Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
Frid och fejd i Vindelfjällen
- strävsamma försök att finna en flexibel lokal förvaltning
I Vindelfjällens landskap pågår det liksom i många andra fjällområden i Sverige en kontinuerlig kamp om naturresurserna mellan olika lokalt verksamma aktörer och icke lokala aktörer. Kampen utspelar sig på olika sätt och på skilda arenor, där motstridiga intressen stöts och blöts mot varandra i frågor som till exempel rör tilldelningen av älgkvoter, rätten att fiska och ta ved för hushållsbehov, eller rätten att få åka skoter eller att utnyttja flygutrymmen för turistverksamhet. Listan kan göras lång. De olika intressekonflikterna rymmer delvis en näringslivsdimension, där olika lokala näringslivsanspråk kolliderar med varandra (t.ex. turism kontra rennäring), men också en centrum-periferi dimension, där regionala och nationella naturvårdshänsyn ställs mot lokala utvecklingsanspråk.
Speciellt med fallet Ammarnäs är att man har börjat finna en väg ut ur alla naturresurskonflikter genom att tänka i nya banor kring hur naturresurserna i Ammarnäs valkretsområde skall administreras. Nyckelordet man samlas runt är lokal förvaltning'. Att förvalta naturresurserna genom lokala aktörer är emellertid ingen ny företeelse i Sverige. Det är en förvaltningsform som har rötter långt tillbaka i tiden. Redan på 1800-talet utgjorde till exempel byalag och sockenstämmor en grund för hur de omgivande naturresurserna skulle förvaltas lokalt. Idag finner vi lokala naturresursförvaltningar i form av samebyar, lokala fiskevårdsområden, betes och skogsallmänningar ram. Vad som emellertid är unikt i fallet Ammarnäs är att samebyarna (Rann och Grans samebyar) tillsammans med övriga aktörer i Ammarnäs för en dialog med olika myndigheter och intresseorganisationer för att försöka finna lokalt anpassade institutionella lösningar för hur man kan lösa t.ex. frågan om rådigheten över småviltsjakten' eller hur man i framtiden lokalt skall organisera sig för att hantera delar av den sociala servicen i området.
LOKAL FÖRVALTNING PÅ FRAMMARSCH
Förändringens vindar i Ammarnäs inspireras av nationella och internationella deklarationer, globala rörelser och nätverk, som betonar behovet av ökat lokalt inflytande och kontroll. Liknande processer som den i Ammarnäs, pågår på många andra håll i Sverige och utomlands. Faktum är att Ammernäs tycks befinna sig mitt uppe i vad man skulle kunna karakterisera som en pågående nationell och global rörelse, där lokala utvecklingsgrupper runt om i världen arbetar med att skapa utrymme för ett ökat lokalt inflytande över hur omgivande naturresurser sköts och förvaltas. I Sverige pågår det liknande initiativ i Gratianbygden i Storurnans kommun, i Drevdagen i norra Dalarna, Kustringen i Kalixområdet och Laponia i Norrbottens inland.
Bland de länder och regioner som kommit långt med att finna nya lokalt anpassade samverkansformer för den naturvårds- och skogförvaltning finns Skottland, Indien, Tanzania och Nepal. En paradox värd att nämna i sammanhanget är att Sverige genom utvecklingsbistånd till bland annat Indien, Nepal och Tanzania under flera år aktivt stött processer som leder till att lokala grupperingar i ökad utsträckning tar ansvar över förvaltningen och skötseln av statligt ägda natur- och skogsområden, samtidigt som vi på "hemmaplan" tillämpar en statlig centralstyrd naturvårdsmodell.
FRÅN FÖRLUST AV KONTROLL OCH MINSKAD TILLIT ...
Som på flera håll i norrlands inland upplever många människor i Ammarnäs au de statliga naturvårdsmyndigheterna har lagt en "död hand" över omgivande naturvårdsområden. Ord som naturreservat och nationalpark är laddade ord i Ammarnäs ända sedan inrättandet av Vindelfjällens naturreservatet 1974. Detta år kan sägas markera startskottet för en era av lokala konflikter och trassliga förhållanden med bland annat Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Västerbottens län.
De samlade resultaten sedan bildandet av Vindelsfjällens naturreservat år att många människor i Ammarnäs och i Vindelsfjällens närområden under de senaste decennierna upplevt en accelererande känsla av kontrollförlust, där kontakter med olika myndigheter präglats av tillitsproblem. Kontrollförlusten tar sig uttryck genom minskade möjligheter att bruka markerna i områdena, t.ex. genom inskränkningar i skoteråkande, regleringar i jakten mm, men också i form av begränsade möjligheter att påverka den bild av området som förmedlas till allmänheten. Mycket tyder på att landskapets sociala och kulturella komplexitet korn i skymundan i och med etablerandet av Vindelfjällens naturreservat. Samernas och ortsbefolkningens lokala kunskap om historia, kultur och ekologi mm hamnade i bakgrunden till förmån för en naturalistiskt inriktad epistemologi som framhäver biologiska och geologiska företeelser och värden.
Individers möjligheter att påverka och delta i vad som sker i omgivningen har visat sig vara av grundläggande betydelse för hälsa, personlig utveckling och förmåga att lära'. Möjligheten att påverka omgivningen och observera konsekvenserna av denna påverkan torde också utgöra en viktig förutsättning för individers vilja att engagera sig för den lokala utvecklingen.
... TILL SAMFÖRSTÅND OCH LOKALT INSTITUTIONSBYGGANDE
De ibland mycket skarpa interna och externa motsättningarna häller emellertid sakta på att "suddas ut" i takt med att olika intresseföreträdare har börjat samverka och samtala med varandra. De pågående samverkansprocesserna mellan olika aktörer yttrar sig bland annat i projekt om hur småviltsjakten skall administreras och hur turistnäringen skall koordineras.
Det kanske allra tydligaste tecknet på samverkan är det mer formaliserade arbete som numera sker inom ramen för det så kallade Ammarnäsrådet, där företrädare från Rans och Grans samebyar, tillsammans med företagarföreningarna i byn och Sorsele kommun, för ingående samtal om hur man vill utveckla Ammarnäs och Vindelfjällen.
BAKOMLIGGANDE DRIVKRAFTER
I Ammarnäs är bakgrunden till den samverkan som nu tagit form mångfasetterad och preliminära studier indikerar att flera olika men delvis av varandra beroende processer. Dels har kommunalt och regionalt finansierade projekt och processtöd bidragit, men framförallt växande insikter om att intressemotsättningar kring bland annat synen på olika nyttjanderätter av fjällens resurser har gett upphov till tillits- och samverkansproblem mellan olika aktörer.
De senaste 25 årens befolkningsstatistik talar sitt tydliga språk i Ammarnäs. Under början på 1980-talet bodde närmare 300 personer i byn och idag ligger siffran på runt 150. Utöver faktorer som hot om utflyttning och växande insikter om att konflikter påverkar den lokala utvecklingen negativt, verkar det finnas andra drivkrafterna som gör att lokala förvaltningsinitiativ vinner fotfäste och kraft.
Försöken med att utveckla lokala förvaltningsorganisationer i vårt land tycks också uppstå som en reaktion mot en centralt styrd naturvårdspolitik vilken i många hänseenden karakteriseras av en oförmåga att finna lösningar på många av de naturresurskonflikter som präglar stora delar av Sveriges norra inland.
Lokala förvaltningsförsök, som i Ammarnäs, utgör i det här avseendet en spegling av politikens svårigheter att finna lösningar på komplexa naturresursproblem, som bland annat uppkommit i samband med att Sverige har två olika rättssystem till samma geografiska områden, bruksrätten (renskötselrätten) och äganderätten (det privata och statliga markägandet)". Ur flera avseenden bidrar initiativen i Ammarnäs och på andra håll i Sverige också till en vitalisering av demokratin genom att de lokala förvaltningsinitiativen engagerar och ger de bredare befolkningslagren en möjlighet att påverka politikens utformning på ett mera direkt och påtagligt sätt.
Den statliga centralstyrda naturvårdsmodellen häller emellertid på att gradvis förändras i en riktning där vikten av lokalt deltagande och engagemang i naturvården betonas alltmer. Riksdagen antog för ett par år sedan en ny naturvårdspolitik", där man bland annat erkänner behovet av och uppmuntrar till lokal delaktighet och inflytande samt öppnar upp för möjligheten att etablera nya lokalt anpassade förvaltningsformer. Initiativen i Ammarnäs och på andra håll i Sverige kommer således parallellt med att Sveriges nya naturvårdspolitik så sakteliga börjar få genomslag bland landets myndigheter.
Ett annat kännetecken som tycks karakterisera de lokala förvaltningsförsökens framväxt i Sverige är att det lokala engagemanget präglas av en samordningsfilosofi och platsideologi snarare än av partipolitisk ideologi'. Samordningsfilosofin och platsideologin i Ammarnäs tar sig exempelvis uttryck i viljan att arbeta för de gemensamt bästa. Detta sker i konsensus och processorienterade arbetsformer, där en samlad och flexibel lokal partiopolitisk administration utvecklas mot integrering av naturvärd med ekonomiska, sociala och kulturella frågor. I det här sammanhanget kan framväxten av lokala förvaltningsinitiativ över omgivande naturresurser också tolkas som en reaktion mot samhällets "stuprörspolitik", ett samhällsfenomen som också går under benämningen specialisering och sektorisering. Under parollen "rådighet, integration och samverkan" arbetar Ammarnäsborna med att försöka överbrygga samhällets sektorisering. Dels genom att utveckla ett lokalt anpassat regelverk så att olika näringsverksamheter kan samsas med varandra, dels genom samordning av aktiviteter i tid och rum.
Det finns flera gemensamma nämnare mellan dessa iakttagelser och de slutsatser som bland andra kulturgeografen Ulla Herlitz gjort i sina studier om lokala utvecklingsgruppers platsideologiska engagemang på andra håll i Sverige.
Det är svårt att bedöma de långsiktiga effekterna av en lokal naturresursförvaltning. Studier från andra delar av världen indikerar att när det lokala inflytandet ökar, ökar också i regel det lokala engagemanget för berörda naturresursområden. I Tanzania och Skottland har decentralisering av den statliga skogs- och naturvårdsförvaltningen bl. a. medfört att lokala demokratiprocesser stärkts och att myndighetsutövningen vitaliserats". Bland de dokumenterade resultaten kan man också skönja en förstärkning av den ekologiska resiliensen.
FÄLLOR OCH FRAMTIDSUTSIKTER
Det spännande med fallet Ammarnäs är att de tillitsskapande processerna och försöken till "lokaltinstitutionsbyggande" inte bara sträcker sig till olika näringsverksamheter (t.ex. rennäring och turism) utan också över centrum och periferiförhållanden. Huruvida "Ammarnäs" genom sin lokala utvecklingsgrupp Ammarnäsrådet kommer att lyckas med sina försök att etablera en lokalt förankrad förvaltningslösning är fortfarande en öppen fråga. Ytterst beror dessa framgångar eller "misslyckanden" på hur olika aktörer klarar av att hantera intressemotsättningar. Om initiativen i Ammarnäs slår väl ut, väntar åtskilliga liknande fall med liknande problembilder som i Ammarnäs/Vindelfjällen.
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Sök i Tvärsnitt!
DET SOM ICKE-SAMER försöker uttrycka i ordrik text kan ofta med den samiska jojken sammanfattas betydligt mer fåordigt. Jojken rör vid den samiska kulturens innersta väsen och storheten ligger i enkelheten.
I flera av de sydsamiska jojkar som finns dokumenterade kommer bitterhet och vemod till uttryck när det handlar om rennäringen och kampen om nyttjandet av marken. En kvinna i Tärnaby har uttryckt känslorna kring denna dragkamp i en jojk:
Så ska jag jojka naja naja najaa naja
Jag ska jojka naja naja
Storfjällets hjord naja naja
när härkarna trängde österut
och deras horn slog mot varandra naja naja
- men nu har den försvunnit naja naja
och främmande människor har kommit
naja.
(Anna Oskarsson, Björkbacken, Tärna sn)
KÄLLA: Kjellström, Rolf & Ternhag,
Gunnar & Rydving, Håkan (1988)
Om jojk. Hedemora: Gidlunds, s. 27