Interdisciplinär forskning - en utmaning för humanvetenskaperna

 
BIBLIOTEKS- OCH informationsforskare har ingående beskrivit hur ny kunskap produceras genom ständiga rekonfigurationer av tillgänglig kunskap. Processen utmärks av specialisering, fragmentisering och hybridisering, vilket leder till olika informella och institutionaliserade hybridformer av forskningsämnen. Informellt sker detta i form av forskarnätverk som sträcker sig över ämnesgränserna. Tvärgående och institutionsöverskridande program är mer formaliserade delar av denna utveckling, som bidrar till att det bildas nya forskningsämnen.
 
Vetenskapen växer således i en process där det ingår såväl sönderdelning och sammanväxanden. Psykologiämnet kan exempelvis ses som en samling sådana hybrider i delmängderna mellan psykologi och andra närliggande discipliner: socialpsykologi, fysiologisk psykologi, politisk psykologi, kognitionsforskning etc. Samtidigt har psykologiämnet sönderdelats i ett antal specialiserade fält.
 
Ämnesöverskridanden förefaller vara ett fenomen som kännetecknar dagens forskning. En engelsk undersökning från 1999, baserad på enkäter till ca 6 000 forskare, fann att fyra av fem forskare är involverade i någon form av tvärvetenskaplig forskning. En liten grupp anser sig ständigt arbeta i tvärvetenskapliga projekt medan majoriteten växlar mellan disciplinära och interdisciplinära projekt. De monovetenskapliga forskarna är en minoritet.
 
Tvärvetenskap är av allt att döma en arbetsform som genomsyrar stora delar av det vetenskapliga systemet i Storbritannien, liksom i andra länder. En svensk enkätundersökning från 1997 riktad till 1 200 forskare som sökt bidrag hos forskningsråden gav liknande resultat. På frågan hur forskarna själva ville beskriva sin forskning svarade 60 procent att den i huvudsak var tvärvetenskapligt inriktad. Erfarna forskare var oftare än andra involverade i tvärvetenskaplig verksamhet.
 

ANALYSER AV FORSKARNAS ansökningar till Vetenskapsrådet under åren 2001-2003 (11 000 ansökningar) ger indikationer i samma riktning - mer än två femtedelar har en tvärvetenskaplig prägel. En ansenlig del av dessa projekt rör sig mellan områden som ligger nära varandra. Där kan således förväntas vissa kopplingar, men en stor del av ansökningarna rör sig mellan discipliner på längre avstånd från varandra. Grovt taget kan hävdas att 15 procent av de ansökningar som det grundforskningsinriktade Vetenskapsrådet stödjer är projekt med "stor" tvärvetenskap (stort avstånd), och 25-30 procent är av det "lilla" slaget (litet avstånd).

I de redovisade undersökningarna visar det sig att humanister och samhällsvetare är mer monovetenskapliga än genomsnittet för andra vetenskapsområden. Medan hälften av ansökningarna till Vetenskapsrådet inom naturvetenskap, teknik och medicin är tvärgående uppnår de inom humanvetenskaperna endast 31 procent.

Även den tidigare refererade engelska undersökningen konstaterade att humanvetenskaperna var signifikant mindre involverade i tvärvetenskaplig verksamhet. Och den nyligen utgivna amerikanska rapporten Facilitating Interdisciplinary Research har pekat på att samhällsvetare och humanister verkar ha svårt att få till stånd en positiv gränsöverskridande verksamhet.

 
ÄR DET NÅGOT att bekymra sig om? Visst förefaller det vara så att naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning växer genom att kunskap importeras från andra området och genom att den systematiskt integreras i forskningspraktiken. Överhuvudtaget verkar det som att tvärvetenskap fungerar bra när forskarna av instrumentella skäl hämtar kunskap och genomför samarbeten med forskare från andra ämnen. Samhällsvetenskaperna, som kanske har det mest komplexa av alla studieobjekt - människan - har svårt att få till stånd en fungerande tvärvetenskap eftersom mänskligt beteende endast i begränsad utsträckning kan studeras med samma metoder som naturvetenskapen använder på sina objekt. Samhällsvetenskapernas metoder förefaller vara mer relaterade till de specifika studieobjekten eftersom mänskliga intentioner inte kan studeras med vilka metoder som helst. Det finns därför all anledning att ställa sig skeptisk till program som i största allmänhet förespråkar tvärvetenskapliga ansatser. Dessutom är skärningsytan mellan medicin och samhällsvetenskap höggradigt aktiv.
 

TROTS DETTA ÄR det möjligt att humanvetenskaperna har något att lära av andra vetenskapsområden. Av rent intellektuella skäl kan det vara värt att fundera på om mjuka och hårda delar av humanvetenskaperna än en gång skulle försöka sig på att hitta problemställningar där olika ansatser genom att integreras ger hög avkastning på insatta resurser. De forskare som försöker behöver åtminstone inte vara rädda för peer review: alla undersökningar om tvärvetenskap och kollegial bedömning har kommit fram till att mono- och tvärvetenskap behandlas likvärdigt.