Samlandet som galenskap och finkultur

Om vetenskaplig påverkan på begrepp och praktik

Citatet är hämtat från John Fowles berömda thriller "Samlaren" från 1964, vilken året därpå även kom att bli film. Huvudpersonen Frederick Clegg är en samlare av stora mått - en onormal, för att inte säga sjuklig person, med smak för såväl fjärilar som kvinnor. Temat går igen i många filmer och böcker där sannlandet synonymiseras med en originell, udda, avvikande, och i vissa fall även som en sjuklig handling. Ett annat exempel på samma tema är den animerade filmen "Toy Story 2" där Woody, en av leksakerna, blir kidnappad av en galen samlare som behöver honom för att göra sin samling komplett. Ett återkommande tema som sagt - denna gång i en mer barnvänlig förpackning.
 
Dokumentation kring samlarbeteendet finns långt tillbaka i vårt samhälles vagga. Historiska dokument från den hellenistiska kulturen, över det romerska rikets glansdagar och medeltidens outgrundliga stiltje, till renässansens upptäckarglädje och upplysningens vetenskapliga projekt, kan alla i olika former redogöra för individuella samlare. "Trots dess djupgående rötter har det privata samlandes dock aldrig varit så frekvent förekommande som det är idag. Det har hävdats att ungefär var tredje person i USA inte bara samlar på någonting utan även är beredda att definiera sig som samlare. Vare sig det handlar om samlande på minsta möjliga pretentiösa hobbynivå eller den allra mest finkulturella konnässörsnivå så har samlandes formligen exploderat under de senaste decennierna. Nya veritabla samlarmarknader uppstår hela tiden, och det är ingalunda en slump att Tv-program som "Antikrundan" och "Otroligt antikt" blivit populära inslag i svensk television.

Utifrån ovanstående exemplifieringar framträder en något paradoxal bild av begreppet samlande som verkar vara en sammansättning av motsägelse fulla betydelser. Dels är begreppet intimt associerat till att vara annorlunda och till och med galenskap och äger därigenom en stigmatiserande karaktär. Dels är samlandet förknippat med ett konnässörskap - ett tecken på såväl finkultur, stil och smak som alla brukar räknas som attraktiva borgerliga egenskaper. Fler och fler individer i dagens samhälle rycks alltså vara beredda att klassificera sig som samlare, samtidigt som bilden av den galne och fetischistiske samlaren fortfarande spökar i källaren bland den på väggen uppnålade fjärilssamlingen. Naturligtvis kan man hävda att ursprunget till sannlandets ökande popularitet återfinns just i massmediernas ökade intresse för detta fenomen. Men frågan om varför massmedier plötsligt blivit så intresserade av samlandet kvarstår dock obesvarad. Nej, ursprunget till de allt mer positiva konnotationerna, men även de negativa, kring detta begrepp menar jag istället måste sökas i de akademiska forskningsområden som sysselsatt sig med att definiera detta fenomen genom åren. Det är alltså några av dessa olika vetenskapliga forskningsinriktningar sona jag i föreliggande text ska titta närmare på, i avsikt att se hur den så kallade vetenskapliga och seriösa bilden av samlare påverkar den mer vardagliga förståelsen av samlarfenomenet. Jag ska i huvudsak belysa fyra olika forskningsperspektiv: det historiska, det psykoanalytiska, det socioekonomiska och det narrativa. Dessa kategorier representerar några av de viktigaste och allra mest inflytelserika inriktningar som intresserat sig för fenomenet samlandet.

 
DEN ALLRA TIDIGASTE forskningen som bedrevs kring sannlandet härstammar från de historiska och arkeologiska institutionerna. I sitt digra verk "On Collecting" visar den brittiske museologen Susan M Pearce på huvudriktningarna inom den tidigare forskning som existerar kring fenomenet samlandet. Den så kallade "traditionella" forskningen som var förhärskande före 1930-talet behandlade primärt samlingar och föremål utifrån ett finkulturellt perspektiv. Inom denna typ av forskning märks främst antropologiska, historiska, arkeologiska och konstvetenskapliga studier som ämnade att klassificera och typologisera samlingar till olika tidsperioder, stilar och konstarter. Samlingen eller föremålet var det främsta studieobjektet vilket innebar att såväl samlaren, subjektet, osynliggjorts liksom den process av samlande denne var en del av.
 
Ett konstvetenskapligt exempel på detta är Bodil Sörensens bok "Gamle mestertegninger fra Sophus Larpents samling". Sophus Larpent (1838-1911) var känd som en välrenommerad konsthandlare och samlare av stora mätt som i sitt hem i norska Kristiania byggde upp en enorm konstsamling. Slående för denna bok är att, trots Sörensens uppenbara intresse för Larpent som person, detta personporträtt är något av en transportsräcka för studiens egentliga syfte, nämligen att detaljstudera samlingen. På mindre än to sidor tecknas Larpents person och livshistoria under en deskriptiv penna, varefter strålkastarljuset riktas mot de samlarföremål som levde kvar efter samlarens död - studiet av dessa upptar väl över 200 sidor.

De ansenliga volymer som skrivits inom den historiska samlarforskningen fokuserar primärt på privata och museologiska samlingar. Visserligen kan en enskild individ stå i fokus såsom samlare, eller ägare, av en specifik samling värd att studeras, men detta tar sig då så gott som alltid uttrycket av en biografisk levnadsskildring som syftar till att beskriva när och var personen ifråga samlade in vad. Väldigt sällan söks svaret på varför samlaren samlade eller hur samlingsprocessen såg ut.

I motsats till denna typ av traditionell samlarforskning utvecklades det under och efter 1930-talet en modern form av forskning kring samlandet, vilken började intressera sig betydligt mer för subjektet samlaren samt drivkrafterna bakom dennes beteende. Susan Pearce benämner denna period den kulturanalytiska. Jag kommer att behandla denna typ av forskning i form av två olika inriktningar: den psykoanalytiska och den socioekonomiska forskningen. Bägge emanerar egentligen under samma tid och ur ett gemensamt intresse för individen i relation till samhället, även om det förklarande perspektivets tyngdpunkt förläggs olika.

 
UNDER 1900-TALETS första decennier utvecklades den psykoanalytiska forskningen med Sigmund Freud som huvudsaklig inspirationskälla. Samlandet och samlare var för detta vetenskapliga perspektiv ett lämpligt studieobjekt. Den psykoanalytiskt inspirerade samlarforskningen härrör ur Freuds ursprungliga biologiska driftmodell som i detta sammanhang behandlar kontinuiteten mellan ett barns uppväxt och deras vuxna personlighet utifrån barnets anala och orala erfarenheter.
 
Varför människor samlar blev den psykoanalytiska forskningsansatsens främsta fråga  alltså tvärtemot (len traditionella samlarforskningen som sätter föremålen och samlingen i centrum. Samlarprocessen kom att studeras företrädesvis som en sublimering eller som en ersättning för andra mer sexuellt inriktade drifter. "A passion for collecting is frequently a direct surrogate for a sexual desire ... a bachelor's keenness for collecting often diminishes after lie has married", skriver Abraham, vilket är en talande beskrivning av den psykoanalytiska ansatsen för an förklara fenomenet samlandet.

Sublimeringstanken är en direkt koppling till Freuds egna analyser av samlandet. Själv ägde Freud en relativt stor samling antika pjäser från gamla Egypten. Vid Freuds död 1939 bestod hans samling av drygt 3 000 objekt: figurer, statyetter och smycken. Utan diskriminering analyserade Freud sig själv och sin egen samling på samma sätt som han skulle analysera en annan person. Han har bland annat skrivit hur hans samlande påverkats av sin fars död, hur förlusten av fadern kommit att få honom att söka en substitut; samlandet. Freuds samlande, utifrån hans egen tolkning, är såväl ett substitut för faderns många "erövringar"; (fadern som Don Juan), som det är en hyllning till den idealiserade döde fadern (Forrester 1994:233). Freud skriver själv:

"When an old mald keeps a dog or an old bachelor collects snuffboxes, the former is finding a substitutes for her need for a companion in marriage and the latter for his need for  a multitude of conquests. Every collector is a substitute for a Don Juan Tenerio, and so too is the mountaineer, the sportsman, and such people. These are erotic equivalents." (Masson 1985:110).

Det psykoanalytiska perspektivet blev enormt inflytelserikt; exempelvis lät sig den franske sociologen Jean Baudrillard starkt inspireras och skrev en psykoanalytisk tolkning av samlandet och samlaren i sin "Le Systeme des Objets" från 1968, Och än idag analyseras och skrivs det böcker om samlandet utifrån tydliga psykoanalytiska begreppsramar - en exempel är Werner Muensterbergers innehållsrika bok "Colleering an unrulypassion" från 1994. Även om Muensterberger väl tillerkänner det positiva i ramlandet som en trygghetsfaktor, som en stabilt och ritualiserat beteende, så får ändå det utvecklade och mogna samlandes närmast karaktären av en sjukdom - något ohälsosamt som utvecklats ur individens egna bekymmersamma barndom och livshistoria.

 
DEN ANDRA forskningsinriktningen som tidigare nämndes som växte fram under 1900-talets början går här under namnet den socioekonomiska samlarforskningen. Här avses den relativt tvärvetenskapliga gren som även ofta går under beteckningen konsumtionsforskning. En ny typ av samlande hamnade nu i fokus för samlarforskarna samlandet av massproducerade ting. Det var inte längre enbart de ting som kan sättas in i det finkulturella rummet som nu studerades utan även samlandet av mer vardagliga ting. Detta betyder dock inte att ett nytt samlarbeteende emanerade, utan endast att forskningen nu för första gången även började betrakta ickefinkulturella "samlingar" som just samlingar Den massproducerande erans intåg möjliggjorde samlande för långt fler personer in tidigare. Samlandet spred sig utåt och nedåt i samhällsklasserna och samlingsföremål som pennor, affischer, burkar, bokmärken, dockor, tekniska leksaker för att bara nämna några, kom att bli högvilt på de nya samlarmarknader som nu uppstod. Ett annat massproducerat högvilt är serier som exempelvis Kalle Anka och Musse Pigg, vilket inte minst Sveriges egen storsamlare Lasse Åberg ger exempel på.
 
Om Freud var en av de främsta inspirationskällorna till den förra forskningsansatsen, är Marx detsamma för konsumtionsforskningen. Till skillnad från den psykologiska förståelsen av begreppet fetischism, som närmast kan översättas med ord som maniskhet och besatthet, innebär fetischism i marxistiska ordalag snarare mystifiering. När de materiella produktions- och maktförhållanden som ligger till grund för tingets existens döljs, kommer subjektet att betrakta objektet som något främmande och mystiskt - därav dess lockelse.
 
Konsumtionsperspektivet är en växande inriktning inom samlarforskningen. Att dagens ekonomer börjar visa allt större intresse för samlandes är inte så konstigt då samlandes trots allt är en växande marknad och en försäljningsknep (genom att begränsa en utgåva skapas en konstruerad efterfrågan) som används allt flitigare. En av de ekonomer som varit mest framgångsrik inom detta område de senaste åren är förmodligen en amerikanen Russel W Belk som i sin bok "Collecting in a Consumer Society" behandlar samlandet såsom en speciell form av konsumtion. Med detta menar inte Belk att alla konsumenter är samlare, utan endast de som passionerat samlar på objekt efter ett eget givet system. På den logiska följdfrågan varför samlaren gör detta blir Belks svar dock att falla tillbaka på en form av ekonomiskt psykologiserande som handlar om kontroll, ägande och makt. Begreppet status är här en viktig ingrediens eftersom ägandet av exklusiva och sällsynta föremål kan fungera som bevis på den egna personens framgång och lycka. Återigen är det föremålen som i mångt och mycket står i blickfånget, men denna gång med en tydlig förankring i subjektet.

 
DEN SISTA AV DE MEST inflytelserika forskningsinriktningarna som jag här ska behandla som tagit sig an samlarfenomenet är den språkvetenskapliga eller narrativa. Efter 1960-talet började litteratur- och språkforskare intressera sig för samlandet och samlarforskningen, inom vilken det fokuseras bland annat på det mänskliga kommunicerandet genom ord, myter och de sociala organisationernas roller. Samlingar och samlare böljar ju analyseras utifrån de berättelser som dessa förmedlar, eller rättare sagt som samlaren försöker förmedla via sin samling.
 
Den främsta inspirationskällan är språkvetaren Ferdinand de Saussure. Samlingen och samlaren kan härvid översättas med termerna det betecknade och det betecknande (signifé och signifiant) som i interaktion skapar en helhet där subjektet skänker mening och värde åt objektet. Precis som ett språk utvecklas så utvecklas även tingens mening utifrån de historiska händelser som direkt involverat tinget eller mer indirekt fått betydelse för denna typ av ting. Samlandet utifrån det narrativa perspektivet handlar alltså i mångt och mycket om att läsa och tolka ting och samlingar utifrån berättelser; samhälleliga liksom individuella - men det handlar även om att läsa samlaren.

Detta forskningsperspektiv på samlandet baseras i mångt och mycket på ett livshistoriskt perspektiv med hermeneutiska glasögon på näsan. Ett exempel på narrativ samlarforskning kommer från den holländska litteraturvetaren Mieke Bal´s artikel "Telling Objects: A Narrative Perspective on Collecting", i vilken denne främst fokuserar på hur kulturella objekt, såsom museologiska föremål, konstverk etc., tolkas och förstås av människor. Bals narrativa inriktning ifråga om samlandet handlar om hur vi kan förstå samlaren och dennes drivkraft utifrån berättandets kraft - en kraft som, oavsett om den härstammar ifrån den marxistiska eller freudianska fetischismen, ändå är universellt mänskligt i någon mening. Enligt Bal ingår det i människans natur att vilja berätta sin historia, att skapa och ge uttryck för sitt Jag och sin identitet. "Collecting is a story, and everyone needs to tell it. Yet it is obvious that not every human being is, or can afford to be, a collector". Tingen blir som Bal stundtals omnämner dem, subjektiva aktörer, I den process av livsberättelse som samlaren är involverad i. Såsom berättelse är samlingen ständigt utsatt för ett slags historisk manipulation; tingen har frilagts från sin naturliga meningskontext för att placeras in i en helt ny, bestämd av samlaren. Men denna är på intet sätt varken beständig eller oberoende av de historiska och sociala förändringar som samlaren ingår i. Samlaren och samlingen ingår bägge i en helhetsberättelse som, även om den berättas av samlaren, handlar lika mycket om denne själv som det samhälle han eller hon lever i. I den moderna strävan efter individualism blir samlandet ett redskap redo att användas av alla.
 

ÄVEN OM DESSA ovan diskuterade huvudfåror inom den heterogena samlarforskningen har utvecklats i olika tidsperioder, så har de som jag tidigare nämnde aldrig lyckats ersätta varandra likt ett Kuhnianskt paradigmskifte. Istället har de alla individuellt fortsatt att existera och frodas parallellt. Detta har sammantaget skapat ett begrepp med mångdisciplin nät a betydelser. Varje forskningsperspektiv har under olika lång tid byggt upp ett referensbibliotek av associationer, bilder, och betydelser kring detta begrepp, vilket överförts till vardagens språkbruk. Tillsammans har de olika begreppsdefinitionerna byggt upp en slutprodukt rik på olika innebörder som likt en kameleont kan ta sig olika uttryck i olika miljöer. Begreppet har blivit en legering av olika metaller som gjutits samman i en interdisciplinär smältdegel.
 
Den amerikanske fenomenologen Alfred Schütz brukade tala om den indirekta kommunikationens problem. Med detta avses den språkliga problematik som det kan innebära att förflytta sig mellan olika språkliga världar. Det finns, menar Schütz, olika världar som människan kan förflytta sig mellan: dröm och fantasivärlden, konstens värld, barnets lekvärld och så vidare. Överordnad dessa olika världar står dock alltid den vardagliga livsvärlden. Vetenskapens värld, eller rättare sagt de olika vetenskapliga världarna, ligger alltså inte utanför livsvärlden, utan är delar inom den. Och även om vi talar "olika språk" beroende på vilken vetenskaplig värld vi befinner oss i (t ex pratar samhälls- respektive naturvetare ofta förbi varandra) så hat vi alla ändå alltid en grund i den dominerande vardagens språk, varför vi med lite god vilja kan "översätta" våra uttalanden och begrepp mellan olika världar. Detta innebär att de nya definitioner och betydelser som utvecklas inom specifika forskningsfält kan översättas och integreras till vardagslivets språkvärld. På detta sätt kan begreppet samlandet förstås i all sin motsägelsefullhet; som summan av olika vetenskapliga betydelser, en flexibilitet som gör begreppets definition högst föränderlig beroende på tid, rum och meningssammanhang.

Trots ett stort antal vetenskapliga försök att förstå och förklara samlandet fortsätter det att vara ett mångfasetterat och svårfångat fenomen. Ironiskt nog verkar det som om samma forskningsansatser som försökt förklara samlarfenomenet, även bidragit till att skapa dess komplexa och motsägelsefulla karaktär - på gott och ont.