Var är humsam-forskarna i vetenskapsjournalistiken?

Det säger Anna Schytt, projektledare och redaktionschef vid Sveriges Televisions Vetenskapsredaktion i Norrköping.

En strid ström av forskningsinformation väller in från universiteten, men det är glest mellan de humanistiska och samhällsvetenskapliga initiativen. Facit ligger på SVT-redaktionens bord, och kan bekräftas av såväl norska som danska maktutredningar, svenska som-studier och att antal vetenskapliga rapporter.

 
I AKTUELL DEBATT om vetenskapsjournalistik är forskarens roll som journalistens källa en het potatis. Så år inte fallet på SVT:s Vetenskapsredaktion, menar Anna Schytt, som vill poängtera vikten av att hålla isär den journalistik som görs av allmänreportrar och det som vetenskapsjournalister producerar.

- Som vetenskapsredaktörer vänder vi oss ständigt till forskare. Det ingår i vårt arbetssätt att inhämta information från många källor vilka ibland ger oss olika information.
 
Samtidigt som källan i dessa fall är kompetent och kunskapstyngd är det journalistens roll att ifrågasätta den. En svär balansgång.

- Jag betraktar forskaren som en källa att förhålla sig kritisk till. Det är sällan vi gör regelrätta granskningar av en forskare och dennes studier, men vi vill helst att forskningsresultaten ska vara peer review-granskade innan vi publicerar dem, säger Schytt och betonar vetenskapsjournalistens självständiga hållning.
 
Det är endast pågående forskning som är aktuell i SVT:s Vetenskapsmagasin. Något som styrs av möjligheten att filma forskningsprocessen i praktiken.

- Därför vet vi inte alltid slutresultatet av den forskning vi rapporterar om. Vi måste lita till vad forskarna tidigare publicerat, det vill säga bedöma deras delresultat, samt göra bra research.
 
Forskningsnyheternas vanligaste väg in till SVT:s vetenskapssändningar är pressreleaser, konferenser, informella kontakter, forskare som hänvisar till kollegor samt publikationer som Nature och Science. En av de vanligaste kanalerna är pressmeddelanden, vilket kan läsas som en uppmaning till universitetens forskningsinformatörer.
 
- Vi bestämmer temat för rapporteringen och vi gör en omfattande research, även om tipset ursprungligen kan haft en annan vinkling.

 
OLIKA VETENSKAPSOMRÅDEN har olika mediestatus. Det går inte att sticka under stol med.

- Till de mest gångbara forskningsinriktningarna hör just nu astronomi och genteknik, konstaterar Anna Schytt.

Nytta är ett nyckelord i sammanhanget, vare sig det gäller ett intressant reportage om svarta hål eller ett användbart inslag med privatekonomiska råd.
 
- Vårt uppdrag på SVT:s vetenskapsredaktion är att i första hand göra inslag om naturvetenskap. Det är också vad publiken vill ha. Nyttan är lika med ett bra inslag.

Denna nyttoinriktade journalistik ser idag sitt ljus i form av alla konsultprogram med andan "bli vackrare", "deklarera bittre", "bli friskare", inred ditt hus", menar Schytt. Till dessa program hör ofta "mediala personer" - experter som seriefigurer, på gott och ont.

- Vi försöker att profilera mer på saken än på forskaren. Och det står till och med inskrivet i vår policy att vi ska hitta yngre forskare. Dessutom har vi kvantitativa mål för män och kvinnor och etnisk mångfald.

När det gäller mångfalden vetenskapliga discipliner representerade i tv:s sändningar finns inga kvantitativa mål. Uppemot 20 procent av vetenskapsredaktionens rapportering har nog ändå rört humaniora, gissar Anna Schyst. Många humanistiska och samhällsvetenskapliga inslag har då handlat om tvärvetenskaplig forskning där en annan vetenskaplig disciplin kan ha stått för tyngdpunkten.
 
- Så kan genteknik rätt ofta komma att handla om juridik, och medicin kan vara sociologi.

 
ENLIGT HARALD HORNMOENS studier av den amerikanska vetenskapsjournalistiken har denna blivit något mer kritisk under det senaste decenniet. Hur bedömer Anna Schytt motsvarande utveckling i Sverige?

- Jag tror inte att radion har blivit mes kritisk. Men vi på SVT har blivit bättre... starkare.
 
Noteras kan att televisionens vetenskapsredaktion i Norrköping vuxit från tre till ett femtontal anställda under en sjuårsperiod. Några av dessa är deltider. Utvecklingen påbörjades samtidigt som Anna klev in på redaktionen. Något av en Schytt-effekt således. Idag är SVT:s alla vetenskapsuppdrag samlade under ett paraply. Redaktionen har dessutom fattat det omoderna(!) beslutet att anställa reportrar i stället för att anlita frilansare. De Schyttska argumenten var glasklara:
 
- Vi behöver en stark redaktionell kritisk massa. Och vi behöver erbjuda människor trygghet.
 
Vad är då den rutinerade journalistens tolkning av vilken betydelse mediepublicitet har för den enskilde forskaren?
 
- Det kan nog vara både positivt och negativt, tror Anna Schyst. Drivkraften att vara med är nästan alltid stor. När vi kontaktar forskare är de flesta väldigt positiva.
 
Anledningen kan nog vara både strategi och idealitet, funderar hon.
 
- De flesta drivs av glädjen att dela med sig av det de tycker är mest spännande. Det som deras hjärtan klappar mest för.
 
Då och då händer det att en forskare går på en nit, som följd av god granskande journalistik.
 
- Det som varit tänkt som PR kan bli en flopp om vi gör en granskning när man väntat sig "reklam".
 
Här avslöjas en arbetsmetod som med jämna mellanrum överrumplar forskare. Medan det andra gånger är forskarna som ställer villkoren.
 
- En del säger: Ni får mycket gärna göra ett inslag, men vänta tills vi har publicerat oss i en vetenskaplig tidskrift. Vi har två eller tre såna inslag på gång nu, i pipeline. Inslag som redan är filmade. Att invänta vetenskaplig publicering ger inslaget bara högre status, konstaterar Anna Schytt.