Startsidan på Vetenskapsrådet
Vetenskaprsådets startsida

De äldsta biblioteken - lertavlor med kilskriftstext

Av Olof Pedersén, professor i assyriologi vid Uppsala universitet
Hundratusentals lertavlor med kilskrift är ett ovärderligt arv från forntida arkiv och bibliotek. På tavlor av lera eller vax har klassiska epos som Gilgamesh eller Enuma elish skapats och bevarats. I jämförelse med antikens obeständiga papyrusskrifter, har lertavlorna återfunnits i det närmaste intakta. De flesta av dem har påträffats i privata bostadshus, men också i palats och tempel. I något fall genom tiotusentals fragment som forskarna ännu hundra år efter upptäckten söker pussla samman.
MÄNSKLIGHETENS ÄLDSTA kända skriftsystem fanns redan cirka 3200 f . Kr. i Mellanöstern. Med skriften börjar även världshistorien och vi har kunskap om de språk som talades och om de politiska, ekonomiska, kulturella och religiösa förhållandena på ett mycket mer detaljerat sätt än vad som är möjligt i ett samhälle utan bevarad skriftlig dokumentation. Med skriften kommer även samlingar av skriftlig dokumentation i form av bibliotek och arkiv. Dessa kan vara stora eller små, komma från privata eller offentliga byggnader och innehålla information på olika språk skrivna med olika typer av skrift.

De äldsta kända skriftsystemen är Mesopotamiens kilskrift och Egyptens hieroglyfer, båda belagda från omkring 3200 f. Kr. Kilskriften användes fram till cirka 75 e. Kr. Den skrevs från vänster till höger genom att trycka in en stylus i ännu mjuka lertavlor. Kilskriften har omkring 600 tecken, som används både som ordtecken och stavelser. Den användes först för sumeriska, sedan för akkadiska, ett semitiskt språk, och slutligen för en rad andra forntida språk.
 
Det vanliga skrivmaterialet för kilskrift var lertavlor, som efter att man skrivit på dem antingen bara fick torka eller ibland för viktigare texter kunde brännas i ugn. Härigenom hade man i Mesopotamien i nuvarande Irak med omgivande stater betydligt mer beständiga skrivmaterial än i andra gamla kulturer, som skrev på papyrus eller pergament. Det har lett till att hundratusentals lertavlor med kilskrift bevarats till vår tid. Många av dessa har påträffats tillsammans i slutna enheter, som kan betraktas som rester av forntida arkiv eller bibliotek. Det finns oftast personella och andra innehållsliga samband mellan texterna i sådana grupper. Mera omfångsrika kilskriftstexter kunde även skrivas på vaxtavlor av trä eller elfenben överdraget med ett vaxskikt. Mycket få rester av sådana finns bevarade.
 
Efter skapandet av alfabetet, kanske runt 1700 f . Kr., med bara drygt 20 tecken, kom detta långsamt, framförallt på grund av sin enkelhet, under loppet av många århundraden att ersätta kilskriften. Användningen av alfabetisk skrift på förgängligt skrivmaterial som papyrus eller pergament medförde emellertid, att nästan all samtida skriftlig dokumentation (med framförallt Egypten som något av ett undantag) har förstörts av naturliga omständigheter. Under åtskilliga århundraden framåt efter att kilskriften slutat användas finns därför nästan inga arkiv eller bibliotek alls bevarade.

 

BIBLIOTEKENS TEXTER OCH PRINCIPER


Begreppet "bibliotek" betecknar här, som ofta i andra framställningar av äldre textsamlingar, en samling litterära texter i ordets vidaste mening, inklusive religiösa, historiska och vetenskapliga texter. Sådana texter fanns ofta spridda i flera olika bibliotek på skilda orter. I modern tid är det detta textmaterial, som vi trycker som böcker. I motsats därtill betecknar "arkiv" en samling dokument i vid betydelse, inklusive juridiska och ekonomiska kontrakt, förvaltningstexter och brev. Normalt föreligger av sådana texter ett, någon enstaka gång två eller tre, exemplar. Under alla perioder i Mesopotamien var arkiven med sina ekonomiska och juridiska dokument långt vanligare än biblioteken med litteraturen.

Lertavlor kunde göras små eller stora beroende på textmängden, men hade en övre praktisk gräns. För att slippa alltför stora och ohanterliga lertavlor delade man vanligen upp längre litterära verk på mer än en lertavla. Det babyloniska skapelseeposet Enuma elish bestod av sju normaltavlor och Gilgamesheposet av 12 tavlor. En del långa serier bland annat av omentexter kunde utgöras av många fler tavlor ordnade efter varandra. Namnet på ett sådant verk utgjordes av de första orden i början av arbetet. Enuma elish "När ovan" är skapelseeposets två första ord. Sha nagbu imuru "Den som sett djupet/alltet" är Gilgamesheposets första ord och den vanliga dåtida beteckningen på eposet, även om just för detta epos fanns ett alternativ, ishkar Gilgamesh "Gilgamesh verket". För att veta att man tog tavlorna i rätt ordning citerades första raden på den följande tavlan sist på tavlan före.
 
Allra sist på en del lertavlor i biblioteken kunde det finnas en kolofon. En sådan kunde innehålla uppgifter om namnet på verket, vem som skrivit den föreliggande tavlan och varifrån originalet som skrivits av kom ifrån. Ägaren, antingen en privatperson eller ett palats eller tempel, kunde anges om det inte var skrivaren själv. En datering kunde ange när tavlan skrivits. Tekniska angivelser, som antal rader på tavlan kunde noteras för att säkerställa en korrekt avskrift. Uppgift om ett verks ursprunglige författare saknades nästan alltid, eftersom det vanligen var okänt. Ett känt undantag är Gilgamesheposet, där Sinleqeunninni, den medelbabyloniska redaktören av äldre material om Gilgamesh, senare kom att gälla för verkets författare och kunde anges i kolofonerna.
 
För långa texter kunde man ibland som ett alternativ till flera på varandra följande lertavlor istället använda vaxtavlor. Dessa bestod av en träplatta eller någon gång elfenbensplatta, med ett nersänkt område med ett vaxskikt i vilket man skrev. En hel serie sådana plattor kunde sammanbindas med gångjärn. De kallas för polyptycher. Exempel från medelbabylonisk tid påträffades i ett skeppsvrak vi Uluburun i Turkiet och från nyassysrisk tid i städerna Kalhu och Assur.

Lertavlorna i biblioteket liksom i arkiv förvarades i privata bostadshus eller offentliga byggnader, som tempel och palats. Större samlingar placerades i speciella rum med trähyllor runt väggarna eller med nischer inmurade i väggarna. Mindre samlingar kunde förvaras i någon eller några lerkrukor eller i korgar av olika slag.
 
Kataloger över delar av tavelbestånden har påträffats från några större bibliotek både i palats och i privathus. De kan utgöra både förteckningar över delar av det faktiska beståndet vid någon tidpunkt eller idealiserade listor över vad som borde ingå i vissa typer av bibliotek.

I Nieve funna förvärvslistor av bibliotekstexter från Babylonien några månader efter den assyriske kungen Sanheribs erövring och ödeläggelse av Babylon år 648 f . Kr. förtecknar omkring 2000 lertavlor och 300 vaxtavlor (ofta polyptycher). Endast 10 av tavlorna omfattar myter och epos, nästan alla andra hör till den mesopotamiska vetenskapens eller religionens område, speciellt omentexter.

En del av texterna i bibliotek kan utgöras av mer eller mindre avancerade skoltexter. Enklare skoltexter utgör spåren av nybörjarundervisning och hör väl knappast till vad vi menar med egentliga bibliotek. Mer avancerade skrivare under utbildning har emellertid skrivit många av de större texter som påträffats i bibliotek. Titeln shamallû sehru "ung student" eller tupsharru sehru "ung skrivare" förekommer ofta för dem som skrivit många av tavlorna i biblioteken för de äldre uppdragsgivare, ofta inom samma familj, vars titlar nämns nedan. I kulturer utan glasögon var det naturligt att det var de yngre som skrev mycket av de litterära verken.

 

FÖRSTADIER TILL BIBLIOTEK


De äldsta kända textsamlingarna i Mesopotamien var arkiv med förvaltningsdokument. Ett stort arkiv med flera tusen lertavlor skrivna med förstadier till kilskrift påträffades i Inannatemplet i Uruk och behandlar templets omfattande ekonomiska verksamhet från cirka 3200 f.Kr. och något århundrade framåt. Bland dessa texter finns redan början till en litterär vetenskaplig tradition eftersom man snart började göra listor över kilskriftstecken och ord till hjälp åt skrivarna. Dessa ordlistor är början till en tretusenårig lexikografisk tradition, som löper parallellt med kilskriften och även inspirerar liknande företeelser för andra skriftsystem.
 
De äldsta kända sumeriska litterära texterna och därmed de äldsta kända spåren av bibliotek kommer från cirka 2700 f. Kr. i städerna Shuruppak (nutida Fara) och Abu Salabikh. Under den efterföljande gammalakkadiska perioden och under tredje dynastin av Ur, 2300-2000 f. Kr. har en rad även mycket stora arkiv påträffats. Den sistnämnda är en av de perioder, som flest kilskriftstexter över huvud taget kommer från. Märkligt nog har man hittills inte påträffat några bibliotek med sumeriska litterära texter från dessa tidsepoker. Troligen beror detta på tillfälligheter och på för få utgrävningar. En alternativ förklaring vore att den sumeriska litteraturen ännu till största delen var muntligt traderad. Det är först efter 2000 f . Kr. under den gammalbabyloniska perioden när sumeriskan inte längre var talat språk, som resterna av flera bibliotek med sumeriska och även akkadiska litterära texter utgrävts.

 

PRIVATA BIBLIOTEK


De äldsta, liksom de flesta, biblioteken har påträffats i privata bostadshus. Från gammalbabylonisk tid (2000-1600 f. Kr.) har ett flertal bibliotek utgrävts i städerna Nippur, Ur, Babylon, Meturan och Susa. Alla kommer, så vitt vi vet, från privata bostadshus. De flesta har man påträffat i staden Nippur. Alla kommer, så vitt vi vet, från privata hus söder om det viktiga Enliltemplet i denna stad. Eftersom man fann så många lertavlor i detta område kallade de amerikanska utgrävarna för mer än 100 år sedan området "Tablet Hill". Det var ett område med bostäder för stadens lärde. Ibland hade man även privat skolverksamhet hemma hos sig. Tyvärr blandades fynden från de olika husen ihop under dessa gamla utgrävningar så att en rekonstruktion av de enskilda biblioteken är omöjligt. Moderna amerikanska utgrävningar av hus F i samma område har möjliggjort en studie av de mer än 1000 lertavlorna från detta hus. Bara i detta bibliotek finns exemplar av en stor del av den kända sumeriska litteraturen. Skolundervisning bedrevs i samma hus.
 
Från den medelbabyloniska tiden 1600-1000 f. Kr. påträffades i Babylon resterna av ett bibliotek med 61 olika omentexter ibland med illustrationer, som tillhört några "offerskådare" barû, bland annat Tab-silli-Marduk. Ett grannhus innehöll hundratals skoltexter med övningsuppgifter från skolunervisningen. Staden Ugarit vid den syriska Medelhavskusten använde även mesopotamisk kilskrift och vid sidan om administrativa arkiv fanns två bibliotek med främst omina skrivna med mesopotamisk skrift. Mest berömd är staden för att man här under alfabetets tidiga historia kombinerade alfabet med kilskrift och skapade ett eget alfabet skrivet med kilar. Ett bibliotek med denna skrift påträffades i ett privathus mellan två tempel. Här bodde "översteprästen" rb khnm Attenu och (sonen?) Ilimalku, som skrev många av de 135 texterna. En del av dessa tillhörde en lokal religiös tradition i området med några formella likheter med delar av gamla testamentet.
 
Flera viktiga privatbibliotek har påträffats från den nyassyriska perioden 1000-612 f. Kr. i städerna Assur och Huzirina (Sultantepe). I Assur fanns bland annat ett stort privatbibliotek med mellan 800 och 1000 texter, som tillhörde "exorcisterna" ashipu Kisir-Assur (i yngre dar shamallû sehru "ung student" och ashipu sehru "ung exorcist") och hans brorson Kisir-Nabo (i början ashipu sehru "ung exorcist"). Deras uppgift var att hålla ondska och sjukdomar borta, så de hade stora samlingar av besvärjelser och medicinska texter förutom några av allmän litterär och religiös art.
 
Slutligen under den nybabyloniska perioden, som sträckte sig in i persisk och hellenistisk period, finns rester av privata bibliotek i Uruk och Babylon ända till 145 f. Kr.

 

BIBLIOTEK I PALATS OCH TEMPEL


Bibliotek i palats eller tempel har vi belägg för först långt senare än bibliotek i privata bostadshus. De är även betydligt mer sällsynta och som vi ska se kan man ibland även ifrågasätta om inte textsamlingar i tempel eller palats kan ha varit privata.
 
De äldsta exemplen på bibliotek i palats och tempel är kända från medelbabylonisk tid, 1600-1000 f. Kr. från städerna Hattusha, Assur och Emar, förutom rester av ett bibliotek i Amarna i Egypten. I den hettitiska huvudstaden Hattusha (Bogazköy) påträffades vad som kan kallas bibliotek framförallt i pa-latsområdet men även vid det viktigaste templet. På bägge platserna utgrävdes hundratals religiösa och litterära texter på akkadiska men även på hettitiska och andra språk.

De viktigaste fynden av bibliotek i palats och tem-pel kommer från nyassyrisk och nybabylonisk tid. Eventuella palatsbibliotek i staden Kalhu (nutida Nimrud), som var huvudstad i det nyassyriska riket under 800-och 700-talen f. Kr., hade troligen flyttats till senare assyriska huvudstäder. Nerkastat i en djup brunn gjorde man emellertid det största kända fyndet i Mesopotamien av vaxtavlor av trä och elfenben frän det tidigare palatsbiblioteket. I vaxen fanns fortfarande spår av en med kilskrift skriven astrologisk text. I ska ivarguden Nabus tempel i samma stad fann man i ett rum resterna av ett bibliotek med 280 lertavlor, de flesta omentexter av olika slag, besvärjelser eller medicinska texter. Enligt kolofonerna var tavlorna skrivna av olika "skrivare" tupsharru och "exor-cister" ashipu och kan vara resterna av ett tempelbibliotek.
 
I den senare nyassyriska huvudstaden Ninive fanns även bibliotek i Nabû- och Ishtartemplen, men de berömda biblioteken i staden fanns istället i palatsen. Det var kung Assurbanipal (668- 627 f . Kr.) som systematiskt lät samla exemplet av alla tillgängliga litterära verk och kraftigt utbyggde företrädarnas sam-lingar. Resterna av biblioteken påträffades främst i två rum i Sydvästpalatset och i några rum i Nordpa-latsen När det nyassyriska riket krossades förstördes även biblioteket, så tavlorna påträffades i mer än 30 000 fragment, som ännu mer än hundra år efter upptäckten inte kunnat fogas samman helt och hållet. Biblioteket bestod ursprungligen av kanske 5 000 lertavlor samt talrika vaxtavlor, som inte bevarats.

Från nybabylonisk tid efter det nyassyriska rikets fall har man i Nabû-templet i Babylon funnit flera tusen lertavlor, som vittnar om skolundervisning. Men detta var knappas något egentligt bibliotek. Däremot i Uruk påträffades resterna av ett bibliotek i form av 250 lertavlor vid det stora förvaltningsarki-vetiIshtar-templetfrån cirka 500-talet f. Kr. och ett annat bibliotek med lertavlor från 500-talet f. Kr. i det närbelägna Anu-templet.

Speciellt intressant är ett fynd, som irakiska arkeo-loger gjorde på 1980-talet i Sippar. I en del av det stora templet för solguden Shamash på ett rum där murade nischer täckte tre av väggarna. Nischerna var 70 cm djupa och till stor del systematiskt placerade lertavlor. De runt 800 texterna ger en god överblick över stora delar av den mesopotamiska litteraturens olika delar. En del av biblioteken skapades av Nabû-etir-napshati "ung skrivare" tupsharru sehru cirka 600 f . Kr. Den sista daterade texten i biblioteket är från 520-talet f. Kr. Endast fortsatt studium och publicering av de fyndet kan visa om detta är det äldsta biblioteket man funnit, som fortfarande stod på sina hyllor, och om varför man i så fall övergav det.

 

BIBLIOTEKENS FORTSÄTTNING


Under den nyassyriska, nybabyloniska, hellenistiska tiden (omkring 600- 100 f. Kr.) kom gradvis alfabetisk skrift på förgängligt skrivmaterial att ersätta kilskriftstexter på lertavlor. Man skrev mer och mer på arameiska, senare även på grekiska för på sumeriska och akkadiska. På grund av materialets mer förgängliga natur är dessa texter inte bevarade, endast de samtida kilskriftstexterna på lertavlor återstår. Härigenom minskar de bevarade och sedan kilskriften helt slut cirka 75 e. Kr. finns under århundrade tala inget material från några bibliotek bevarade i området.
 
Bibliotek bestående av lertavlor med kilskriftstext utgör större delen av de bevarade biblioteken från första hälften av världshistorien. Nya utgrävningar främst i länder som Irak, Syrien och Turkiet men också i omgivande områden kommer att avslöja många nya textsamlingar, mest i form olika dokument, men en del kommer bibliotek med litteratur. Man får hoppas att dessa grävningar, som noga dokumenterar sambanden mellan de olika texterna i biblioteken och att de sista årens tilltagande tendens med storskaliga illegala rovgrävningar upphör. Ett enormt forskningsarbete återstår både för att studera de redan utgrävd; och för att ta hand om de som kommer att påträffas i framtiden.
Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2006-10-05
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!
Texten är maskininläst vilken kan medföra vissa korrekturfel.