Mix av personlighetstyper bäst för kreativiteten i forskarmiljöer

Enligt honom finns det, grovt uttryckt, två typer av kreativa personligheter. En som kan benämnas entreprenören eller fixaren, en annan som kan kallas innovatören. Gudmund Smith menar att en stark forskningsmiljö måste innehålla båda dessa typer.

- Entreprenörerna är bra på att organisera och lösa praktiska problem. De har ofta bra koll på vad som. Händer i omvärlden och reser gärna omkring och säljer in idéer. Ofta är de hejare på att skaffa anslag. Jag har själv känt personer som i stort sett inte gjort annat än skrivit ansökningar med stor framgång.

- Innovatörerna, däremot, är i regel mindre utåtriktade. De är inte är bundna av konventioner, utan vågar lita på sina egna idéer trots att de i andras ögon kan förefalla absurda.
 Innovatörerna får den mesta tillfredsställelsen av att ha löst ett problem, att ha bringat ordning i kaos. När de väl löst gåtan tappar de ofta sugen. Ibland måste man nästan puffa på dem för att de ska publicera sina resultat.

 
SÅDANA PERSONER är ofta dåliga på att leda verksamheter. Eftersom de kan vara dåliga på att kommunicera faller de inte heller alltid väl ut i ansökningsprocedurer. För att lyckas i den akademiska miljön behöver de "skyddsänglar" i form av entreprenörstyper - särskilt som de största innovatörerna många gånger är unga forskare.

Detta är dock inte helt riskfritt. Gudmund Smith betonar att starka miljöer inte får förväxlas med starka ledare.

- Det kan vara väldigt frestande när det kommer en person och erbjuder sig att ta hand om allt det praktiska och administrativa. Men det finns exempel inom den svenska akademiska världen på hur väldigt goda miljöer blivit förödda när det kommit in ledare som blivit för dominerande.

 
HUR SER DÅ de miljöer ut som historiskt sett varit mest framgångsrika? I samband med Nobelprisets 100-årsjubileum 2001 gavs boken Människor, miljöer och kreativitet ut, där man studerat de omgivningar där mest framstående forskarna verkat.

Givetvis har det funnits stora olikheter, men enligt Gudmund Smith har man ändå kunnat se vissa genomgående drag. Exempelvis har det varit öppna miljöer där den som haft nya idéer aldrig talat för döva öron. Samtidigt har det krävts ett stort mått av självständighet' av de personer som ingått.

- Det finns en annan faktor som man lätt glömmer. Det har varit starkt elitistiska miljöer där man medvetet sällat bort medelmåttor. Men just för att eliten samlats på ett ställe har dessa miljöer haft en väldigt stor dragningskraft på yngre begåvade forskare.

 
TROR DU ATT satsningar på starka forskningsmiljöer kan vara ett sätt att skapa fler framstående miljöer i Sverige?
Jag har själv varit med och fördelat forskningsmedel i många år. Jag vet man oftast satsar på säkra kort, vilket betyder äldre forskare som kanske redan passerat sin kreativa topp. Jag tror mer på att ge fler öppna, korta anslag till unga personer. En sak kommer man under alla omständigheter inte undan, hävdar Gudmund Smith.

- Man måste ha rätt att göra fel. Som Albert Einstein en gång har sagt: den som aldrig gjort några misstag har aldrig prövat något nytt.

MICHAEL LÖVTRUP