Prenumeration
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
Håller metodkvaliteten på att utarmas?
Birgitta Höijer varnar för "den glada metodamatörismen"
Av Birgitta Höijer, professor. Fil Dr i psykologi 1984 vid Uppsala universitet, 1998-2001 professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Oslo Universitet, sedan 2001 vid Örebro Universitet
DE SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA och humanistiska vetenskapsområdena präglas idag av gränsöverskridanden och pluralism. De positivistiska kunskapsidealen, där forskaren ofta blev specialist på ett snävt fält och gjorde det till föremål för otaliga systematiska studier, har gett vika för bredare kunskapsintressen och multipla metodansatser. Samhällsvetenskapliga och humanistiska perspektiv förenas i enskilda forskningsprojekt. Forskning är inte hellre längre något som är förbehållet en liten exklusiv elit utan något som relativt många ägnar sig åt på dagens universitet och högskolor. Antalet doktorander har mångdubblats. Andra förändringar är ökade krav på snabbhet att få fram resultat och publikationer och ökat tryck mot att forskningen ska tillfredställa behovsstyrda kunskapsintressen. "Kommersialisera forskningsresultaten" anmodar utbildningsministern (Thomas Östros, DN 040205), efter att ha inlett med vackra ord om grundforskningens betydelse. "Låt näringslivets behov styra forskningen" på kallar LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin tillsammans med representanter från näringsliv och forskningsstiftelser (DN 0404411). Att det råder en ideologisk kamp om vem som ska formulera forskningsfrågorna och hur forskningen ska bedrivas är något som inte bara gäller i Sverige utan i resten av Europa.
I kvantitativa survey-undersökningar accepteras allt större bortfall. Undersökningsmaterial som tidigare skulle hamnat i papperskorgen på grund av för stort svarsbortfall rapporteras idag utan att man ens analyserar och diskuterar bortfallets betydelse. Validiteten i frågorna diskuteras sällan och de statistiska analyserna är enkla. Ibland görs inte ens multi-variata analyser som kan kontrollera för samspel mellan variabler.
I kvalitativa studier har det blivit acceptabelt med olika former av bekvämlighetsurval istället för stringenta strategiska urval, ofta dolt under täckmanteln "snowba Ring". En intervjuundersökning tycker sig vem som helst kunna göra utan utbildning och kompetens i intervjumetodik. Vardagskompetens får ersätta professionell kompetens. I analysen av intervjumaterial nöjer man sig ofta med att plocka ut illustrativa exempel istället för att göra systematiska analyser av hela intervjumaterialet. Komplexiteten i det insamlade materialet gör att i princip allt kan bevisas med ett sådant tillvägagångssätt. Ett intervjumaterial kan i värsta fall läsas som fan läser bibeln och möjligheten för andra forskare att kontrollera slutsatserna är obefintlig. Diskursanalys är ett vitt och populärt begrepp och klistras ofta på som etikett på diverse text och dokumentanalyser utan närmare precisering av tillvägagångssätt.
Multimetodologiska ansatser bar kommit att bli allt vanligare och kan bredda kunskaperna om ett fenomen som studeras. Det för emellertid med sig kompetens på ett vidare metodfält än om man häller sig till en metod. Det räcker inte, som tyvärr har blivit allt vanligare, att hävda att man använt sig av triangulering för att sedan bara räkna upp de metoder man använt, exempelvis diskursanalys, intervjuer och observationer. Integration av olika metoder kräver fördjupade kunskaper. Det finns idag en stor risk att vi hamnar i en metodologisk ytlig eklektism där forskaren med otillräcklig fördjupning plockar ihop några metoder och motiverar det hela med honnörsordet "triangulering". Det är också uppenbart ett problem för metodundervisningen där vi idag erbjuder smörgåsbordskurser med lite av varje när det gäller metoder snarare än fördjupning. Det präglar också en hel del metodlitteratur. Det finns idag, både på svenska och på engelska, en uppsjö av elementära metodböcker medan det mer sällan utges ny litteratur av fördjupande karaktär En följd av det är att nya generationer av forskare får ett icke reflekterande och ytligt förhållande till metoder. Man tar lätt på metodfrågor och kastar sig gärna över diverse metoder utan att skaffa sig nödvändiga kunskaper. En glad metodamatörism riskerar att breda ut sig.
Att skilda forsknings- och kunskapsintressen är relaterade till olika metoder är ofta uppenbart, exempelvis mellan kvantitativa och kvalitativa metoder. Men att metoder också bygger på grundläggande antaganden om hur den verklighet som ska studeras är beskaffad lyfts sällan fram. I pluralismens och mångvetenskapens anda lånar vi metoder och perspektiv från varandra eller kombinerar metoder utan att diskutera om de är förenliga på epistemologiska och ontologiska grunder. Hur ska vi exempelvis kombinera en statistisk survey-undersökning med en etnografiskt inspirerad kvalitativ studie? Den förra bygger på ett antagande om normalfördelning av egenskaper hos befolkningen medan i den senare kan informanten antas representera en kultur eller subkultur. Eller hur ska vi kombinera en kvalitativ och en kvantitativ textanalys? En mer humanistiskt baserad textanalys kan bygga på underförstådda strukturalistiska antaganden, eller motsatsen om verkets unikhet. En samhällsvetenskapligt baserad innehållsanalys bygger istället på antaganden om variation som hanteras med systematiska urval och kvantitativa analyser. För att finna mönster måste stora material analyseras. Med vilka argument ska sådana utgångspunkter förenas?
Forskningsfrågorna ska givetvis stå över och vägleda valet av metod eller kombinationer av metoder. Det finns ingen anledning att vända tillbaka till en metodfundamentalism där vetenskaplighet likställs med användandet av en specifik forskningsmetod och där metodexercerandet avgör forskningsfrågorna. Gränsöverskridanden och flermetodansatser kan ge nya bredare kunskaper och djupare insikter om verklighetens fenomen, som alltid är såväl kulturella, sociala som mänskliga. Men det finns anledning att skärpa metodkunskaperna både avseende de vetenskapsteoretiska grundvalarna för valet av metod, eller kombinationer av metoder, och när det gäller metodpraxis.
Sammanfattningsvis kan flera orsaker till metodkunskapernas försvagade ställning urskiljas:
I denna hybrid av positiva och negativa förändringsprocesser för forskningen riskerar metodologiska kunskaper och vetenskaplig metodstringens att få stå tillbaka. Jag vill här peka på tre tendenser som är problematiska och som behöver lyftas fram och diskuteras. Detta ska givetvis inte läsas som något som gäller för all forskning utan som oroande tendenser som kan breda ut sig mer om vi inte ser upp med utvecklingen.
METODSTRINGENSEN RISKERAR ATT KOMMA I SKYMUNDAN
I kvantitativa survey-undersökningar accepteras allt större bortfall. Undersökningsmaterial som tidigare skulle hamnat i papperskorgen på grund av för stort svarsbortfall rapporteras idag utan att man ens analyserar och diskuterar bortfallets betydelse. Validiteten i frågorna diskuteras sällan och de statistiska analyserna är enkla. Ibland görs inte ens multi-variata analyser som kan kontrollera för samspel mellan variabler.
I kvalitativa studier har det blivit acceptabelt med olika former av bekvämlighetsurval istället för stringenta strategiska urval, ofta dolt under täckmanteln "snowba Ring". En intervjuundersökning tycker sig vem som helst kunna göra utan utbildning och kompetens i intervjumetodik. Vardagskompetens får ersätta professionell kompetens. I analysen av intervjumaterial nöjer man sig ofta med att plocka ut illustrativa exempel istället för att göra systematiska analyser av hela intervjumaterialet. Komplexiteten i det insamlade materialet gör att i princip allt kan bevisas med ett sådant tillvägagångssätt. Ett intervjumaterial kan i värsta fall läsas som fan läser bibeln och möjligheten för andra forskare att kontrollera slutsatserna är obefintlig. Diskursanalys är ett vitt och populärt begrepp och klistras ofta på som etikett på diverse text och dokumentanalyser utan närmare precisering av tillvägagångssätt.
DET BRISTER I FÖRDJUPNING
Multimetodologiska ansatser bar kommit att bli allt vanligare och kan bredda kunskaperna om ett fenomen som studeras. Det för emellertid med sig kompetens på ett vidare metodfält än om man häller sig till en metod. Det räcker inte, som tyvärr har blivit allt vanligare, att hävda att man använt sig av triangulering för att sedan bara räkna upp de metoder man använt, exempelvis diskursanalys, intervjuer och observationer. Integration av olika metoder kräver fördjupade kunskaper. Det finns idag en stor risk att vi hamnar i en metodologisk ytlig eklektism där forskaren med otillräcklig fördjupning plockar ihop några metoder och motiverar det hela med honnörsordet "triangulering". Det är också uppenbart ett problem för metodundervisningen där vi idag erbjuder smörgåsbordskurser med lite av varje när det gäller metoder snarare än fördjupning. Det präglar också en hel del metodlitteratur. Det finns idag, både på svenska och på engelska, en uppsjö av elementära metodböcker medan det mer sällan utges ny litteratur av fördjupande karaktär En följd av det är att nya generationer av forskare får ett icke reflekterande och ytligt förhållande till metoder. Man tar lätt på metodfrågor och kastar sig gärna över diverse metoder utan att skaffa sig nödvändiga kunskaper. En glad metodamatörism riskerar att breda ut sig.
EPISTEMOLOGISKA OCH ONTOLOGISKA GRUNDER FÖR METODERNA SKYMS
Att skilda forsknings- och kunskapsintressen är relaterade till olika metoder är ofta uppenbart, exempelvis mellan kvantitativa och kvalitativa metoder. Men att metoder också bygger på grundläggande antaganden om hur den verklighet som ska studeras är beskaffad lyfts sällan fram. I pluralismens och mångvetenskapens anda lånar vi metoder och perspektiv från varandra eller kombinerar metoder utan att diskutera om de är förenliga på epistemologiska och ontologiska grunder. Hur ska vi exempelvis kombinera en statistisk survey-undersökning med en etnografiskt inspirerad kvalitativ studie? Den förra bygger på ett antagande om normalfördelning av egenskaper hos befolkningen medan i den senare kan informanten antas representera en kultur eller subkultur. Eller hur ska vi kombinera en kvalitativ och en kvantitativ textanalys? En mer humanistiskt baserad textanalys kan bygga på underförstådda strukturalistiska antaganden, eller motsatsen om verkets unikhet. En samhällsvetenskapligt baserad innehållsanalys bygger istället på antaganden om variation som hanteras med systematiska urval och kvantitativa analyser. För att finna mönster måste stora material analyseras. Med vilka argument ska sådana utgångspunkter förenas?
Forskningsfrågorna ska givetvis stå över och vägleda valet av metod eller kombinationer av metoder. Det finns ingen anledning att vända tillbaka till en metodfundamentalism där vetenskaplighet likställs med användandet av en specifik forskningsmetod och där metodexercerandet avgör forskningsfrågorna. Gränsöverskridanden och flermetodansatser kan ge nya bredare kunskaper och djupare insikter om verklighetens fenomen, som alltid är såväl kulturella, sociala som mänskliga. Men det finns anledning att skärpa metodkunskaperna både avseende de vetenskapsteoretiska grundvalarna för valet av metod, eller kombinationer av metoder, och när det gäller metodpraxis.
Sammanfattningsvis kan flera orsaker till metodkunskapernas försvagade ställning urskiljas:
• Ytligt mångvetenskapliga gränsöverskridanden utan integration på djupet.
• Massproduktion av elementär metodlitteratur men brist på fördjupande litteratur.
• Brist på tid och eftertanke i forskningsvardagen.
• Snabbproduktion av doktorander (och studenter på grundutbildningen).
• Kommersialisering av forskningen med ökad hänsyn till näringslivets intressen och behov.
Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2006-10-04
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979