Nyfiket utforskande om rörelsen som kroppens minne

Efva Lilja söker kunskap om självet och åldrandets mysterium

 
FORSKNINGSPERSPEKTIVET har med tiden kommit att bli en del av nyskapandet. Redan från starten med E.L.D. har målsättningen varit att med dansen som nav skapa ett nätverk förankrat inom både forskning och konst. Synsättet: har hon burit med sig genom alla 20 åren, men det är nu som professor Lilja genomför sitt första stora forskningsprojekt. "Rörelsen som kroppens minne" är ett möte mellan vetenskap och konst. Multipla professioner ska erbjudas en arena för kritisk reflektion och inspirerande fortbildning. En tendens att använda forskningen som alibi skymtar.

- Visst är det ett sätt att vinna acceptans för den typ av kunskap som finns att hämta genom vårt arbetssätt.
 
Projektgruppen för Rörelsen som kroppen minne har förstärkt sin vetenskapliga kompetens med professorn vid Stockholms Äldrecentrum, socialgerontologen Lars Andersson, filosofen Bengt Brydde vid Göteborgs universitet, sociologen Lars Göran Karlsson vid Umeå universitet samt ekonomie doktor Emma Stenström vid Handelshögskolan i Stockholm.

 
KÄRNAN I PROJEKTET är art studera det betydelsebärande i våra kroppars rörelser och hur dessa återspeglar våra personligheter, erfarenheter och minnen. Hur påverkar ett långt liv dessa faktorer hos den åldrande människan? Varför är synsättet på äldre så olika i skilda kulturer? Från att beundra den gamles ackumulerade klokhet, till att sätta honom eller henne på institutionell slutförvaring. Hur kan detta ta gestalt i en konstnärlig form?
 
- Vår kultur lider av ålderism, och det vill vi motverka genom projektet.
Efva Lilja avser med Rörelsen som kroppens minne att vända på traditionella perspektiv. l stället för att en äldre publik ser på unga dansare, vill hon att unga ska se äldre kroppars rörelser.
 
- Jag ser som konstnärens roll att sätta kreativa processer i sammanhang där målet inte är givet. Där risktagande är en viktig del. Jag ser också arbetet med dansen som en språklig grundforskning om vår förmåga att utvecklas kommunikativt.
 
Vägen - med den kunskap och insikt som arbetsprocessen genererar är kanske viktigare än målet i form av det koreografiska verket, menar Lilja.

 
EN FÖRSTA DELREDOVISNING av projektet var dansföreställningen "Med ögat mitt i pannan" som hade premiär i mars 2004. Dansarna Kari Sylwan (64 år) och Jan Abramson (67 år) dansar om kärlek och åldrande. Svenska Dagbladets recensent skrev efter premiären att "Närheten viskar, skör och skiftande, i ett rum som håller andan. Dansarna har en omsorgsfullhet i varje ögonblick. De ger något vidare, på sina villkor. /.../ visar att känslorna aldrig åldras. Vi söker ständigt oss själva genom den andre".
 
Att kommunicera det ordlösa är en typ av språklighet som fascinerar Efva Lilja. Professuren öppnade möjligheten att fördjupa det perspektivet.

 
NÄR DET GÄLLER konstnärligt forsknings- och utvecklingsarbete diskuteras ofta i vilken utsträckning arbetet tillämpar vetenskaplig metod. I fallet Efva Liljas projekt om åldrande, rörelse och minne kommer rörelseworkshops att vara en del av metoden. Intervjuer och videoupptagningar kommer att genomföras under arbetsprocessens gång, och analyseras av projektets vetenskapliga referensgrupp.

- Därutöver är det processen som ger metoden när konstnären forskar i sin egen arbetsprocess.

Ett resultat av forskningsprocessen blir förhoppningsvis också nya begreppsbildningar samt ingångar till nya kunskaps- och forskningsområden. Något som växer fram i samspelet mellan de individer som medverkar.

 
ATT STUDERA INDIVIDER är en del av Liljas profession.

- I sociala sammanhang tar jag ofta iakttagarens roll, blir tyst och gör mina egna bilder.
Och så börjar hon berätta om reflektioner under en middag då hon leddes in ett sådant tyst iakttagande tillstånd. Reflektioner som kom att bli embryot till det aktuella forsknings och utvecklingsprojektet.
 
- Jag bestämde mig för att fokusera på en person. Det var en man i 50-årsåldern, med stor buk. Han var symmetrisk, rörde liksom allt i ett stycke. Vred hela kroppen när han skulle snäcka sig efter något. Och jag tänkte att han har säkert lyft och burit mycket tungt, är kanske långtradarchaufför. Samtidigt hade han en auktoritet ... kanske avancerat till arbetsledare.
 
Efter middagen dristade sig Efva till att fråga vem mannen var. Han visade sig vara chef på en speditionsfirma och hade tidigare lyft och lastat mycket.
 
- Människan bär sin historia och sina åsikter. Utan att det för den skull behöver bli klichéer. Det tycker jag är oerhört spännande. Allt vi är med om i livet formar vår personlighet, vår rörelse, vår gestik. Kunskap om betydelsen av detta ordlösa tilltal är avgörande för vår förmåga att utveckla vår kommunikativa resurs.

 
EN STÄNDIGT återkommande fråga för den konstnärliga forskningen är om den verkligen kan kallas just forskning. Hos Vetenskapsrådet inordnas denna verksamhet under ett särskilt Konstnärligt FoU. Inom Ämnesrådet för Humaniora och Samhällsvetenskap görs sedan 2001, på uppdrag av regeringen, en särskild satsning på konstnärligt forsknings- och utvecklingsarbete.

I egenskap av professor på Danshögskolan ägnar Efva Lilja mycket tid åt forskning och utveckling av ämnet koreografisk komposition. På dessa teman deltar hon i konferenser runt om i världen.

 
SOM GÄSTKOREOGRAF i Ryssland har Lilja erfarit kulturellt skilda synsätt på kunskap och sanning. Hon illustrerar genom att beskriva publikens reaktioner efter en dansföreställning.
 
- I Sverige är en vanlig kommentar "jag förstår ingenting" eller att människor berättar om sin upplevelse och sedan frågar om det var "rätt". I Ryssland utgår människor från sin egen tolkning som en sanning och vågar därför göra högst personliga tolkningar av vad de just sett. Detta uran att känna sig bundna till eventuella bakomliggande tankar och syften.
 
- Varför litar inte vi till våra egna upplevelser som sanna? undrar Efva Lilja, och ger själv svaret i nästa andetag.
 
- Jag tror att det delvis hänger samman med värt svenska skolsystem. Det är för lite problematiserande och för mycket inpräntande av sanningar som kan verifieras i facit. Livet ser inte ut så.