Döden, döden!

Dansad redovisning av forskningsprojekt om åldrande

VIT SCEN.

En mycket gammal kvinna gör speglingar av rörelser. Minns ett "då", genom en annan. Tveksamheten, beslutsamheten
- Kan! Hittar kroppen, dansar och möter en man.
 
Mannen kraftfull. Häver sig på ena armens styrka. Vill säga: Se! Du kan som jag! Bjuder in, och bjuder upp.

Hon ser sig dansa med honom.
Men ...han blir trött, faller, ligger ...hon lägger sig bredvid.
 
Många gamla. Kanske i sista hemmet. Senildementa läten i egna världar. Gamla rör sina stelnade kroppar, minns dansen, minns ungdomsidrotten. Siktar med det hågkomna geväret. Skjuter beslutsamt osynligt vapen. Rörelsen är som igår. Kroppen minns skottet.

 
TIDEN GÅR och varje visad sekund ljuder högt i rummet. En efter en går ... lämnar. Andra väntar ... och väntar. Kvinna känner sin kropp, låter handen följa låret. Ryckningar och hjärtslag.
 
Paret trötta av dans kämpar ännu. Nu på golvet. Rör sig ... och varandra. Dör han? Hon skriker ut sin smärta. Nej, han reser sig igen. Kämpar lite till. Båda vilar vackert formade som ett upp-och-ned-vänt hjärta. Eller ett M. För Mod att Möta Målet.

Att åldras ensam, eller tillsammans. Gå tillsammans mot horisonten ... när döden hälsar på, så nära så ofta. Men bortom är ljuset.

Starka och svaga kroppar. Två ger trygghet: Var inte rädd, jag finns här. Men två minns också uppgörelser och gamla gräl. Bubblande upp ur minnesgoda kroppar, som också rymmer hjälpande händer.

 
Måste vi skiljas? Hon blir en gråtande fjäril, vill tillbaka. Men två blir obetvingligt en.. och en.
 

ORDEN EKAR: MORFIN, LUGNANDE
MEDEL, NEUROLEPTIKA, SÖMNMEDEL, VIAGRA. ANTIBAKTERIELLA PREPARAT ... i en aldrig sinande ström, som ständiga följeslagare till slutet.
 
De par som förut alltid dansat samman, går nu. Först en, och sedan en annan.

Den enda vägen som finns att gå. I takt och otakt ... tid och otid.