Prenumeration
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
Vetenskapshistoria
Mercator ville fånga världen
Av Annagreta Dyring, f 1934 vetenskapsjournalist och hedersdoktor vid Stockholms universitet
Gerardus Mercator är den mest kände kartografen från 1500-talet - en tid som på flera olika sätt präglades av en vilja att utforska och förstå jordklotets utbredning, dess skönhet och balans. Genom att förfina kartritningen såväl tekniskt och vetenskapligt som estetiskt kom Mercator att spela stor roll när det gällde att utveckla människans kunskap om världen. som kartograf skapade han jordglober som var rena konstverk, men han förfinade också karttekniken på ett sätt som haft betydelse ända in i vår tid.
När nu författaren och geografen Nicholas Crane skrivit en bok om den tyske kartografen Gerardus Mercator är det inte enbart geniet Mercator som fascinerat honom. Det har blivit en berättelse om hela 1500-talets längtan att skildra världen. Boken heter Mercator - The Man who Mapped the Planet. (Weidenfeld & Nicolson, London 2002). Det är en bred skildring av epokens kunskapstörst och iver att se och förstå vår jord. Mitt i denna tidsskildring går Mercators liv som en röd tråd.
När nu författaren och geografen Nicholas Crane skrivit en bok om den tyske kartografen Gerardus Mercator är det inte enbart geniet Mercator som fascinerat honom. Det har blivit en berättelse om hela 1500-talets längtan att skildra världen. Boken heter Mercator - The Man who Mapped the Planet. (Weidenfeld & Nicolson, London 2002). Det är en bred skildring av epokens kunskapstörst och iver att se och förstå vår jord. Mitt i denna tidsskildring går Mercators liv som en röd tråd.
KARTOGRAFIN UNDER 1500-TALET
Att vara kartograf på 1500-talet kan sägas ha varit världens utmaning. Medelhavets längd var till exempel osäker. Kartan över detta viktiga hav måste kanske justeras, kanske måste Spanien förminskas för att det hela skulle stämma. Sådana krympningsförslag togs inte väl emot. Och svårare skulle det bli när mera avlägsna landområden skulle återges. Hur var det egentligen med Marco Polo, hade han haft kläm på de stora halvöarna i Sydostasien? Och hängde Asien ihop med det nya Amerika? Kunskapstillväxten var visserligen stark vid ingången till 1500-talet, men många påståenden om världen var ännu gissningar.
Samtidigt började kartor bli det mest prestigetyngda samlarobjektet. Helst skulle de visa det allra nyaste fynden, de allra senaste upptäckterna. Problemet var bara att upptäckterna duggade tämligen tätt. Det som ena året var en betrodd kartografisk skildring kunde nästa år visa sig vara en förlegad missuppfattning. Och samtidigt började jordglobstillverkningen ta fart. En jordglob av senaste datum fick helt enkelt inte saknas hos den furste eller kung som ville räknas upplyst.
Men kartografin skulle sannolikt inte ha fått samma snabba utveckling om man inte återupptäckt ett gammalt material av största vikt. Det var greken Klaudius Ptolemaios´ skrift "Geographica" från 100-talet efter Kristus som visade sig ha överlevt den förstörelse som drabbat biblioteket i Alexandria. En bysantinsk munk hade hittat skriften i Konstantinopel i slutet av 1200-talet. Nu översattes texten till latin och de 8000 geografiska positioner som Ptolemaios mätt upp kunde börja överföras till tidens kartor. Betydelsen av dessa texter och kartor för eftervärlden kan knappast överskattas. Ptolemaios´ "Geographica" blev bibeln för 1400- och 1500-talens allt kunnigare geografer.
JORDEN UTFORSKAS
De geografiska utmaningarna var många och många kände sig kallade att kasta ljus över kustlinjer och landområden i olika väderstreck. Sjöfarare från medelhavsländerna gjorde banbrytande upptäckter. Columbus upptäckte Amerika och Vasco da Gama seglade runt Afrika in i Indiska oceanen. Och redan 200 år tidigare hade italienaren Marco Polo rest ända till Kina och levt där i 17 år innan han återkommit till Venedig med unika kunskaper om världen i öster. "Divisament dou Monde" (Beskrivning över världen) var namnet på hans reseberättelse, en sensationell text som ivrigt lästes av kartograferna under mycket lång tid; den var fortfarande het på 1500-talet. Men ännu fanns stora okända områden bortom det som grekerna kallat "den bebodda världen".
Att jorden var ett klot hade grekerna förstått i flera hundra år före Kristi födelse. Den grekiske forskaren och diktaren Eratosthenes som levde på 200-talet f.Kr. hade till och med lyckats bestämma jordens omkrets till46 000 km- en vetenskaplig bedrift utan motstycke, det rätta värdet skulle långt senare visa sig vara40 000 km . Men den tidens lärde var - som vetenskapsmän i alla tider - stora tvivlare. Till och med den mångkunnige Ptolemaios som i mångt och mycket tagit lärdom av Eratosthenes envisades med att hävda att jordens omkrets var26 000 km . Och den läran blev långlivad. Inte undra på att Columbus trodde sig vara i Indien när den amerikanska kontinenten dök upp. Att skildra världen blev alltmer högprioriterat. Kartans kunskap kunde ge rent intellektuell njutning, samtidigt som den representerade chansen att erövra makt. Flera berömda världskartor härstammar från tidigt 1500-tal. Tysken Martin Waldseemüller väckte sensation år 1507 med en elegant världskarta där det nyupptäckta Amerika för första gången fanns antytt.
Men av 1500-talets alla stora kartografer var det just Gerardus Mercator som skulle komma att värderas högst i ett historiskt perspektiv. Han lyckades trots allehanda motgångar utveckla vår kunskap om världen i en tid av politisk oro, ekonomiska påfrestningar och religiös förföljelse. Han förfinade kartritningen både tekniskt, vetenskapligt och estetiskt, och han skapade glober som var rena konstverk. Hans betydelse som kartograf sträcker sig långt in i vår egen tid.
MERCATORS KARRIÄR
Cranes bok innebär en veritabel kunskapsresa i 1500-talets kaotiska tid med Mercators öde i centrum. När boken börjar får vi lära känna den fattiga familjen Kremer från Tyskland. 1500-talet är ännu ungt. Familjen söker bättre levnadsvillkor och utvandrar till Flandern. 1512 föds sonen Gerard. Fadern försörjer sig som skomakare i staden Gangelt, och Gerard tillbringar sina första år i denna lilla landsortstad där trafiken är intensiv mellan de ekonomiska storstäderna Antwerpen och Köln.
År 1521 flyttar familjen vidare till staden Rupelmonde några mil söder om Antverpen där bifloden Rupel rinner ut i floden Schelde. Pojken Gerard begrundar det hektiska flodlivet från bästa åskådarplats på stranden. Dit anländer sjöfarare efter långa färder över världshaven. Där möts folk som seglat genom Gibraltarsund, rundat Afrikas sydspets och Kap Horn eller stångats med havsisen i norr. Enligt Crane grundades Gerhards intresse för världens geografi här i hamnkvarteren. Men enbart drömmarna hjälpte inte den fattige pojken. Hans farbror Gisbert visste att tiden krävde kunskaper i latin om man ville nå framgång. Han blev nu ynglingens intellektuelle vägvisare. Gerhard sattes i en ambitiös skola - redan vid sju års ålder hade han lärt sig skriva och läsa både latin och grekiska. Han hamnade senare som elev vid det berömda belgiska universitet i Leuven.
Stimulerad av den akademiska miljön beslutar sig Gerard Kremer att byta till ett namn med humanistisk krydda. Namnet Kremer betydde handelsman. På latin blir det mercator, och Gerard Kremer tar sig namnet Gerardus Mercator.
Nu hade som sagt Europas lärda elit upptäckt arvet från Grekland. Antikens skrifter översattes till latin och deras innehåll och idéer spreds över Europa tack vare boktryckarkonstens genombrott. Det fanns 250 tryckerier i Europa redan år 1500. Staden Köln var centrum för tryckerikonsten liksom för humanistisk och filosofisk lärdom överhuvudtaget. Stor efterfrågan rådde på historia, poesi och språklig finess.
Sjöfartens betydelse ökade, och seglatserna nådde allt längre. Portugisen Fernando Magellanes blev den förste världsomseglaren - åtminstone om man bortser från att han själv inte tog sig levande tillbaka till Portugal, han hade dödats i en strid på Filippinerna 1521. Men ett av hans skepp lyckades fullfölja seglatsen och 18 utmärglade sjömän återvände år 1522 med den sensationella seglarbedriften i bagaget. Kejsarens sekreterare Maximilianus Transylvanus intervjuade de hemvändande sjömännen och skrev ned deras berättelse från ögruppen Moluckerna. Rapporten "De Moluccis Insulis" trycktes i Köln 1523.
Mercators akademiska studier hade gjort honom förtrogen med filosofi och humaniora. Men det var naturvetenskapen som till slut fångade hans intresse på allvar - delvis på grund av en växande insikt om att filosofin inte var någon särskilt lukrativ sysselsättning. Den snillrike nederländske matematikern Gemma Frisius introducerade Mercator i det allra senaste inom matematik, astronomi och kartografi. Det var ingen dålig lärare.
Han producerade lärda böcker om astronomi och geografi, och i en av böckerna presenterade han till och med den principiella lösningen på longitudproblemet i ett resonemang om en portabel klocka. Det skulle ta 50 år innan det tipset mognat och till slut förverkligats av engelsmannen John Harrison.
Denne Gemma utvecklade dessutom trianguleringsmetoden, och sakta men säkert blev kartografin vetenskap; religionen fick sanktionera det hela. Crane skriver att Gud och Ptolemaios såg ut att kunna verka mot samma mål.
Mercators första egna karta visade det heliga landet och producerades 1537. Den följdes genast av den kända hjärtformade världskartan "Orbis imago" 1538. Den tyskromerske kejsaren Karl V visade stort intresse för de nya kartografiska landvinningarna, och beställde lystet konstverk, böcker och kartor. Mercator fick också beställningar av instrument, bland annat kompasser och kvadranter.
Flitens lampa lyste ständigt i Mercators verkstad. Nu hade han bestämt sig för att skapa en ny glob, större än de som tidigare skapats, där han kunde inkludera sina nyaste slutsatser om hur världen var beskaffad. År 151 var den klar, detaljerad som ingen tidigare, och större;42 cmi diameter. Han anslöt sig till Olaus Magnus´ endast två år tidigare utgivna "Carta Marina" vad gällde teorierna om den magnetiska nordpolen, och han förkortade Medelhavet med drygt tre grader longitud.
Efter den magnifika jordgloben från 1541 skulle det komma att dröja tio år innan Mercator kunde fullfölja sin nästa ambition, nämligen att skapa en himmelsglob, en pendang till jordgloben. Svårigheter av det bittraste slag kom emellan.
Liksom många lärare och studenter sveptes Mercator med i debatten om reformationen. Katolska kyrkan gick till motattack och även de nederländska lågländerna drabbades av inkvisitionens grymheter. Mercator, en saktmodig och försiktig man, anklagades för kätteri och kastades 1544 i en fuktdrypande fängelsehåla i slottet Rupelmonde. Sju månader senare återfick han mirakulöst friheten och undslapp den plågsamma död som drabbade många av hans vänner och kollegor i samma situation.
Att Mercator trots dessa hårda prövningar kunde samla sig till att skapa en himmelsglob på samma höga ambitionsnivå som tidigare verk är en gåta. Ändå stod den imponerande himmelsgloben klar 1551.
Trots att Mercator återfått friheten kände han hur marken brann under fötterna. Stämpeln som misstänkt kättare blev han inte kvitt. År 1552 flydde familjen från det oroliga nederländska låglandet till Rhendalen. Målet blev den lilla staden Duisburg, känd för sin religiösa tolerans och aktad för sin pedagogiska verksamhet. Mercator blev Duisburg trogen fram till sin död 1594.
MERCATORS BIDRAG TILL KARTOGRAFINS UTVECKLING
Mercator var en 40-årig sjubarnsfar när han flyttade till Duisburg. Han kunde redan då se tillbaka på ett framgångsrikt yrkesliv. Han hade tidigt nått berömmelse för sin skicklighet att tillverka vetenskapliga instrument. Hans glober hade blivit eftersökta objekt. Det var Mercator som utvecklat tekniken att via kopparstick skapa detaljerade kartåtergivningar på glober. Hans skicklighet som gravör var oomtvistad, och inte blev det sämre av att han lyckades införa platsbesparande kursiv text i kartografin, ett arv från den italienska kultursektorn. Han skrev kursiv bättre än italienarna själva, hävdar Crane. Mercator hade också givit ut en pedagogiskt upplagd lärobok i ämnet, "Literarum latinarum", som publicerats 1541. Crane konstaterar att denna nya stilsort sakta men säkert nådde allmänt erkännande. "Innehållet avgör värdet av vad som sägs, medan formens klarhet och elegans avgör vilken effekt texten får" så låter Cranes sammanfattning av hur man resonerade bland kursivens förespråkare.
Mercators berömmelse hänger dock främst samman med hans storhet som utvecklare av kartografins grunder. Mercator förespråkade en kulturgeografisk och politisk kartering, och tillämpade denna bredare geografiska kunskap i flera av sina senare verk. Men det är den speciella kartprojektionen som gjort honom mest känd för eftervärlden. Hans lösning att beskriva jordgloben på en plan yta bestod i en cylindrisk projektion där såväl meridianer som breddgrader presenteras som parallella räta linjer. Mercators projektion används fortfarande, bland annat för sjökort. Crane hade kunnat fördjupa sig i den matematiska grunden för en sådan projektion, men han gör det inte. Många har redan skrivit om den saken, tycks han resonera. Det är människan Mercator och hans förmåga att utveckla sitt yrke och sina yrkesrelationer i en omvälvande centraleuropeisk epok som fascinerar honom.
Den viktigaste handelsplatsen för kartograferna var Frankfurtermässan, etablerad redan på 1200-talet som marknadsplats, och från 1485 som regelrätt bok och kartmässa. Den samlade höst och vår alla som ville hänga med i böckernas och kartornas värld. Det var där man levererade sina alster, det var där kommersen med glober, kartor och bokverk skedde. Där skvallrades och förmedlades allehanda informationer: om politik, kulturella landvinningar och skandaler, och där kunde man temporärt glömma sitt köpslående och hänge sig åt underhållande inslag på gator och torg. Där fanns mycket att begapa: allt ifrån en kvinna utan händer som hade extremt "fingerfärdiga" fötter till en lindansare som körde en skottkärra framför sig på lina uppspänd mellan ett par torn i staden.
Här i Frankfurt var Mercator berömd redan innan han visade sig personligen.
Mercators arbeten blev allt mera efterfrågade, och han arbetade som besatt med att leverera glober, kartor och instrument. Särskilt vinstgivande var det inte; den lärde leverantören kunde inte förmå sig till att åberopa sådana världsliga fenomen som inflation och arbetskraftsbrist. Han var dessutom vad vi idag kallar en tidsoptimist. Hans brev som Crane ibland citerar vittnar om den underdånige tjänarens ödmjukhet; beställarna var prinsar och kejsare, som det gällde att hålla på gott humör, och beklaga dröjsmålen. Att säga att man inte kunde leverera var inte att tänka på.
Crane skriver att Mercators höga ambitionsnivå och vilja att lyckas krockade med hans behov att tjäna och vara till lags. Inte helt oväntat blev han utnyttjad av kollegor med rymliga samveten. Så småningom blev han också indragen i det brittiska kungahusets storhetsdrömmar som bland annat tog sig uttryck i envisa förhoppningar om att finna arktiskt guld längs nordvästpassagen - Martin Frobisher hette den guldsökande polarfararen. Givetvis spelade den geografiska kunskapen om dessa avlägsna och farliga trakter stor roll, och sedan Frobisher misslyckats att finna nordvästpassagen förflyttades det brittiska intresset till nordostpassagen. Mercator fick åtskilliga förfrågningar om hav och floder längs Asiens nordkust, men när han själv bad personer som färdats norröver om information om vad de noterat fick han vänta förgäves. Snart blev polarintresset en internationell företeelse; holländaren Willem Barents blev den som nådde både Spetsbergen och Novaja Zemlja innan 1500-talet ebbade ut.
DEN ULTIMATA KARTAN
Mercator närmade sig pensionsåldern men hans skaparkraft såg inte ut att sina. Det ena verket efter det andra såg dagens ljus. 1578 presenterade han 28 reviderade Ptolemaiska kartor med kommentarer, "trognast originalet, de vackraste och mest välgjorda", så löd hans egen sannolikt helt riktiga analys.
På ålderns höst ville Mercator avrunda med vad vi i dagens språkbruk skulle kalla "den ultimata kartografiska sammanfattningen". Det var den gamle mannens längtan efter överblick. Han planerade en "Cosmographia" som skulle omfatta sex delar; inte bara jorden, kosmologin och himlavalvet samt elementen utan också världens politiska maktuppdelningar och till slut också människans tidiga historia. Det skulle visa sig vara ett övermäktigt företag.
År 1585 var 3 kartor färdiga, och fyra år senare följde ytterligare . Det var Europas länder som beskrevs, rakt på sak, utan onödiga utsmyckningar. Några var extremt detaljerade - särskilt de trakter där Mercator själv tillbringat sitt liv. Norrut ökade graden av hörsägen och myter. Den kända kartan över det nordliga polarområdet byggde till största delen på fantasiberättelser, och där tillät sig den annars så faktatrogne Mercator ta ut svängarna i fråga om dekorativa inslag och texter som bl a pekade ut "pygméernas" land och ett område som troddes vara "mest hälsosamt".
1594 dör Mercator. Hans söner och sonsöner samlar och kompletterar "de moderna kartorna" och publicerar år 1595 det imponerande verket "Atlas sive cosmographicae meditationes de fabrica mundi et fabricati figura". Hela Europa presenteras utom Spanien och Portugal, och drottning Elisabeth I får en devot tillägnan med hänvisning till hennes stora intresse att "vidga världen" åtföljd av en serie särskilt utförliga kartor över hennes örike.
Efter marknadsmässiga motgångar blir verket år 1606 kompletterat och återutgivet av den holländske kartografen Jodocus Hondius, och då är succén ett faktum.
Nicholas Crane har skrivit en gripande berättelse om mannen som hyllade harmonin i allt vad han företog sig, men som själv fick leva i ständig stress och oro. Det är de många aspekternas bok; familjens motgångar och glädjeämnen glöms inte bort, och yrkesmänniskorna kring huvudpersonen skildras med stor noggrannhet. Men framför allt får vi väsentliga delar av 1500-talets politiska och religiösa liv i Västeuropa serverade med skärpa och intensitet. Genom att utgå från den stora kartografens öde ger oss Nicholas Crane en elegant resumé över utmaningarna i Europa på 1500-talet.
Per telefon berättar Crane att han fascineras av 1500-talet då människan fortfarande kände förundran inför jordens skönhet och balans. Den känslan har vi förlorat, menar han. Han säger också att varje människa är en produkt av sin tid.
- Så var det också med Mercator; hans öde speglar 1500-talets villkor, och därför fick boken bli en bred tidsskildring snarare än endast berättelsen om det ensamma geniet, avslutar Crane.
Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2006-10-04
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979