Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
Dags att slå hål på myten om kunskapssamhället
Hans Hasselbladh, f 1961, docent, Handelshögskolan Göteborg
Till att börja med kommer vi att problematisera vad människan tidigare kunde i förhållande till vad vi idag vet. Hur vi förvärvar kunskap och vad vi kan idag skiljer sig radikalt från hur det varit i merparten av mänsklighetens historia - t.ex. under vår tid som jägare och bönder. Denna förändring beror på att kunskapens organisering genomgått några betydande transformationer. När människan utvecklade en förmåga att handla förmedlat, över tiden och rummet, genom olika former av kommunikation inleddes den stora transformationen av vår biologiskt givna inneslutenhet i en på förhand given livsvärld. Den pågår fortfarande, med varierande hastighet och i olika former. Individens påstått centrala roll som bärare av kunskap och agent i kunskapssamhället ifrågasätts också genom en analys som gör gällande att systemburen kunskap är det signifikativa för det senmoderna samhället. Vi inleder med en kort betraktelse om en av våra imaginära, gemensamma förfäder.
ATT KUNNA OCH ATT VETA
Vardagslivet var långt in på 1800-talet för de allra flesta människor nästan helt baserat på praktisk kunskap och med mycket få och svaga kopplingar till de världar som statsmakt och kommersiell verksamhet skapat. Mot den bakgrunden kanske vi i västvärlden redan har genomlevt den stora förändringen - från att inte veta men kunna till att veta men inte kunna som enskilda individer. Vi har möjligen fortfarande en viss förmåga att laga mat, men vi vare sig förstår, behärskar eller känner till alla de globala, regionala och lokala system som producerar, distribuerar, förädlar och bevarar mat. Hur många av oss kan laga ett kylskåp, odla vete eller stycka en gris?
Med våra mått hade huvudpersonen Karl-Oskar i Wilhelm Mobergs utvandrarsvit mycket begränsade kunskaper. Hans bild av Sverige som samhälle var nästan helt begränsad till hembygden, hans formella utbildning begränsade sig till läsning, skrivning och enkel matematik. Han visste i stort sett inget om världen utanför Sverige, om naturlagar eller andra språk. Däremot kunde han praktiskt utföra alla sysslor som förekom på ett jordbruk och dessutom tillverka merparten av de redskap som behövdes för detta. När hans dotter dog var det inte kunskapen som brast när han inte förmådde att tillverka dotterns likkista själv utan lät sin far göra det. När Karl-Oskar reser med sin familj över Atlanten tar han med sina verktyg. Med dem bryter, hugger, timrar och snickrar han bokstavligt talat ett nytt hem. Efter ankomsten till Minnesota letar han mycket länge efter rätt plats för Nya Dufvemåla och använder då endast en stör för att mäta djupet i myllan. Det allra mesta Karl-Oskar kunde, och all synnerhet det som var viktigt att kunna, satt "i" hans kropp.
Utvandrarnas tid infaller i slutet på en mycket lång period i människans historia - den då alla yrkesverksamma inom jordbruket i princip själva kunde utföra alla sysslor som var nödvändiga. Specialiseringen var mer en fråga om att utnyttja enskilda människors olika fallenheter och att smeden blev bättre som specialiserad smed, än om absoluta kunskapsgap. Karl-Oskar förstod vad smeden gjorde och kunde smida enklare saker, men gjorde det inte lika bra och ägnade sig istället åt annat som han var bättre på. De kanske viktigaste absoluta kunskapsgapen i det traditionella jordbrukssamhället var de mellan män och kvinnor. Karl-Oskars fru Kristina kunde en rad andra saker som gjorde det möjligt att klara sig själv på en gård. Karl-Oskar hade begränsad insikt i det som Kristina behärskade och vice versa. Här fanns separerade kunskaper men som var funktionellt integrerade i driften av ett traditionellt jordbruk. Det gör det lättare att förstå äktenskapets vikt i sådana samhällen och att vi inte heller oförmedlat kan jämföra detta med nutidens strukturellt bestämda ojämlikhet mellan män och kvinnor i arbetslivet.
Flertalet av oss nutidsmänniskor, å andra sidan, förstår bokstavligt inte vad fläktinstallatören, eller penningmäklaren, eller datateknikern gör. Det är naturligtvis fråga om glidande övergångar här, men åtminstone i förlängningen uppstår en kvalitativ skillnad, när merparten av alla vuxna i ett samhälle endast behärskar ett smalt område och utöver det bara har kännedomskunskap eller ingen kunskap alls, istället för tvärtom.
Ljuder och Ki-Chi-Saga var dock varken historiens början eller slut. Ingen civilisation bygger bara på praktisk kunskap, personligt eller kollektivt buren. I själva verket är det så vi implicit definierar civilisation - en kultur som inte längre består av varandra oberoende grupper av självhushållande jordbrukare eller jägare. I en civilisation har det uppstått en kodifierad religion, med specialiserade präster som ges en formell utbildning. Där finns en åtminstone rudimentär centralmakt som uppbördar skatter och organiserar militär och religion. Andlig och världslig makt utövas genom hierarkier. Statsmakten är definitionsmässigt beroende av någon form av förmedlad handling. Om så inte är fallet, blir den begränsad till att utöva inflytande genom hot om direkt fysiskt våld. Statens handlande utvecklas från medeltiden till att bli mer mångfacetterat och vidsträckt, men också mer indirekt och villkorat. I fråga om statsmaktens utveckling kan man se en långsam förändring till att bli alltmer sofistikerad och vidsträckt, men också handlande på avstånd (Elias 1991; Rose 1995). Specialiserade handelsmän opererar över stora geografiska områden, ofta med ädla metaller som betalningsmedel. Sedan tusentals år har lokala marknader, baserade på direkt personlig interaktion, levt åtskilda från fjärrhandelns och handelskapitalismens tidsrumsliga separation och användning av generaliserade betalningsmedel och normerande mekanismer (Braudel, 1986).
Detta har varit ramen för den mångkunnige jordbrukaren i flera tusen år i stora delar av världen. Men länkarna mellan denna systemvärld och bondens värld var länge mycket svaga eller till och med obefintliga. Skatteuppbörd i utbyte mot ett ofta osäkert skydd mot barbarer och rövare, mer eller mindre statsfinansierad religion och oregelbunden handel var länge de huvudsakliga kopplingarna mellan de båda världarna. I Karl-Oskars tid var denna separation sedan länge stadd i förändring. Den svenska enhetsstatens allt mer finmaskiga interventioner i medborgarnas liv hade inletts redan med Gustav Vasas nationella projekt. Utvandringen från Europa till USA under 1800talet är ett av de mer dramatiska exemplen på att det traditionella jordbrukslivets isolering bröts även på andra sätt än genom statlig maktutövning.
VÄGEN UT UR LIVSVÄRLDENS SLUTENHET - TEXTER, MASKINER OCH SYSTEM
Som tidigare nämndes hade Karl-Oskar en viktig formell kunskap - han kunde läsa. Därigenom kunde han aktivt välja att låta sig bli organiserad av ett globalt nätverk, som bestod av den amerikanska staten, internationellt verksamma agenter och rederier, tidningar etcetera. I sin lokaltidning kunde han 1849 läsa att det fanns möjlighet att köpa en biljett på segelfartyg från Karlskrona till New York, att därifrån fortsätta till inlandet med tåg och båt, att ta upp land utan kostnad och bli registrerad som ägare av den amerikanska staten. Nästa år tar han steget ut från Ljuder socken in i en värld organiserad av formell kunskap, statlig politik, ekonomiska intressen och opersonlig kommunikation (det skrivna ordet, än så länge). Efter ankomsten till USA och Ki-Chi-Saga fortsätter den resan. Fastän han fortfarande kan lika mycket som tidigare blir Karl-Oskar allt mer specialiserad. Det finns många produkter att köpa i Taylor Falls, som han varit van att tillverka. Samtidigt finns en omättlig marknad för jordbruksprodukter. I en långsam process börjar han allt mer att tänka på sitt jordbruk som ett företagande, mer än en livsform och kamp för livet. Vilka grödor lönar sig bäst, hur optimerar man mellan foderväxter och spannmål? Järnspisen som Karl-Oskar köper kan tjäna som en symbol för denna förvandling. Han nöjde sig inte längre med något han själv tillverkat utan köper istället en färdig produkt, tillverkad av människor han inte känner. Pengar blir en allt viktigare aspekt av familjen Nelsons liv. Men Karl-Oskar kom också att omfattas av andra system. När han blir amerikansk medborgare efter några år, blir han därmed för första gången i sitt liv ett politiskt subjekt, istället för en undersåte. Han röstar i presidentvalet, på en man som han aldrig mött men vars program han läser om i tidningen och gillar. Abraham Lincoln framstår som en trovärdig representant för alla nybyggare, oaktat att Karl-Oskar inte känner honom personligen.
Vad innebär egentligen skillnaden mellan Karl-Oskar och oss nutidsmänniskor? Är det så illa att vi bara vet en massa saker - hur en tapir ser ut, hur man bränner en CD eller konverserar på främmande språk? Våra liv är väl trots allt inte bara ett långt Jeopardy, vi gör ju också bevisligen saker på vårt arbete och i vardagslivet som kräver mycket kunskap.
En viktig skillnad mellan vår och Karl-Oskars värld är att en allt större del av kunskapen i moderna samhällen inte bärs av individer eller kollektiv. Vad är det då för slags kunskap? Det är en kunskap som är distribuerad över rummet, mellan enskilda människor, grupper, sociala praktiker, artefakter och infrastruktur och har utpräglat systemliknande egenskaper. Modern energiförsörjning, t.ex. den mer än sekelgamla vattenkraften, är ett av många sådana exempel som inramar livet i industrisamhället på ett samtidigt genomträngande och nästan osynligt sätt. Den enskilde operatören är anknuten till en mycket begränsad del av systemet och behärskar ett än mindre segment av kunskap och praktiker. Dessa aspekter av vår tillvaro är så solida i sin "naturlighet" för oss att vi har svårt att urskilja den form av organisering som kunskapen antagit i vårt samhälle.
Sedan industrialismens början har kunskapen kommit att anta allt mer solida, materiella former. Maskinen är den klassiska symbolen för den tidsålder som då börjar (Mumford 1934/1962). Till skillnad från verktyget är inte maskinen en förlängning och förstärkning av användarens kropp. Den utgör ett eget system som snarare knyter användaren till sig.
Vår status som subjekt förändras i grunden när vi börjar arbeta med, eller åt, maskiner istället för redskap. Maskinen är en iscensättning av kunskap om något, t.ex. av hur man gör träflis till pappersmassa. Det är också en frysning av en viss intention, att göra pappersmassa och inte något annat. Maskinen tvingar sig på oss i en mening som ett redskap aldrig kan göra. Spaden kan möjligen vara för stor eller liten, men den får oss inte att gräva till följd av en logik inbyggd i spaden. Ska tvång kopplas till en spade måste mänskliga arrangemang till, så som regler, order och övervakning. Därtill finns ännu en viktig aspekt av hur kunskapen kom att organiseras under maskinåldern. Vem som kan påverka en maskin eller ett system, när och under vilka betingelser det sker, är en följd av medvetna val som byggts in i systemet eller maskinen själv, i bemannings och utbildningsrutiner och hierarkier. Det är ingen slump att alla inte själva kan "mixtra" med sin svarv, sitt operativsystem eller ekonomisystem.
Det är alltså inte bara så, som Castells noterar (1996), att vi är olika aktiva i förhållande till olika former av "frusen kunskap". Den sociala organiseringen av kunskap avgör hur aktiva vi kan vara, oavsett vad vi önskar. Utrymmet för och formen av aktivitet formas av hur enskilda artefakter designas men också av hur praktiker relaterade till dem formas. Just detta förhållande, att den för industriåldern karakteristiska kunskapen är en kombination av teknik, kunskapsformer och sociala praktiker relaterade till maktutövning, gör det nödvändigt att placera industrisamhällets och senmodernitetens alltmer komplicerade, distribuerade och sammansatta system i ett bredare perspektiv. Därför följer nu en kort historisk utvikning om framväxten av formell kunskap och hur den har övergått till att bli vad vi valt att kalla systemburen kunskap.
SYSTEMBUREN KUNSKAP OCH ABSOLUTA KUNSKAPSGAP
De mer komplexa samhällen, eller civilisationer som vi ofta benämner dem, som började växa fram ca3000 f . kr. kännetecknas av en ny egenskap. För första gången är handling inte bara interaktion mellan människor som ser varandra och delar samma tid och plats. Vissa, de första prästerna, kungarna och administratörerna, börjar handla i förhållande till andras handlingar, som inte finns här och nu. Kungen, prästen, ämbetsmannen och snart också militärer försöker vinna kunskap om och påverka människor, processer och händelser som är skilda från dem i tid och rum. De söker organisera och styra riken, icke gripbara, imaginära företeelser som blir något till reella objekt för handling just genom förmågan att överskrida tid och rum med hjälp av olika symboler - framför allt skriftspråk och siffror. Talspråket och den personliga interaktionen förmådde inte summera allt det en härskare ville veta i det gamla riket i Egypten2700 f . kr., även om deras ambitioner var mycket begränsade jämfört med dem som finns i en modern stat. Som symboler är skriftspråket (som i början var ganska enkelt) och numeriska symboler mycket kraftfulla och ekonomiska (Ong 1991). Det blir särskilt tydligt att när de kopplas till kategorier, så som mått på volym (för t.ex. säd) eller yta (för brukad mark) elimineras vardagsspråkets sociala förankring och inexakthet. Det är då inte längre bara en stor gård som ger riklig skörd utan en med arealen x, som gav y enheter säd förra året och därför kan beskattas med z enheter.
Denna speciella form av handling baserad på och förmedlad genom formella koder, låt oss kalla den "handling på avstånd" (se t.ex. Cooper 1992), har också två andra egenheter, utöver att handling inte längre är bunden i tid och rum. I motsats till interaktion som inte lämnar andra spår än i våra minnen (Goody 1977), uppstår här två olika former av materialisering. Till att börja med det mycket påtagliga att skriftspråklig och sifferbaserad kommunikation finns kvar. Om man vill kan man lagra den under mycket lång tid. När kommunikationen är relaterad till sådant som beskattning, handel, militära rullor etc. finns ofta ett påtagligt intresse att spara detta i systematiska former för att möjliggöra jämförelser över tiden (skörd och skatt för tio år sedan, förra årets priser) och mellan enheter (hälsoläget i X:e vs XVIII:e legionen). Parallellt med civilisationerna föds arkivet som ett system för att bevara och klassificera lämningar av handling på avstånd. Den andra formen av materialisering är av annan art, nämligen den regelbundenhet och likformighet man söker skapa i hanteringen av kommunikation med ord och siffror. Det är vad vi idag slarvigt kallar system. Det kan vara sådant som att kommunikationen sker i en viss specificerad form - att köpmannen vill ha uppgifter om sitt lager på ett papyrusark, och att levande gods beskrivs före annat gods. Regelbundenhet är en annan viktig del i systemkonstruktion, kommunikation sker inte när var och en finner det lämpligt utan vid vissa angivna tidpunkter. Med nutida mått är det en mycket mjuk standardisering. Vi använder typsnitt och mallar i brev och rapporter, levererar på exakta dagar, använder avancerat symbolspråk med siffror och ord och bearbetar data i många steg, där det till sist kan vara svårt att se hur de relaterar till någon konkret aktivitet.
Återigen, det vi här skisserar var länge ganska marginella fenomen i samhället. Handling var framför allt lokaliserad till samma tid och plats. Men likafullt är det ett kvalitativt jordskred i mänsklighetens historia, som får nutidens omtalade skiften från en fas till en annan att framstå i ett annat ljus.
Lagring av information i skrift och siffror ger upphov till en ny kunskapsform - behärskandet av formell, "ickekroppslig" kunskap som lärs ut efter en mall i särskilda miljöer - det vi menar med utbildning. De som arbetar i tempel och administration är experter, med en gemensam, formell kunskap som man kan tala om. Den kan diskuteras med termer speciellt anpassade för just detta ändamål, metaspråk som omfattar och överskrider den operativa, abstrakta kunskapen. Exempelvis uppstod sådana diskurser kring religion i Egypten, förvaltning i Kina, politik i Grekland och juridik i Rom, i samtliga fall för 1500 år sedan eller mer. Biblioteket och akademin, och under medeltiden klostren och de första universiteten, är de konkreta manifestationerna av att kunskapen blir ett socialt objekt som inte primärt bärs av enskilda människor eller samarbetande grupper. Denna utveckling var början till de horisontella, absoluta kunskapsgap som vi tar så för givna. Högt specialiserad, formell kunskap var startpunkten för att bilda de för moderniteten så typiska konstellationerna av sammanlänkade konfigurationer av kunskapsområden och praktiker. I dessa har enskilda aktörer och grupper en avgränsad roll, alltmedan systemet producerar förutsägbar information på en kontinuerligt hög nivå. I inledningen nämnde vi produktion av el genom vattenkraft, men i stort sett vilken annan funktion i ett modernt samhälle skulle kunna väljas - kollektivtrafik, sjukvård, alla slags produktionssystem, rättskipning, statistikproduktion, media osv.
KUNSKAPSGAP OCH MAKT
Det är dock alltför enkelt att bara se detta som en allt längre gående specialisering. Utvecklingen har andra effekter och aspekter än att fler och djupare kunskapsgap uppstår. Som påpekades tidigare i den korta exposén över framväxten av handling på avstånd, var den systemburna kunskapen och dess praktiker inte bara en fråga om kommunikation. Den summerade, inramade och sökte påverka många människors handlingar över ett stort geografiskt rum. Specialiseringen i de tidiga civilisationerna utvecklades parallellt med en förändring av förhållanden mellan centrum och periferi, mellan de som organiserar handling på avstånd och de som blev organiserade av den (se t.ex. Law 1986). Produktionen av kunskap inom religiösa organisationer och akademier syftade i stor utsträckning till att producera praktiker och system som förmådde producera förutsägbara och önskade resultat: hur man kunde få folk att tro och därmed reglera tvister; hur man kunde styra som furste utan att det blev uppror. Vinner vi människor till tro, kan denna lag reglera en typ av tvist, kan man styra som furste utan uppror? Den formella kunskapens utveckling har alltid varit nära förknippad med praktiker för maktutövning.
Traditionellt har kunskap betraktats som en mer eller mindre säker teknologi för någon eller några som har makt. Vanliga slutsatser har t.ex. varit att kunskap är en kritisk resurs, den kan verka som ett vapen i händerna på någon. Denna slutsats har framfött tesen att demokrati förutsätter kunniga medborgare, sådana låter sig inte kontrolleras och att monopolisering av kunskap föder fåtalsvälde.
En annan utgångspunkt är att se makten som en effekt av själva konstruktionen och hanteringen av beständiga system för handling på avstånd, snarare än att "makt" finns i sig och beställer de verktyg den behöver för att kunna utövas (Gordon 1980). Det var därför det kvalitativa skifte som nämndes tidigare betonades så starkt, när handling inte längre var bunden i tid och rum. Makt som en effekt av materialisering av formell kunskap reser många frågor när den offentliga sfären, vårt arbetsliv och vårt vardagsliv producerar utfall som ingen tycks ha direkt kontroll över. Vem "kontrollerar" världens finansmarknader? Möjligen opererar de snarare efter procedurer, kriterier och tidsscheman som producerar organiserandet av såväl placerare, mäklare som företag .
Analysen är, litet förenklat, att vi alla blir organiserade av den systemburna kunskapen och att det är en alltför enkelspårig utgångspunkt utifrån såväl styrambitioner som samhällskritik att betrakta den som ett instrument som i princip (men inte alltid i praktiken) är möjligt att behärska.
Den systemburna kunskapen tycks behärska oss på samma gång som vi behärskar den, en formulering som också skulle kunna kläs i ord av Foucault: "Människor vet vad de gör och för det mesta vet de även varför de gör vad de gör. Men, vad de inte vet är vad det de gör" (Dreyfus och Rabinow 1982). I själva verket finns här en av det moderna samhällets mest intressanta paradoxer: ambitionen att behärska världen med allt mer system, formaliserad kunskap och mål - medel tänkande, gör också att vi blir alltmer invävda och absorberade av sådant som ligger utanför vår kontroll. Ett exempel är den allmänna diskussionen om "moral" i samhället. I politik, ekonomi och familjeliv sägs det vara önskvärt och viktigt att vi gör medvetna moraliska ställningstaganden. Problemet är dock att den västerländska moraliska diskursen förutsätter att vi i princip kan agera som självständiga subjekt, medan handling i modernt komplext samhälle ser helt annorlunda ut. Vi agerar i mer eller mindre stabila handlingsnät, där den enskildes handling är hårt sammanflätad med och villkorad av andras handlingar. Vi är nog inte mindre moraliska än tidigare, men vi agerar allt oftare i sammanhang där våra handlingar ter sig omöjliga att ta ställning till som en individs handlingar.
Detta utanförskap i förhållande till vår värld utgör en av inspirationskällorna till den för senmoderniteten typiska kritiken mot konsumtionssamhället. Vi är inte längre aktiva deltagare utan agerar (gillar, förkastar, bländas av och njuter) i förhållande till vad som kommer ut ur dessa komplexa system. I vårt vardagsliv är vi organiserade av allt från fastighetsbolag till producenter av underhållning. Informationssystem, motorvägar, organisationsscheman och masskommunikation är vår tids sociotekniskt konstruerade omgivning. Vardagslivets förändring är den kanske tydligaste illustrationen av att kunskapens distribution ser mycket annorlunda ut idag än för 150 år sedan.
Men denna analys innebär inte att våra liv ska förstås som en passiv zombietillvaro. Vi är aktiva i förhållande till sådant som är oss givet av andra, inte av naturen så som Karl-Oskar (jfr Winner 1978). Det innebär knappast heller någon hämsko för kreativiteten att möblera med fabrikstillverkade möbler istället för egentillverkade. Det kan säkert till och med vara tvärtom. Vi kan vara lekfulla i sammansättningen av komplexa systems varor och tjänster, likt den sexårige Legobyggaren, eller aktiemäklarens positionering i warrants och optioner.
Den friheten finns dock inom en ram som vi inte själva konstruerat, som vi varken överblickar eller förstår i sin helhet och som vi ofta har mycket begränsade möjligheter att påverka. Måhända skiljer sig den maktlöshet Karl-Oskar kände inför vädrets makter och naturens nyckfullhet inte mycket från nutidsmänniskans vanmakt i förhållande till moderna former av maktutövning och systemburen kunskap?
Men hur förhåller sig tanken om kunskapssamhället till den bild vi skisserat? Den framstår som svårförståeligt idealistisk, som avgudande en belätesbild av individuellt buren kunskap, som möjligen kan ses som ett lustigt sista dödsryck för renässansideal och romantisk individualism av 1800-talssnitt. Om man ska ta påståendena om kunskapssamhället på allvar, som ledstjärna för politik, debatt och arbetslivets utveckling blir frågetecknen än större.
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
