Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
Ju mer vi är tillsammans
Lennart Weibull, professor vid Institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet
"Ju mer vi är tillsammans..." är ursprungligen en engelsk låt med titeln "The more we get together" som var vanlig i Music Hall-underhållning i början av förra seklet. Ernst Rolf som lånade många av sina melodier från revyscener i Berlin, Paris och London hämtade hem den till en revy på Casino i Oslo år 1923. Det årets Casinorevy, som omplanterades på Oscars i Stockholm 1924, var en överdådig föreställning. På scenen fanns en stor bassäng med glasvägg mot publiken där bl a en vattenballett framfördes. I föreställningen förekom många melodier som skulle bli slagdängor under lång tid, t ex "Bättre och bättre dag för (lag" och "I min blommiga blå krinolin".
Revyn hette Lykkeland. I ledmotivet med samma namn talades det om ett land av poesi, där människor lever i harmoni och där livet liknar sagan. Revyn sattes upp i en situation då Norge respektive Sverige framträder som lyckliga öar i en omgivning som var allt annat än lycklig. I Finland hade det blodiga inbördeskriget just upphört men lämnat djupa sår. Europa i söder präglades av sviterna efter första världskriget. Just 1923 hade hyperinflationen drabbat Tyskland och många människor hade blivit medellösa. Norrmän och svenskar kunde leva gott i Berlin och München på av sina värdesäkra kronor. I Norge och Sverige pekade också det mesta uppåt. Modern demokrati hade införts i Sverige genom den kvinnliga rösträtten 1921 och regeringsunderlaget hade breddats genom att socialdemokraterna hade kunnat bilda regering vi två tillfällen i början av 1920-talet. Lyckolandet var en oas i en värld präglad av konflikter.
Även om det alltid är vanskligt att dra paralleller mellan dåtid och nutid finns det likheter mellan 1920-talet och 2000-talets första år, främst den ökade oron i omvärlden. Händelserna i New York och Washington den 11 september 2001 synliggjorde en konflikt som snart kom att eskalera. Afghanistankriget, den amerikanska invasionen i Irak, terrordåd på olika håll även i Europa har gjort världen osäkrare. Och stabiliteten i Europa påverkades genom att EU splittrades i synen på Irakkriget. Till detta kom Sarsepidemin i Sydöstasien. Världen hade blivit osäker. I den situationen är den vanliga reaktionen att slå vakt om det man har, om det egna landet och den egna gruppen.
Att vi som utgångspunkt för tolkningen av resultaten från den nationella SOM-undersökningen 2003 valt slagdänga från 1920-talet har sin bakgrund i att vi tyckt oss se sådana tendenser i den svenska opinionen under de senaste åren. Vår tes är dock inte att det råder någon slags nationell isolationism i Sverige. Men kanske en mer avvaktande hållning. I folkomröstningen om EU 1994 fanns det fortfarande möjlighet att med politiska insatser på elitnivå nå ett ja, medan det inte var möjligt vid EMU-omröstningen knappt tio år senare.
(Tabellerna finns med i det tryckta exemplaret av Tvärsnitt)
SVENSKA SAMHÄLLSPROBLEM 1 EN OROANDE VÄRLD
Förändringarna i omvärlden förefaller åtminstone ytligt sett ha en mycket liten påverkan på medborgarnas bedömningar av vad som är de viktigaste politiska problemen i Sverige. Bedömningarna bygger på en öppen enkätfråga som ställts på samma sätt i SOM-undersökningarna sedan 1987. Svarspersonerna har kunnat uppge tre samhällsproblem; genomsnittspersonen anger knappt två och cirka 80 procent anger åtminstone något problemområde (tabell 1).
Sjukvård, utbildning och äldreomsorg är sedan slutet av 1990-talet de tre dominerande frågorna i medborgarnas ögon. Sjukvården och äldreomsorg uppvisar en viss långsiktig ökning, medan utbildningsfrågorna minskat i betydelse de senaste åren. Också sysselsättningsfrågorna har långsiktigt gått ner som samhällsproblem och nämns de senaste åren av knappt 15 procent. Samma tendens har synen på den svenska ekonomin som problemområde. Ett tredje område som idag ligger betydligt lägre än för femton är sedan är miljön: är 2003 är andelen som nämner miljön som problem 6 procent - den lägsta procentandel som uppmätts i tidsserien, medan andelen 1987 var 48 och valåret 1988 hela 62 procent. Lag och ordning uppfattas som en något mindre viktig fråga men är det problemområde som uppvisar den största ökningen mellan 2002 och 2003 från 12 till 17 procent.
Det är svårt att relatera några av utvecklingstendenserna när det gäller svenska samhällsproblem till den internationella händelseutvecklingen. Konkret var det endast knappt två procent som nämnde terrorism, försvars eller säkerhetsfrågor som ett problem 2003. Ännu ligger dessa frågor i huvudsak utanför landets gränser. Resultatet bekräftar tidigare iakttagelser om att världspolitiken sällan förmår sätta sin prägel på svensk opinion.
Svarspersonerna har även fått ta ställning till i vilken utsträckning de känner oro för ett antal givna nationella och internationella utvecklingstendenser. De fyra som toppar oroslistan 2003 är nynazism, organiserad brottslighet, terrorism och miljöförstöring. På samtliga fyra områden är det över hälften av allmänheten som anger området som mycket oroande (tabell 2). Oron för terrorism sjönk mellan 2001 och 2002 men har 2003 på nytt ökat. Att undersökningen gjordes någon månad efter mordet på Anna Lindh har säkert haft betydelse för uppgången. Men oron för terrorism nådde ändå inte samma rekordhöga nivå som 1986 (65 procent), det år när Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm.
Den oro som människor ger uttryck för gäller alltså i viss utsträckning omvärldshot som terrorism, Men det gäller inte generellt. Är 2003 fick svarspersonerna även ta ställning till alternativet "Företagens globalisering". Här var det dock endast 17 procent som upplevde utvecklingen som mycket oroande.
(Tabellerna finns med i det tryckta exemplaret av Tvärsnitt)
MEN STABILA MÖNSTER I SYNEN PÅ PARTIER OCH POLITIK
En effekt av oron efter terroristattacken i New York 2001 var en ökad uppslutning kring politikens institutioner. Ett ökat politiskt intresse eller en ökad vilja att sluta upp kring det parti man sympatiserar med märktes dock inte. Omvärldssituationen tycks inte påverka människors grundläggande inrikes förhållningssätt till partier och politik.
Det politiska intresset och partiövertygelsen uppvisar ett likartat mönster över alla undersökta år. Andelen politiskt intresserade ligger 2003 på drygt 50 procent och har de senaste åren varit mycket stabil. Partiövertygelsen - andelen medborgare som uttrycker en stark övertygelse om det parti de sympatiserar med - följer också ett fast mönster och påverkas i första hand av den s k elektorala cykeln. Med detta menas att allmänhetens partiövertygelse är högre under valår än i mellanvalsperioder. Cykeln bekräftas av nedgången mellan 2002 och 2003.
Vi kan också iaktta att den elektorala cykeln endast gäller för riksdagsval. EMU-omröstningen 2003 påverkade inte graden av partiövertygelse bland medborgarna. Det är samma mönster som för Europaparlamentsvalen 1995 och 1999: partiövertygelsen dessa år var klart lägre än de föregående valåren 1994 och 1998.
En långsiktig tendens är försvagningen av partiövertygelsen över tid. Den försvagningen ligger i linje med sjunkande siffror för partimedlemskap.
Den ideologiska vänsterhögerorienteringen har sedan mitten av 1980-talet kännetecknats av mycket små förändringar och tendensen kvarstår 2003. Det har varken blåst klar vänster- eller klar högervind i opinionen. I mätningen 2003 är det ännu en gäng exakt samma andel som placerade sig ideologiskt till höger som till vänster.
Den ökning i vänster ståndpunkt som framträdde är 2002 återfinns inte längre 2003. Därmed bekräftas en tidigare iakttagelse att det också i fråga om ideologisk orientering finns en viss valårseffekt; andelen som placerar sig ideologiskt till vänster ökar under valåren. För fyra av de fem valåren i SOM-undersökningarnas tidsserie ligger andelen vänsterorienterade högst. Det femte valåret 1991 - är ett undantag, men bekräftar ändå regeln: då bröts den nedåtgående tendensen för vänsterorientering under åren av s k högerväg och ersattes av en vänsteruppgång.
ÄVEN NYHETSVANORNA STABILA
Även om utrustningsnivån ät hög finns det samtidigt tydliga tendenser att användningen inte ökar i lika snabb takt som tillgången. En aspekt på detta är att traditionella svenska nyhetsmedier klarat sig bra i konkurrensen med den digitala teknologin. Nyhetsanvändningen på nätet ökar men förefaller ännu så länge inte påverka andra nyhetsvanor. Fördjupade analyser visar att det kan förklaras av att Internt framför allt är ett medium för människors uppdatering av vad som har hänt, medan de traditionella nyhetskällorna ger en mer sammanhållen bild av skeendet.
Morgonpress dominerar som enskild kanal och ligger klart över nyheterna i public service-TV. Även om tidningsläsningen jämförs med användning av minst något nyhetsprogram i TV har den en högre andel regelbundna användare. Mellan 2002 och 2003 finns det för flertalet nyhetskanaler en viss uppgång. Till en del ligger förklaringen i en nyhetshöst som påverkades av mordet på Anna Lindh och efterföljande spaningar.
Den återkommande frågan är hur alla nyhetsmedier kan ligga så stabilt trots tillkomsten av nya medier i ett allt mera fragmentariserat mediesystem. Under de redovisade sexton åren står TV4:s Nyheterna och Internet som två typiska exempel på expansion, medan morgonpressen och nyhetsprogrammen i public service-TV kan representera stabiliteten. Framför allt två faktorer torde spela in. Den ena är att utbudet av nyheter i de traditionella kanalerna också har ökat, exempelvis har nyhetsutbudet i Sveriges Television successivt byggs ut. Den andra faktorn är att nyhetsanvändningen av en medieform t o m kan öka användningen av andra medieformer.
Oavsett förklaring är det utmärkande draget för medieutvecklingen under början av 2000-talet att medborgarna omges av allt fler samhällsspeglar och åsiktsmaskiner där dagsopinionen formas omkring och livsstilar och modetrender skapas.
LÅNGSAM VÄRDEFÖRSKJUTNING
Ett av de utmärkande dragen i de senaste årens utveckling är satt gränsen mellan arbete och fritid blivit allt mera flytande. Många privata aktiviteter kan utövas på arbetsplatsen, liksom att delar av arbetet kan göras på datorn i bostaden. Värderingsmässigt uppfattas fritiden som allt mera positiv och den spelar en central roll i medborgarnas förväntningar på vad som är det goda livet, särskilt bland ungdomar.
Värderingsförskjutningar sker mycket långsamt. Det grundläggande mönstret i svenskarnas värderingar är stabilt. Att värden förändras och att nya tänkesätt vinner insteg är därför något som måste analyseras över längre tidsperioder. Samtidigt finns det givetvis möjlighet att pröva i vad mån värderingsförskjutningar som påtalas i samhällsdebatten faktiskt korresponderar med opinionen bland medborgarna. Fr o m SOM-undersökningen 2001 har vi ställt en serie frågor som avser att prova medborgarnas bedömningar inom olika nya värdeområden. Det rör sig om frågor som gäller bl a djurens rätt, genomodifierad mat, fri abort, aktiv dödshjälp, kloning och pornografi.
Förändringen har varit relativt liten i fråga om de två åsikter som mätts samtliga tre år (tabell 3). (Tabellerna finns med i den tryckta Tvärsnitt) Klara majoriteter varje år vill stärka djurens rätt, inte tillåta homosexuella par att adoptera barn, inte begränsa n ätten till fri abort och begränsa utvecklingen av vad som då kallades genmodifierad mat. I andra frågor var opinionen delad, t ex i fråga om att tillåta aktiv dödshjälp och förbud mot pornografi. Det är mycket tydligt att det finns en grundläggande likhet i bedömningen de tre undersökta åren. Det rör sig knappast om tillfälliga åsiktsyttringar. Frågan är sedan i vad mån åsikterna är att betrakta som 'nya' värderingar. Frågorna hänger inte inbördes samman på något entydigt sätt. Det starkaste sambandet finns mellan att tillåta aktiv dödshjälp och att sälja vin och sprit i livsmedelsbutiker och mellan att tillåta aktiv dödshjälp och att tillåta homosexuella par att adoptera bana. Bakom detta kan anas en slags individualistisk-frihetlig dimension.
Som tidigare har påvisats hänger några av värderingarna samman med vänster-högerdimensionen, t ex att tillåta homosexuella par att adoptera barn (populärare till vänster), tillåta försäljning av sprit i livsmedelsbutiker (populärare till höger), tillåta proffsboxning i Sverige (populärare till höger) och att stärka djurens rätt (populärare till vänster), men sambanden är inte starka. Åsiktsskillnaderna mellan kvinnor och män är dock förhållandevis stora i några av frågorna, t ex när det gäller att förbjuda porr och proffsboxning i Sverige (kvinnor mest för förbud), begränsa utvecklingen av genmodifierad mat (kvinnor mest för begränsningar) eller att stärka djurens rätt (kvinnor mest för djurens rätt). Tendenserna är desamma samtliga år.
Åldersskillnader kan ge en antydan om vad som är på gång. De största skillnaderna mellan unga och gamla finns i fråga om att låta homosexuella par att adoptera barn och om att förbjuda pornografi. I det förra fallet stöder de unga förslaget mest, i det senare går de mest emot. Unga är också något mer positiva till aktiv dödshjälp än äldre. I övriga frågor är åsiktsskillnaderna förhållandevis små mellan olika åldersgrupper. Något tecken på större värdeskillnader mellan generationerna finns alltså inte.
BÄTTRE OCH BÄTTRE DAG FÖR DAG?
Förra årets SOM-bok hade titeln Fåfängans marknad. Den pekade på ett Sverige där debatten präglades av diskussionen kring storföretagens belöningssystem och direktörernas bonusprogram. Där framträdde ett land med ökad misstro mot storföretag och näringsliv och en ökad tilltro till de politiska institutionerna och till den offentliga sektorn. Det fanns också en tendens till en förstärkt vänsterorientering.
Det vi ser i opinionen hösten 2003 komplicerar bilden. Näringslivsförtroendet har ökat något även om det fortfarande är lågt. Förtroendet för riksdag och regering är lägre 2003 än 2002, men uppgången efter 2000 kvarstår, De ekonomiska bedömningarna är relativt dystra och klart partipolitiserade när det gäller den närmaste framtiden. Men det ät inte företagsglobaliseringen som utgör något huvudhot, åtminstone inte när folket avslöjar vad de oroar sig för. Organiserad brottslighet, terrorism och miljöförstöring upplevs som större hot.
Den komplexa opinionsbilden gör att parallellen med Ernst Rolfs lyckoland inte häller fullt ut. Det homogena samhälle som då var utmärkande för Sverige finns inte längre. En annan skillnad är att den framtidstro som kännetecknade det tidiga 1920-talet och som kommer till uttryck i sängen "Det går bättre och bättre dag för dag" inte heller har tydlig resonansbotten i svenskt stämningsläge 2003. Så optimistiska är vi inte.
Vår boks titel rymmer ett implicit antagande; ett antagande som sjungs ut explicit i fortsättningen på Ernst Rolls kuplett - Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir. Vi känner igen antagandet frän flera moderna samhällsteorier från Robert Putnamns tankar om socialt kapital till reformidéerna om samtalsdemokrati. Antagandet är att umgänge människor emellan skapar positiva ting för samhället och för demokratin - som tillit och förståelse till exempel.
Nu kan vi avslöja att Rolf hade rätt. Umgänge är bra för demokrati och samhälle och det skapar dessutom även glädje. Människor som umgås ofta med vänner och grannar är mer nöjda med sina liv än människor som sällan umgås. I SOM:s livsstilsfrågor får svarspersonerna ange hur ofta de umgås med vänner respektive grannar. Bland personer som uppger att de umgås flera gänget i veckan är andelen som är "mycket nöjda med det liv de lever" 41 respektive 44 procent Mot svarande andelar bland personer som inte ("ingen gång under det senaste året") umgås med vänner eller grannar är 25 respektive 28 procent. En tydlig, om än inte dramatisk skillnad. Människor som är tillsammans är gladare in enstöringar.
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
