetenskap för "nationernas civilisering", som historikern Silvana Patriarca framhållit. Genom statistik skulle den nationella identiteten fastställas genom beräkningar över medborgarnas liv och över nationens tillstånd, menade man i samtiden.

Under första hälften av 1800-talet var entusiasmen för statistik en del av den liberala offensiven mot vad man ansåg vara en förlegad samhällsmodell med fyrståndsriksdag, privilegier och andra kvarlevor från ett feodalt samhälle. Den ledande liberala tidningen Aftonbladet menade vid mitten av 1830-talet att Carl af Forsell, en av tidens mest uppmärksammade statistiker, var "den argaste liberal, som Sverige äger" just för hans sätt att med siffror blottlägga samhällets mekanismer och utveckling. Och vid hovet beskylldes han därför för att vara "ultraliberal".

Under statistikens verkliga etableringstid som instrument för övergripande samhällelig beskrivning under första hälften av 1800-talet var själva vetenskapen och den samhällssyn den representerade utsatt för hård kritik. Statistik blev en symbol för det moderna samhälle som sakta började ta form när "allt fast förflyktigades", för att tala med Karl Marx. I och med de allt större samhällsförändringarna blev statistik en populär och omdebatterad metod att ställa diagnos på ett allt mer komplext samhälle. Det nyttotänkande och den nivellerande människosyn som statistiken förknippades med skrämde konservativa tänkare som inte försatt något tillfälle att raljera över samtidens fascination för siffror. Romantiker under tidigt 1800-tal våndades över tanken på att allting - till och med moral och människoliv - skulle reduceras till siffror, samtidigt som liberaler och upplysningsmän runt om i Europa optimistiskt betraktade siffran och tabellen som de verktyg som skulle blottlägga samhällets utveckling, nationernas framsteg och naturens lagar. Statistikens tilllämpbarhet hade knappt några gränser, menade de, och någon försökte till och med beräkna hur ofta mödrar bråkade med sina svärdöttrar. Men kritiken av statistiken var hård. I England hånade Charles Dickens och Thomas Carlyle den saliggörande tron på siffror, kalkyler och fakta i sina verk. Och i Sverige rasade Hans Järta redan under 1820-talet mot statistiken, och menade att människan i alla bemärkelser var "oberäknelig".
 
Inom dagens humanvetenskapliga forskning om statistik och dess historia har man på sätt och vis faktiskt närmat sig civilisationskritiker som Järta och Disraeli i synen på statistik. Allt fler forskare har under 1980- och 90-talen betonat att statistik ofta har fungerat som bärare av världsbilder, ideologier eller bestämda åsikter. Statistik är kanske inte alltid lögn, men dock något som formar vår bild av verkligheten. Därmed har man allt mer kommit att betrakta statistik som en mer eller mindre organiserad strukturering av verkligheten, där själva struktureringsprincipen fungerar som ett maktinstrument som styr urval, sortering, definitioner och i förlängningen delvis även resultaten av siffrorna. Forskare som exempelvis Joan Wallach Scott har därför kallat statistik för en organiserad perception av verkligheten. I så gott som alla tider har statistik således varit ett maktinstrument av rang, vilket förklarar varför man från så olika politiska håll har omhuldat eller kritiserat vetenskapen.

BEFOLKNINGSSTATISTIK

FRÅN KVANTITET TILL KVALITET

Han antyder att en ny syn på befolkningen höll på att etableras. Framåt mitten av 1800-talet skedde nämligen en förskjutning mot ett allt mer kvalitativt tänkande. När man tidigare frågat efter en stor befolkning, var det nu en bra befolkning som man intresserade sig för.
 
En av orsakerna till denna omsvängning var den reella folkökning som man fick uppleva under 1800-talet, till viss del tack vare "freden, potäterna och vaccinet". Därmed var det gamla problemet, underbefolkningen, ur världen. Dessutom har idehistorikern Karin Johannisson påpekat att den proletarisering man fick uppleva under första hälften av 1800-talet tycktes styrka befolkningsteoretikern Malthus teser om att befolkningsökningen skulle passera näringsutrymmet.
Den växande skaran av fattiga människor sågs därför som ett hot mot samhällsordningen. Därför försvann önskemålen om en ständigt växande befolkning, samtidigt som ett allt större intresse för den faktiska befolkningens liv och leverne ökade.

Den kvalitativa befolkningssynen tog sig uttryck i den allt populärare så kalllade moralstatistiken, där befolkningens moraliska status skulle fastställas genom statistik över företeelser som ansågs omoraliska. Samtidigt som man mer och mer intresserade sig för kvalitativa aspekter av befolkningen, så blev faktiskt själva metoderna för att studera befolkningen allt mer kvantitativa. Detta kan tyckas paradoxalt, men var ett uttryck för den nya statistiska vetenskapens allt mer kvantifierande karaktär. Allt fler aspekter av samhället skulle under 1800-talets gång komma att räknas med hjälp av statistik. Tidigare hade statistik varit ett ämne med många kvalitativa drag - ibland saknades helt och hållet tabeller eftersom statistik ursprungligen var statsbeskrivningar helt i ord. Men under första hälften av 1800-talet kom begreppet att förknippas med kvantitativa beskrivningar av hela nationers inre liv.

Moralstatistik berörde i första hand andelen oäkta barn, antalet självmord, mängden brott och andra saker som man såg som exempel på osedlighet. I och med detta var problemet inte längre en liten befolkning, utan en dålig eller osedlig befolkning. Under stora delar av 1800-talet uppfattades emellertid de resultat och samband som moralstatistiken uppvisade som nedslående. Den pågående moderniseringen gick uppenbarligen hand i hand med vad som sågs som en ökande osedlighet på så gott som alla fronter. Samtidens allmänna diskurs om "upplysning", "framsteg" och "utveckling" ackompanjerades märkligt nog av en statistisk diskurs som pekade på raka motsatsen. Siffrorna för brottslighet, självmord och andelen oäkta barn steg nämligen oroväckande, och i samtiden befarade man att dessa fenomen var oupplösligt knutna till det nya, moderna samhälle som växte fram. Tolkningarna av sifferserierna skiftade - naturligtvis - utifrån politiska intressen. Konservativa debattörer gick så långt som att mena att sedernas försämring berodde på demokratins utbredning, liberaler skyllde i sin tur på bristen på reformer som orsak till de hotfulla tabellerna. De var dock överens om att det var de allt fler fattiga - och deras allt snabbare tillväxt - som var det stora problemet.
 
Till den allt mer kvalitativa befolkningssynen hör även det allt större intresset för etniska kategorier och klassificeringar i de statistiska tabellerna. Utlänningar, samer, och mosaiska trosbekännare började definieras som statistiska kategorier vid början och mitten av 1800-talet. Allt detta åtföljdes av en retorik som allt mer berörde stam och rasförhållanden. Därmed hade man slagit in på den väg som efterhand skulle resultera i rashygien, tvångssteriliseringar och än värre saker på kontinenten. Den svenska nationen definierades allt mer kvalitativt, som en särart, med gruppspecifika drag. Under 1700-talet hade man helt enkelt räknat "folkhopen" som fanns inom Sveriges gränser, men under 1800-talet började denna tämligen ospecificerade massa att kategoriseras utifrån allt mer differentierade rubriker och tabellhuvuden. I allt större utsträckning samlade och sorterade man statistik för att framställa skillnader med syftet att göra jämförelser. Det övergripande målet var dock att hitta det "normala" och genomsnittliga samt framställa nationella standardvärden.
 
 

OFFENTLIGT GENOMBROTT

Efter 1809 skulle statistik och siffror offentliggöras i en helt ny omfattning. Man kan till och med säga att det var under 1810-talet som det stora offentliga genombrottet för statistiska verk skedde. Det nya begreppet blev nu känt för en större allmänheten genom den våg av publicerade statistiska verk som väckte debatt och skapade ett stort allmänt intresse för statistiska kunskaper om Sverige. Det faktum att statistiken blev just en offentlig angelägenhet kan inte nog understrykas. Att statistiken offentliggjordes och skulle publiceras till allmän beskådan hänger nära samman med en allmän utveckling mot offentlighet, tryckfrihet och ökad publicitet kring samhällsfrågor som präglade tiden efter 1809. Hela denna process bidrog till skapandet av en nationellt förenande offentlighet.
 
Vid 1809, 1812 och 1815 års riksdagar efterfrågades förbättrad statistik över landets olika delar i framför allt riddarhuset. Vad gäller den officiella statistiken är det talade att det var 1818 som man först publicerade en hel femårsberättelse från Tabellverket (för åren 1811-1815). Därefter trycktes de regelbundet. Beslutet om trycket motiverades av att uppgifterna var upplysande och man beslöt att trycka 1 000 exemplar för att dela ut bland riksdagsmännen och säljas till allmänheten. Från och med 1820-talet trycktes även landshövdingarnas femårsberättelser (som innehöll en mängd statistiska uppgifter om Sveriges olika delar), och delades ut bland ständerna. Man menade att dessa statistiska uppgifter inte längre enbart var regeringens angelägenhet, utan något alla medborgare borde kunna ta del av. Upplagorna på Tabellverkets tryckta femårsberättelser ökade efterhand. Under 1820- och 30-talet ökade upplagorna till 4000-5000 ex. för berättelserna. Till en början trycktes bara den sammanfattande berättelsen - ej själva tabellerna - men efterhand, på 1820-talet, trycktes även hela tabeller.

ALLMÄNT INTRESSE

Statistik var därför på 1810-talet, enligt vad man kan läsa i tidningar och tidskrifter från denna tid, en viktig angelägenhet, som var efterfrågad och diskuterad och dessutom spridd och läst av många. I en recension av ett statistiskt verk i tidningen Anmärkaren från den 15 april 1818 kunde man läsa följande om spridningen av statistiken, apropå önskemålen i riksdagen om statistik över landet:
 
Statistiken utträngde för en längre tid all annan förnuftig och oförnuftig litteratur från våra bokpressar.
Romaner, Röfvarhistorier, Poesi och Naturvetenskaper, som perioden förut sysselsatt den läsande Allmänheten, - sjelfva verldspolitiken, måste lemna rum för Statistiska Journaler.
 
I en annan artikel i tidskriften Allmänna Journalen den 20 augusti 1818 kunde man läsa att statistik var så populärt att den borde benämnas som "Nationens modeläsning" och man karaktäriserade situationen så här:
 
Skulle någon finna tidehvarvet icke längre värdigt att kallas Upplysningens, så torde det åtminstonde förtjena namn af Statistikens. Ty, till hvad hafva ej forskningar af det slaget lof att sträcka sig? [  ] Allt, allt bringas nu på Statistikens gebiet, beräknas, missräknas, yppas för Allmänheten.

Och i den nyinrättade Lantbruksakademien talde man redan 1813 om hur "allmänt det är att höra nämnas ordet Statistik".
 
Om den statistiska litteraturen verkligen trängde ut romaner och rövarhistorier från bokpressarna på 1810-talet - som recensenten ovan menade - kan man säkert diskutera, men dessa olika sätt att karaktärisera statistikens spridning och dess popularitet visar att statistik uppenbarligen var ett ämne som skapade debatt och verkade locka många läsare. En undersökning av läsesällskap och lånebibliotek i Karlskrona under början av 1800-talet kan faktiskt i viss mån styrka bilden av statistik som "nationens modeläsning". I en katalog upprättad 1827 delades böckerna i ett läsesällskap i staden upp i sju kategorier. Det överlägset största antalet böcker i sällskapets samlingar hörde till kategorin "statistik, historia, geografi". Denna kategori var till och med större än gruppen "romaner och teaterpjäser". Det är för övrigt talande att historia, geografi och statistik betraktades som en egen kategori. Gränserna mellan dessa ämnen var ännu ganska oklara, men alla syftade till nationell självdefinition. I en förteckning över de böcker som trycktes i Sverige året 1821 var kategorin "Statistik" - en underrubrik till ämnet "Geografiska kunskapsarter" - en av de största av antalet utgivna verk att döma.
 
Även i andra typer av framställningar än den renodlat statistiska, fick tabell- och sifferformen ett ökat genomslag. Som etnologen Maria Adolfsson har visat fick i orts och sockenbeskrivningar, en vanlig genre under 1700- och 1800-talen, tabelluppställningen ett allt större genomslag, framför allt under 1800-talet.

MOTTAGANDET AV STATISTIKEN

I samtiden sågs det som uppenbart att intresset för statistik var ett uttryck för "en stigande fosterlandskänsla", som Carl Akrell, kartograf och statistiker, uttryckte det 1829. Ett av de ofta uttalade motiven till publiceringen av statistiken var just, enligt utgivarna, att "stärka kärleken till Fäderneslandet, genom att man lärde känna det bättre, "dessutom skulle de statistiska kunskaperna väcka det inbördes förtroendet emellan medborgarna. Därför sågs "additionen [som] den högsta patriotiska handling", menade exempelvis Hans Järta på 1820-talet. I en diskussion av ett statistiska verk i Allmänna Journalen den 10 april 1821 menade skribenten att det faktum att verket, precis som många andra statistiska verk "med begärlighet blifvigt emottaget bevisar, att Svenska allmänheten med ökadt nit omfattar sitt lands kännedom; en mera utvidgad nationalanda måste deraf blifva en följd, ty det är ett nödvändigt vilkor: för att älska sitt Fosterland så måste man känna det". Denna passus summerar tämligen väl hur man i otaliga artiklar och recensioner resonerade kring statistik. Kunskaper om landet skulle ge en ny "nationalanda" till alla dem som skaffade sig faktiska kunskaper om Sverige.

I en av de talrika artiklarna om statistik, "Statistiska reflexioner, med afseende på Statskalenderns brukbarare inrättning" i Allmänna Journalen den 5 januari 1819, kunde man läsa följande:
 
Alla, hvad som i ett eller annat afseende kan bidraga till kännedom af Fäderneslandet, bör för hvarje dess invånare vara af särdeles både nytta och nöje. Hvad kan så nära röra Medborgaren, som hans eget lands förkofran i odling, folkmängd, fabriker, handelsrörelse, m.m.?

Detta tema var återkommande i pressens diskussioner om statistiken. Genom statistik skulle man nå kännedom om sitt land för att på så vis skapa en medborgerlig anda. Man framhöll exempelvis den böjelse "nationen för närvarande tyckes yttra att lära känna sig sjelf", vilket skulle skapa underlag för allt mer publicerad statistik.
 
De här exemplen skulle kunna mångfaldigas. Genom recensionerna, och de artiklar som genererades av de statistiska verken, skapades en fortlöpande diskussion om Sveriges samhällsförhållanden och tillstånd utifrån statistik. Denna utveckling var tydligt under decennierna efter 1809. De statistiska verken levererade olika fakta, som granskades, diskuterades och korrigerades av läsare och publicister som fann att de inte stämde eller kunde ifrågasättas. Dessutom började tidningarna själva publicera statistik för att bidra till de allmänna kunskaperna om statistik men framför allt om Sverige. Detta skapade en fortlöpande, och tidvis intensiv, diskussion om Sveriges samtida förhållanden.
 
I en mängd pamfletter och tryck - inte endast de rent statistiska - diskuterades och framhölls dessutom ofta vikten av offentlighet kring en mängd samhällsfrågor - vilket efter 1809 kom att bli synonymt med just nationella frågor. Beträffande riksdagarna menade många att man förr omgärdade staten med hemlighetsmakeri, men att man numera måste låta "Folket se och granska". Hemlighetsmakeri sågs som despotismens verktyg. Därför betonades vikten av att riksdagsmän skulle lära känna "Nationens tänkesätt", dess vilja och önskningar genom att söka upplysningar från säkra källor, gärna statistiska.
 
De många önskemålen om ytterligare statistik kan sättas i samband med denna allmänna övergång till en större offentlighet kring nationella samhällsangelägenheter. Samhället blottlades under början och mitten av 1800-talet för en större publik i en omfattning som aldrig tidigare upplevts. Den snabbt växande dagspressen tog upp en mängd frågor till samhällsdebatt, nya tryckta kartor visade upp landets rent fysiska profil, museerna framställde det svenska kulturarvet för en växande publik, den nya fotograferingskonsten bidrog till iden om den exakta verklighetsåtergivningen, monumentalismen skapade och visade nationens stora män, historieskrivning och realistiska romaner syftade till en exakt framställning av historien och verkligheten samt själva riksdagsöverläggningarna blev offentliga genom läktare. Kort sagt: samhället kom att uppvisas och tillgängliggöras för en växande, nationell publik samtidigt som iden slog igenom om ett direkt och ickesymboliskt språk genom vilket samhället skulle göras genomskinligt.
 
Debatten under tidigt 1800-tal handlade till stor del faktiskt om själva statistiken som kunskapsform, snarare än om någon enskild politisk fråga som belystes med hjälp av statistik. Orsaken till detta var, hävdar Joshua Cole, att statistik innebar ett helt nytt sätt att betrakta samhället. Statistik kan snarast liknas vid ett nytt språk som man kunde prata om samhället med. Den ökande mängden siffror över samhällsförhållanden sågs som en trygghet i en samtid präglad av förändring, ideologiska motsättningar och en begynnande modernisering. Med hjälp av statistik skulle rationella politiska beslut fattas, lagbundenheter i samhället blottläggas och till och med framtiden förutsägas.
Intresset för statistik var också en del av en sekularisering av samhället, där rationella orsaker och förklaringar skulle sökas i fakta och ej i spekulation. I och med detta kan man se statistiken som del av den moderna avmystifieringen av världen.
 
kampen börjar för att inom Sveriges gränser erövra Finland åter. i maj 1809 hotades Umeå av ryska trupper. teckning av Jacob hägg som föreställer general von döbelns evakuering av de värdefulla förråd som fanns i staden.

STATISTIK OCH NATIONELL IDENTITET

Den stora mängden publicerad statistik från och med 1810-talet innebar att ett tidigt "informationssamhälle" skapades. Tilltron till statistiken var dessutom en del i en begynnande demokratisk tanke med rötter i upplysningen - medborgarna skulle själva kunna få kunskap om samhället. Ökat medborgerligt inflytande om samhällsangelägenheter byggde på att dessa medborgare skulle vara politiskt bildade. Eller som den tyske statistikteoretikern August von Schlözer hade uttryckt det 1804: "statistik och despotism går inte ihop", eftersom statistiken skulle vara offentlig.

Statistiken bidrog till att skapa en nationell identitet under 1800-talet, efter som statistiken betraktades som ett sätt att kartlägga nationen Sverige, och skapa grund för nationella jämförelser med andra nationer. Därigenom fick man kunskaper om hur Sverige var beskaffat och på vilket sätt Sverige och svensken skilde sig från andra länder och folk. Genom att statistiska upplysningar om Sverige spreds till en större grupp människor fick själva nationstanken, och uppfattningen om ett gemensamt samhälle och gemensamma angelägenheter ett större genomslag. Dessutom var detta en del av vad jag kallar den kommunikativa aspekten av nationsbygget - nämligen att fler och fler läste samma texter och därigenom skapade gemensamma nationella referensramar.

Nationell gemenskap och identitet, som var början till 1800-talets stora våg av nationalism och nationalromantik, skapas inte nödvändigtvis av flaggviftning eller punschpatriotisk retorik, utan säkert minst lika mycket av att nationella kontaktytor av kommunikativ art byggs upp, exempelvis genom statistik, 1800- talets modevetenskap.