Startsidan på Vetenskapsrådet
Vetenskaprsådets startsida

Professor Georg Klein:


Arbetstidsförkortning - ett hot mot hälsan?

Av Liselotte Englund, redaktör Tvärsnitt
Vad skulle vi ha att tjäna på en arbetstidsförkortning i Sverige? Ja, i alla fall inget hälsomässigt. Det fastslår en ny studie från Arbetslivsinstitutet. Kortare arbetsdag kan möjligen betraktas som en social form av löneförhöjning eller en jämställdhetsåtgärd. Men för individens psykosociala hälsa finns inga vinster att räkna med. Cancerforskaren och författaren Georg Klein har länge hävdat detta, och menar att allra bäst mår vi av att arbeta.
STRESS ÄR ATT HA för lite meningsfullt arbete, säger Georg Klein, professor i tumörbiologi vid Karolinska Institutet.

Han har skrivit om arbete och fritid, lycka och leda i flera av sina böcker, däribland "Utvägen" från 1992.

- Vad människan behöver är utmaningar för att uppskatta tillvaron.
 
Hans tes går stick i stäv med tanken på att införa generellt kortare arbetsdag i Sverige, och bekräftas nu av en forskningsöversikt från Arbetslivsinstitutet. Det finns i stort sett inget som pekar på att den medicinska hälsan förbättras till följd av arbetstidsförkortningsförsök som hittills genomförts på svenska och utländska arbetsplatser. Forskarna Bildt och Brynja från Arbetslivsinstitutet garderar sig med att undersökningarna kan vara genomförda under för kort tid för att avslöja förändringar. Men forskningen talar ändå tydligt. Vi mår inte bättre av att jobba mindre.

Arbetstidsförkortning har varit föremål för fyra stora statliga utredningar, en hel del forskning och periodvis en återkommande fråga på medieagendan. Främst har det då gällt effekter på arbetslöshet och produktivitet, medan hälsoaspekten kommit in i bilden något senare. Och då är det i huvudsak den medicinska hälsan som mätts, snarare än allmänmänskligt och psykosocialt välbefinnande. Beteendefysiologen och sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt på KI:s stressforskningsinstitut är en i raden av forskare som fastslår att arbetstidsförkortning inte har någon egentlig betydelsefull positiv effekt på hälsan. Däremot kan det finnas rent sociala vinster. Men det framstår som oerhört viktigt att fokusera hela livssituationer när arbetstidsfrågor ska studeras empiriskt.
 
- Det är väl politiskt inkorrekt att säga det här, men folk mår så himla dåligt av att inte ha något att göra, säger Georg Klein.

 
VI BEHÖVER ARBETE och utmaningar. Det har ju också åtskilliga studier av arbetslöshet visat.
 
- Människan är den enda arten som hela tiden lär sig nåt nytt. Varför gör vi det? Jo, därför att vi är lyckliga!
 
Och hur kan då denna lycka erövras? Jo, genom att möta och bemästra lagom stora utmaningar, menar Georg Klein, inspirerad av den ungerskamerikanske psykologen Mihály Csikszentmihályi (uttalas Miháj Tjiiksentmiháji). Csikszentmihályi har genom årtionden genomfört studier kring begreppet flow. Med flow menas att utmaningen inför en uppgift och förmågan att möta den står i balans med varandra. Om förmågan vida överstiger utmaningen drabbas man av leda, om den understiger så framkallas oro och ångest. Inspirerande och lagom svåra utmaningar får oss alltså att må som bäst. Så visade till exempel ett par italienska forskare i Csikszentmihályis symposievolym "Optimal experience" att en utsuddad gräns mellan arbete och fritid kan öka känslan av välbefinnande. I en liten italiensk bergsby - norr om de stora sjöarna - var människorna av tradition inställda på att man kan njuta av vad man gör. Ångesten och ledan hölls borta genom att människorna ständigt tränade in nya färdigheter med vilkas hjälp de kunde behärska omgivningen. Byns äldre hade enligt egen utsago aldrig haft tråkigt!

Den tillfredsställelse som en flowupplevelse skänker rubbas lätt om de flowskapande insatserna börjar premieras. Den inre belöningens eufori kan då motverkas.

 
I BOKEN "FLOW" beskriver Csikszentmihályi en studie av drygt hundra heltidsarbetande män och kvinnor, där han undersökte flowupplevelser på arbetet jämfört med på fritiden. Resultaten var uppseendeväckande: Flow uppstod mycket oftare under arbete, medan hela 82 procent rapporterade brist på utmaning och leda under sin fritid. Mer än hälften uppgav sig känna apati på sin fritid, medan motsvarande upplevelser endast signalerades från 16 procent av gruppen.
 
En viss skillnad påvisades mellan ledare och fabriksarbetare, där ledarna rapporterade något högre grad av flowupplevelser än de som jobbade "på golvet". Men skillnaden mellan arbete och fritid var markant för båda kategorierna.
 
En mycket intressant tendens visade sig. Även de personer som mådde bäst under arbete, sade sig vilja arbeta mindre. Och de som var på sämst humör under sin fritid ville ändå vara lediga mer. En till synes obegriplig paradox. Förklaringen är enligt Csikszentmihályi - senare tolkad av Klein - att människor formulerar sina deklarerade uppfattningar om arbete och fritid enligt gällande kulturella stereotyper. Egna upplevelser avfärdas till förmån för "den allmänna uppfattningen".
 
Georg Kleins recept är klart: Människor måste lita på sina egna signaler och öka sin "challenge" - utmaning - i livet. Utmaningar som arbete borde kunna erbjuda, men inte alltid gör.

- Dagens arbetsliv ger inte människor den känsla av inre belöning som vi behöver för att må bra. Detta är förklaringen till att svenskarna är världens rikaste folk, och samtidigt bland de sjukaste.

Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2006-10-05
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!