MåltidskunskapDen politiska måltiden
Av Richard Tellström, etnolog, industridoktorand, Restauranghögskolan i Grythyttan, Örebro universitet
När vi ser George W Bush eller statsminister Göran Persson äta middag med andra nationers ledare, handlar det om mycket mer än bara måltider. Det är fråga om strategiskt valda tillfällen och miljöer, fair genomförande av väl regisserade överläggningar under det informellas mantel. Inte sällan av stor politisk betydelse.
SEDAN TIDERNAS BEGYNNELSE har den politiska måltiden fyllt en viktig funktion för samhället och dess ledare. Allianser har byggts, både inom etablissemanget och bland dem som försökt störta makten. Också konspirationer har ofta planlagts över en bit mat.De maträtter som serveras under en politisk måltid är inte bara kulturellt riktiga. De är också politiskt korrekta. Måltiden är bedömd att kunna tjäna de ambitioner som värden har med måltiden. Simpla rätter ratas regelmässigt om det inte är så att just simpelheten i sig kan göras politiskt användbar. Ett sådant exempel på rollspel är den enkla herdeköttgrytan gulyàs som i den ungerska frihetskampen i 1800-talets mitt tolkades som symbol för ungerska nationella strävanden och därmed kom att serveras inom borgerligheten som en signal om politisk medvetenhet. Med andra ord: en klassresa från enkel gryträtt över öppen eld till politisk markör serverad på porslin, med silversked och stärkt linneservett, och i dag upphöjd till nationalrätt. EN POLITISK MÅLTID kan intas enskilt men ändå tillsammans med resten av nationen. Ett exempel på en sådan unison politisk handling är den amerikanska tacksägelsemåltiden, sista torsdagen i november. En måltid som efter ett beslut av president George Washington 1789 har utvecklats från en lokal och religiöst utformad högtid till en nationell politisk tacksägelse. Hösten 2003 fick måltiden en extra politisk dimension då den amerikanske presidenten George W Bush i lönndom besökte Bagdad i Irak för att äta det årets tacksägelsemåltid tillsammans med soldaterna i de amerikanska ockupationsstyrkorna. Måltiden filmades och bilderna var ett viktigt bevis på att den verkligen hade ägt rum.En serie politiska måltider på regeringsnivå genomfördes under Sveriges EU-ordförandeskap våren 2001. Under det halvårslånga ordförandeskapet höll regeringen tolv ministermöten med tillhörande ministermåltider runt om i Sverige, från Malmö och Lund i söder till Luleå och Kiruna i norr. Varje orts ministermåltider gavs en genomtänkt regional profil baserad på noggrant utvalda råvaror frän närområdet och flera var tillagade på hög hantverks- och konstnärlig nivå av Kocklandslaget. Den politiska instruktionen till måltidsiscensättarna var att visa fram en lokal måltidskultur, gärna baserad på råvaror från en småskalig livsmedelsproduktion. Områden klassificerades och gavs livsmedelssymboler som passade ihop med de politiska intentionerna för respektive region. Mat från perifera etniska och sociala grupper och mat som motverkade de politiska definitionerna av svensk måltidskultur refuserades.
DEN REPRESENTATIVA POLITISKA MÅLTIDENS MALL
Den stats- och regeringsrepresentativa måltidens primära ändamål är att utöva värdskap för den politiska makten. Dess sekundära funktion är att gästerna ska äta sig mätta. Men ibland kan mättnad underlätta för att nå fram till det eftersträvade politiska målet. Råvarorna och måltiden är ett medium för kommunikation, något som gör att den kan analyseras i termer av identitet, symbolik, representativitet, etnicitet, maskulinitet osv. En politisk måltid bygger på iden att måltiden är en väg till en politiskt mer givande situation för båda parter, och i dess konstruktion kan fem begreppselement iakttas:ARENA FÖR EN RITUAL
Den politiska måltiden kan liknas vid en ritual i sin uppbyggnad, bland annat genom upprepningar på bestämda tidpunkter och genom mönstret i sig. Dessutom av dess ingående komponenter såsom att maträtterna och dryckerna intas i en föreskriven ordning. Måltiden kommunicerar att den är viktig därför att den är representativ och gestaltas offentligt. Delandet av föda är en social akt mellan individer men i detta sammanhang är det också en nödvändig kontext för att ceremoni och ritual i mötet mellan regeringar och stater ska kunna manifesteras.REPERTOAR AV SYMBOLER
Valet av råvaror för måltiden, de franska tillagningsmetoderna, portionernas storlek och vinernas kvalitet följer en internationell konvention. Avsteg kan inte göras utan noggranna politiska överväganden. Råvaror, tillagning och presentation kodifierar den sociala händelsen och är symboler som markerar gränser för den grupp som definierar. Måltidens utformning är ett sätt att visa den grad av betydelse som värden tillmäter sin gäst och därmed också värdet på den politiska alliansen. En alltför simpelt utformad måltid kan medföra diplomatiska komplikationer och försämrade relationer. Men också genom att avsiktligt ge måltiden ett enkelt uttryck kan en nära vänskapsrelation markeras. Att bjuda på en pastasallad ur ett plasttråg under ett snabbt informellt ministermöte kräver långvarig vänskap och är ingen mat för förstagångsmötet.
ÄROBEBYGGELSE OCH PAKTENS UTTRYCK
Vid den ceremoniella politiska måltiden uppvisar värden önskade politiska positioner samtidigt som gästens status bekräftas. Bordsplaceringen är här ett sätt att markera ära och rang. Under måltiden ska gäster som inte sällan träffar varandra för första gången lära känna varandra. Bordskonversationen ska underlätta det politiska utbytet som följer. Det för med sig att den traditionella och ceremoniella politiska måltiden fungerar sämre som arena för oprövade politiska diskussioner då konvention parar ihop människor istället för de individer som verkligen borde sitta bredvid varandra. I det nya EU-samarbetet i Europa gillas därför buffémåltider bättre in formella sittningar, då det stimulerar konstruktiva resonemang.
MÅLTIDEN SOM POLITISK DEKLARATION
I skapandet av maträtter kan politiska värden kommuniceras. Användandet av en lokal råvara på en statsmiddag gör råvaran starkt nationell och visa på att de lokala landsdelarna hör ihop med den större helheten sola nationen i sig utgör. Befolkningen, som tar del av måltiden genom medierapportering kan finna tillfredsställelse i denna urvalshandling och uppskatta det erkännande som statsmakten ger genom att välja en lokalt symboliskt laddad råvara eller maträtt.
ÅTERBERÄTTANDE SOM STATUSHÖJARE
Skildringen av den politiska ceremoniella måltiden är viktig för att dess status ska kunna bekräftas. Det kan ske genom att måltiden återges för allmänheten via medierna där menyn refereras, eller genom publicering av fotografier frän gästernas ankomst och måltiden i sig. Televiseringen av Nobelfesten, även om just denna fest är en privat måltid i offentligheten, är ett exempel på hur återberättandets funktion ger måltiden status. Politiker som väljer att äta inför offentligheten har ett syfte med ett sådant ätande, något som kan iakttas i valrörelser när politiker gärna dricker kaffe med pensionärer. Det kan snarare tolkas som ett politiskt debattinlägg än en avkopplande fikapaus.
DEN POLITISKA MÅLTIDEN, oavsett om den äger rum som bankettmåltid, som bojkott eller som en privat manifestation av nationella ideal, kan anses vara ett outforskat område. Politikernas användning av måltiden och politiska matval har trillat mellan stolar; antalet referenser i litteraturen är få (jmfr. Fjellström 2003). Hälsoforskningens studium av livsmedelsråd kan ses som en översikt av politisk intervention på måltidens område. Men av tradition har den politiska måltiden inte passat in i etnologins måltidsforskning med fokus på kultur, folk och seder. Konstvetenskapen har intresserat sig för det kungliga bordets måltidsutensilier men undantagsvis för maträtternas politiska konstutformning. Och de stats och politiska kunskapernas uttolkare har nagelfarit institutionernas sätt att fungera men mer sällan det politiska måltidsamtalet som förhandling och institution. Den politiska måltiden är därför ett bra exempel på hur ett forskningsområde som upptäcks i vår tid bäst kartläggs av en mångvetenskaplig insats med olika expertkunskaper samlade. Härmed inbjuds till en bred och förutsättningslös forskningsexpedition till det okända Culinaria Politica!