Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
Krävande unga politiska konsumenter
Dietlind Stolle, Assistent professor i statsvetenskap, McGill University, Montreal, Quebec, Canada
Eftersom internationell sport har stor genomslagskraft blir den ett tacksamt objekt för den politiska konsumentrörelsen. Sedan tidigt i våras har den europeiska rörelsen Rena Kläder och de nordamerikanska kampanjerna mot svältlöner ("no sweat") arbetat med de globala fackliga organisationerna och den Internationella humanitära organisationen Oxfam för "Play Fair at the Olympics" (ung. Rättvist/Rent spel vid OS). Som elen svenska grenen av Rena Kläder förklarar, är den en konsumentkampanj som "tittar bakom varumärkena och ställer viktiga frågor om den globala sportsklädesindustrin - frågor som handlar om fattigdom, löntagarnas rättigheter, handel och globalisering".
Ungdomar är en målgrupp för sportkampanjerna och en viktig kraft bakom dem. Musikfestivaler som den i Hultsfred och viktiga sportevenemang är världen över den typ av offentliga tillställningar som kampanjaktivister utnyttjar för att fästa unga människors uppmärksamhet på den politiska sidan av sportutrustning. Vid Hultsfredsfestivalen hade Röda Korsets Ungdomsförbund ett kampanjtält där unga människor fick leka leken "Para ihop rätt skandal med rätt märke" och skicka protestvykort till den globala klädindustrin. Svenska ungdomar inom förbundet "Vi Unga" och "Kyrkans Unga" arbetade tillsammans med vuxna representanter för Industrifacket, handelsanställda och Rättviseakademin/Kooperation Utan Gränser för att försöka befria sportkläder från oetiska anställningsvillkor.
Även på andra sätt deltar unga människor i den pågående konsumentkampanjen för att stoppa dåliga arbetsförhållanden och förbättra arbetares rättigheter i fabriker i tredje världen där multinationella företag tillverkar märkeskläder. Dessa ungdomar tar sin utgångspunkt i marknaden för att protestera mot vår livsstil, vårt arbete och sättet att föra politik i världen idag. De försöker fä oss att se konsumtionssamhället med nya ögon genom att vända sig mot det som de anser vara etiskt orättvis och överdriven konsumtion. De ber människor att kämpa för arbetarnas rättigheter och mot otyglad frihandel och den makt som transnationella företag som H&M, Nike, Coca Cola och IKEA har.
Dessa ungdomar är politiska konsumenter. Politisk konsumtion definieras ofta som valet mellan producenter och produkter med syftet att förändra etiskt eller politiskt förkastliga metoder som tillämpas av institutioner eller marinaden. Dessa val är präglade av attityder och värderingar som rör rätt, rättvisa eller ickeekonomiska frågor som rör individens välbefinnande, och en etisk eller politisk bedömning av positiva och negativa metoder inom näringslivet och regeringsmakten. Men politiskt grundade val av varor ("buycotting") och valet att inte köpa varor (bojkott) är inte de enda formerna för politisk konsumtion som ungdomar ägnar sig åt idag. En tredje form, diskursiv politisk konsumtion (där man kommunicerar värderingar), politiserar marknaden genom diskussion, opinionsbildning och genom att sätta saker i sitt sammanhang snarare än genom att köpa eller bojkotta konsumtionsvaror.
UNGDOMARNA OCH MARKNADEN
Ungdomar utövar alla former av politisk konsumtion Data från den senaste SOM-undersökningen visar att något mer än 30 procent av alla svenskar mellan 15 och 19 år och något mer än 50 procent av dem mellan 20 och 29 år har antingen bojkottat något, "buykottat" eller ägna sig åt båda dessa sätt att rösta med plånboken. Ungdomsstyrelsens attityd- och värderingsstudie rapporterar att nära 100 procent av de unga mellan 16 och 29 har deltagit eller kan tänka sig att delta i bojkotter.
Ungdom i andra länder dras också till marknaden som en politisk arena. 54 procent av den danska ungdomen (mellan 18 och 29 år) svarade i en nationell undersökning år 2000 att de är politiska konsumenter Detta gäller även för amerikanerna. När de 2002 tillfrågades om de någonsin hade "låtit bli att köpa något p.g.a. de förhållanden det tillverkades under" svarade ungefär 50 procent av de unga amerikanerna (15-25 år) "Ja", och en majoritet av dessa angav att de hade gjort det under året som gått. Från denna undersökning gjord av Center for Information and Research on Civil Learning and Engagement (Centrum för Information och forskning om medborgerlig inlärning och dito engagemang) rapporteras även att nästan 45 procent påstår sig ha köpt en viss produkt därför att de uppskattade värderingarna hos det företag som tillverkat den. Politisk konsumtion fick högst rankning av alla de politiska aktiviteter (inklusive kontakta en offentlig tjänsteman, skriva brev till en tidningsredaktör och delta i protester och möten) som ingick i undersökningen. Det som är intressant är att ca två tredjedelar av intervjupersonerna sa att de inte deltog i traditionella typer av politiskt arbete. Den politiska konsumtionens dragningskraft på ungdomar bekräftas också i en stor europeisk undersökning (European Social Survey) i 20 länder. Andelen människor mellan 20 och 29 år som angav att de köpte en produkt av etiska eller politiska skäl hade en spännvidd från ca 6 procent i Italien till över 50 procent i Skandinavien. Politisk konsumtion år mest utbredd i Sverige, där 65 procent av denna ålderskategori har utövat bojkott av politiska skäl.
UNGDOMARNAS DISKURSIVA POLITISKA KONSUMTION
Unga medborgares marknadsorienterade deltagande i politiken går utöver röstande med plånboken. De engagerar sig även i diskursiv politisk konsumtion. De diskuterar politiken bakom provlukter i skolorna och på universiteten, ägnar sig åt "culture jamming" (antireklam, ung. att vända och vrida på reklambudskap, så att budskapet förvrängs), och använder Internet för att göra sina röster hörda vad gäller konsumtionssamhället och transnationella företag. Dessa sätt att engagera sig utnyttjas särskilt för att uppbåda stöd för god behandling av djur och arbetare. Ett mängd tillfällen till aktivism för ungdomar erbjuds av "no sweat" - och djurrättsrörelserna, två globala rörelser som utvecklats snabbt under 1990- och 2000-talen. "No sweat" (Nordamerikanska nätverk för kamp mot svältlöner och den europeiska Rena kläder-kampanjen) kämpar för bättre arbetsvillkor i elen globala kläd-industrin. Kampanjer för djurens rätt, fördömande av djurförsök och pälshandel samt främjande av vegetarianism och veganism är huvudfrågorna för djurrättsrörelsen.
Antireklam rörelsen (culture jamming och adbusting) är goda exempel på den diskursiva politiska konsumtion som tillämpas av dessa rörelser och av enskilda unga medborgare som stödjer dessa. Enligt Jonah Peretti, en kändis inom området, vänder culture jamming och adbusting "företagens makt mot dem själva genom att parodiera, banalisera, förlöjliga och sätta in innebörden i ett nytt sammanhang". Det inbegriper media hacking (förvrängning av mediebudskap i egen medieproduktion), informationskrig, terrorkonst och guerillasemiotik (språk med tecken och symboler) - typer av aktioner som kan utföras enskilt men sona gynnar en gemensam sak.
DET MEST BERÖMDA fallet av ungdomars engagemang är Jonah Permis brevväxling via e-post med Nike. Det började när Peretti, som då studerade vid MIT (Tekniska högskolan i Massachusetts), specialbeställde ett par Nike-skor som skulle ha ordet "sweatshop" på sig. Oavsiktligt kom hans e-post att nå ungefär 11,4 miljoner personer runt om i världen. Han använde Nikes marknadsföringsstrategi för att argumentera: "Er webbplats annonserar att Nikes ID-program handlar om frihet att välja och frihet att uttrycka vem man är". "Jag delar Nikes frihetsdyrkan och strävan efter personligt uttryckssätt ... Min personliga ID ville jag som ett litet tecken på uppskattning tillägna de arbetare med svältlöner som ställer upp för att hjälpa mig förverkliga min vision. Jag hoppas att ni sätter värde på min frihet att uttrycka detta och omprövar ert beslut att tillbakavisa min order.
Djurrättsrörelsen erbjuder sina anhängare att via Internet köpa personliga småsaker så att de samtidigt kan visa sina värderingar och förvränga reklambudskap. Svenska ungdomar bär t-tröjor som avbildar Burget Kings logotyp men med orden "Murder King", dekaler som avbildar Svans logotyp men med ordet "Vegan" istället och knappar med slagord mot pälsindustrin. Djurrättsaktivister aktiverar även unga människor genom att formulera klatschiga kampanjslogans för affischer och alternativa annonser. Kampanjen "Rör inte min päls" avbildar ett litet pälsdjur i dess naturliga omgivning och ställer frågan "Skulle du vilja vara i herrres kläder? Inte? Köp inte päls." Djurrättsaktivister har även diskuterat möjligheten att ändra etiketter på stormarknader: En medlem av Yahoo-gruppen Djurens Rätt Stockholm skrev nyligen:
"Hej hej! Jag hittar några snygga klistermärken på www.radikaldistro.com. Nu undrar jag bara om det är olagligt att klistra på klistermärken på köttförpackningar (inne i butiken)? Någon som vet? Jag vet att Greenpeace har gjort liknande grejer"
Culture jammning lockar ungdomar eftersom de uppskattar direkta politiska budskap som utmanar och driver med auktoriteter. De tycker att det för dem är ett sätt att uttrycka sitt intresse och sin oro vad gäller global rättvisa genom omedelbart, alternativt engagemang i frågor som forskningen visat att de intresserar sig för. Detta kallas livsstilspolitik och passar mänga yngre personer eftersom de inte ser politiken som en separat del av livet, utan politik är för dem en del av deras dagliga val ifråga om hur de klär sig, vad de äter, vad de köper och vilken musik de lyssnar på.
KLÄDER OCH POLITIK
Diskursiv politisk konsumtion ger ungdomar rörelseutrymme för att leva, utforma och bygga sina egna relationer. "Modding", en term frän dataspelens värld, beskriver detta på ett bra sätt. Politiska konsumentnätverk låter människor "modda" (modifiera, anpassa) den politiska aktivismen. Utbildningsträffar organiserade av svenska Rena Kläder kan t .ex. sluta med att deltagarna planerar sina egna aktionsdagar riktade mot allmänheten, vilka ska genomföras på deras hemort utan central övervakning. Andra politiska konsumentkampanjer uppmuntrar gör-det-själv-verksamhet genom att förse ungdomar med aktionspaket för att utforma sin egen aktivism. Till exempel erbjuder den kanadensiska "no sweat" Maquila Solidarity Network och Rena Kläder--kampanjen verktygslådor för svältlönemodevisningar som unga människor kan använda för att väcka medvetenhet om dåliga villkor i fabriker på ett roligt och pedagogiskt sätt. De planerar alternativa modevisningar som ska bli offentliga tillställningar om politiken bakom modekläder.
De för även in klädpolitiken i skolorna. "No Sweat Schools"kampanjer uppmanar kanadensiska barn och tonåringar att befria sin skola från produkter som kommer från fabriker med dåliga arbetsvillkor. Det går till så att de upprättar ett avtal med sin skola att inte köpa in uniformer tillverkade för svältlöner, varken uniformer till elever, studenter, personal eller idrottslag. Amerikanska universitetsstuderande har t.o.m. bildat United Students Against Sweatshops (USAS, ung. Förenade studenter mot svältlöner), en organisation som betraktas som en del av den nya studentrörelsen. I Sverige uppmuntrar Fair Trade Center ungdomar att föra in klädpolitiken i skolan genom att fråga "Vad tänker skolans inköpare på?" som specialarbete om respekt för mänskliga rättigheter och miljö, och man bjuder in universitetsstuderande att använda deras uppsatsbank, faktabas och uppsatsidéer för att skriva uppsatser och för föredrag i klassen.
Ungdomars engagemang spelar en politisk roll. Det väcker medvetenhet, förmår människor att agera, får uppmärksamhet från media och leder till institutionsbyggande för att följa upp avtal som upprättats tillsammans med politiska konsumentaktivister bland studenterna. Worker Right Consortium skapades av högskolestudenter, universitetsanställda och experter på arbetsrätt för att säkerställa att uppförandekoder genomdrivs. "Disclosure Campaign" (Avslöjandekampanjen) från 2002 fick med hjälp av lobbying den kanadensiska federala regeringen att ändra sina bestämmelser om deklarationer på fabrikstillverkade varor. Det startade när en student, i ilskan över att inte hitta tillräcklig information om till verkningen av kläder, klippte en etikett från ett av sina inköpta plagg och skickade det till regeringen tillsammans med en begäran om mer konsumentupplysning. Denna kraftfulla framställning påverkade andra unga människor att klippa ut och skicka in sina etiketter. Tiotusentals klädetiketter och namninsamlingar underskrivna av över 20 000 kanadensare lämnades in till industriministeriet.
UNGDOMAR OCH DJURENS RÄTT
Unga politiska konsumenters engagemang är avgörande även för djurrättsrörelsen. Förbundet Djurens Rätt har en juniortidning som ger förslag på hur unga kan engageras i djurens rättigheter. Som medlemmar kan unga människor t.o.m. bli skolaktivister för djuren. Under senare tid har kampanjer som engagerar ungdomar riktat in sig på pälsindustrin och problem med cirkusen som kommer till stan. Tidigare i år skrev över 100 000 personer på en namninsamling som krävde att pälshandeln skulle förbjudas och som överlämnades till jordbruksministern Ann-Christin Nykvist.
Djurrättsrörelsen i Sverige och på andra håll uppmuntrar unga att omsätta sina värderingar, göra sin egen grej och "modda" sina engagemang genom att använda verktygslådor och förslag som nu finns tillgängliga i elektronisk form. En viktig inspirationskälla är People for the Ethical Treatment of Animals (PETA, Människor för etisk behandling av djur), som har en speciell webbplats för ungdomar. PETA-Kids har premiär på en kort animerad film, "The Meatrix" Med Matrix-musik i bakgrunden, får de unga veta vilka problem som finns med lantbrukets verksamhet och att "Det är du konsument som har den verkliga makten ... klicka här och jag ska visa dig hur du kan komma undan Meatrix". Därefter får de tips om gräsrots, vardags, social, mat, konsument, fåtölj- och webbaktivism samt hur man veganiserar skolcafeterian.
VAD ÄR ORSAKEN TILL POLITISK KONSUMTION?
Statsvetare debatterar nu hur och varför unga medborgare vänder ryggen till traditionell politik. En stor del av nedgången i valdeltagandet under det senaste decenniet förklaras av det minskande antalet ringa medborgare som inte röstar. I USAs presidentval är 2000 röstade bara 36 procent av de som var mellan 18 och 24 år. I Sverige, är inte nedgången lika dramatisk, men trenden är negativ. I riksdagsvalet 2002 deltog 70 procent av förstagångsväljarna vilket är en nedgång med 4 procent sedan valet 1998 och en nedgång med hela n procent sedan valet 1994. Ungdomsorganisationer, politiska partier and fackförbund har också färre unga medlemmar idag. Forskningsrön frän Young Citizens Program visar att svenska ungdomars tilltro till den egna förmågan att göra sig hörd och kunna tillföra något på de etablerade politiska arenorna är svagt. Få vill bli kommunpolitiker eller medlemmar i politiska partier.
Man har även funnit att unga människor är misstänksamma mot etablissemanget (politiska partier, riksdag, fackförbund och traditionella folkrörelser). En icke slumpmässig undersökning av svenska, belgiska och kanadensiska universitetsstudenter från 2003 visade att de studenter som var engagerade i politisk konsumtion är oftast de som också misstror traditionella politiska institutioner mest. Den senaste SOM-undersökningen visar även att unga politiska konsumenter anser att de multinationella företagens makt bör begränsas.
Men till skillnad från vad som tycks hända i USA, är unga europeiska politiska konsumenter fortfarande mycket aktiva i alla former av politik. De är faktiskt mer intresserade och engagerade i politik än ungdomar som inte är politiska konsumenter. Det förefaller alltså vara så att politisk konsumtion är ännu en viktig och kreativ form av politisk handling.
ANSVARSTAGANDE UNGDOMAR
Politisk konsumtion låter ungdomarna direkt konfrontera transnationella företag och konsumtionssamhället. De kan "modda" sitt engagemang för att passa deras egna behov och egen medvetenhet. De kan använda politisk konsumtion för att dra uppmärksamhet till bristen på politiska institutioner på den globala politiska nivån, de transnationella företagens växande betydelse eller konsumtionssamhället i sig. Med hjälp av verktygslådor kräver ungdomar i allt högre grad mer öppenhet i och kontroll över tillverkning av handelsvaror vilken ligger långt bort från dem i uppträdanden, skämt och politiska budskap på kläderna och med hjälp av Internet, kräver de att företagen avslöjar den bakomliggande politiken och ekonomiska, mänskliga, ekologiska och djurrättsliga kostnader för konsumentvaror och tjänster. Ungdomar begär alltmer högljutt att få ta ansvar för de "fotavtryck" vi lämnar efter att ha köpt varor på köpcentrum, skolcafeterior och snabbmatskedjor. De kräver att företag och konsumenter delar detta ansvarstagande med dem.
Denna typ av politisk konsumtion är demokratifrämjande. Men det finns en annan sida. Politisk konsumtion kan hota demokratin, som när bojkotter, "buykotter" och culture jamming används för att diskriminera etniska eller religiösa grupper och för att föra fram nationalistiska mål. Bojkotterna "Don't Buy Jewish" (Köp inte judiskt) som började i slutet av 1800-talet är det bästa exemplet här Det skulle inte komma som någon överraskning om nynazister och extrema högergrupper använde politisk konsumtion i sin kamp mot invandrare, homosexuella och andra grupper de tycker är icke önskvärda.
ÖVERSÄTTNING: EVA GUSTAVSSON, LODILO
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
