Startsidan på Vetenskapsrådet
Vetenskaprsådets startsida
Tros- och livsåskådningsvetenskap

Moderskap, Maria och andra schabloner

Av Cristina Greenholm, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Karlstads universitet
Moderskap är ett komplext begrepp som handlar om sårbarhet och kärlek, om reproduktion och jungfrudom, om orealistiska ideal och brist på kontroll. Maria är en schablon för moderskap som används även i vår tid. I ljuset av henne blir moderskap både glorifierat och kritiserat.
 
Paralleller till faderskapet är svåra att dra, eftersom moderskapet lever under andra villkor. Teologin ger i dessa sammanhang motiv för kvinnoförtryck samtidigt som den har och har haft stor betydelse för kvinnans frigörelse. Här kan genusforskningen och en kritisk bearbetning av teologin genomlysa och ompröva moderskapets schabloner.
VAD ÄR EN MODER? Frågan är till synes enkel att besvara, men blir snabbt komplicerad. En moder är en kvinna som har fött barn. Men är kvinnor som adopterat barn inte mödrar? När vi talar om moderskap, hyllas ofta den ömma modern och patriarkala kvinnoideal. Vi behöver reflektera över moderskapets innebörd och värderingar.
 
Moderskap är ett vanligt fenomen. I Sverige har 85 procent av alla kvinnor över 40 fött barn. Samtidigt är moderskap vagt, mångtydigt och motsägelsefullt. Till vagheten hör de frågor som väcks av statistiken. Är det bara dessa som ska räknas som mödrar? Ska alla dessa räknas? Hur räknas styvmödrar och de som försummar sina barn?

 

VAGT OCH MÅNGTYDIGT


En definition av moderskap utifrån födande som biologiskt faktum är provocerande. Många analyser koncentrerar sig på moderskap som handling och social relation. Det gäller bland andra de feministiska filosoferna Sara Ruddick och Ulla Holm, som båda skrivit om moderskapets etik. Moderskap blir framför allt omsorg. Detta är en viktig aspekt av moderskap, men det är inte rimligt att konsekvent bortse från att moderskap som praxis särskiljer sig från liknande verksamheter just genom att det i de flesta fall handlar om en relation mellan en som fött och en som är född.

Den fråga som först brukar väckas av definitioner av moderskap som innefattar graviditeter och födande är om adoptivmödrar i så fall inte är riktiga mödrar. En möjlig tolkning är att frågan uttrycker en smärta som har att göra med att relationen mellan födande och moderskap är otillräckligt bearbetad i vår kultur. Även om definitionen inte förutsätter värderingen att biologiskt moderskap är bättre och alla vet att det är just frånvaron av graviditet och födande som utmärker adoptivmamman, tycks ilskan över den förmodade nedvärderingen av adoptioner vara så stark att frågan ställs så fort ämnet berörs.
 
Vi kan konstatera att moderskap är ett vagt begrepp utan tydlig avgränsning. Moderskap existerar i många former och alla innefattar inte födande. Men även det biologiskt förankrade moderskapet är variationsrikt och mångtydigt. Det räcker med att ställa frågan varför vi över huvud taget föder barn. Den amerikanska advokaten Lynn M. Paltrow ställer den i en artikel om drogberoende mödrar. Svaren visar på ett brett spektrum som gäller långt fler än dessa. För att preventivmedlet visade sig vara opålitligt: För att kärleken drabbade och hoppet tändes om att denna gång skulle det äntligen fungera; För att en abort var otänkbar och "ja till livet" viktigare; För att det visade sig att den älskade blivande pappan var gift och det var för sent att få en legal abort; För att det inte riktigt fanns något alternativ; För att misshandeln pågått så länge att det var utanför det möjligas gräns att tänka sig att fatta något eget beslut; För att barnet var önskat; För att andra som inte heller hade de bästa förutsättningarna födde barn...

 

MOTSÄGELSER OCH SPÄNNINGAR


Moderskap är alltså både vagt och mångtydigt. Det är dessutom motsägelsefullt genom att det rymmer en rad spänningar. Moderskap har en biologisk grund samtidigt som det kan ta gestalt på många olika sätt och därför även måste ses som en social konstruktion. Det är skillnad mellan ett slags moderskapets fakticitet och föreställningar om moderskap oavsett var gränsen mellan dem går. De föreställningar vi förknippar med moderskap är konstruktioner som varierar över tid och rum. De behöver granskas kritiskt. Det gäller till exempel terminologi och klassificeringar.

En vanlig terminologi för barnafödande är reproduktion. Begreppet är motsägelsefullt. Mycket av det vi räknar till vardagslivets sysslor är repetitivt. Kanske är det motiverat att kalla sådana sysslor för reproduktion. Däremot passar det egentligen dåligt som en karakterisering av moderskap. Det är varken fråga om något repetitivt eller framställning av produkter.
 
Reproduktionsterminologin har kritiserats av många, bland andra Sara Ruddick och Ulla Holm. Pastoralteologen Bonnie Miller-McLemore menar att i en kapitalistisk kontext blir det en motsättning mellan att tala om barn i termer av reproduktion och den utbredda föreställningen att barn är en gåva. En gåva förutsätter en pågående relation med ständiga obalanser. Marknaden däremot skapar inga sådana relationer. Obalanserna rättas till genom skäliga ekonomiska ersättningar eller skuldförbindelser. Moderskap bör beskrivas i andra termer.

Även om det är svårt att helt komma bort från reproduktionsterminologin, så är det nödvändigt att hålla distans till den. Att föda barn betraktas lätt som en produktion med särskilda och sämre villkor. Det ligger nära till hands att hela företeelsen nedvärderas och marginaliseras.

En annan spänning gäller frågan om huruvida moderskap bör klassificeras som något privat eller offentligt. Ofta hänförs det till det privata. Sara Ruddick menar i stället att moderskap i hög grad är offentligt, men att det saknar många av offentlighetens kännetecken. Moderskapets aktiviteter äger rum på allmän plats, i möte med hälsovård, barnomsorg och skola, men utan att de betraktas som offentlig verksamhet. Moderskap ger inte offentlig makt, utan underordnas makten. Likaväl som moderskap kan ses som något som hör till privatlivet kan det ses som en underordnad offentlig verksamhet.
 
En tredje spänning gäller värderingen av moderskap. Kraven på den goda modern är
högt ställda och därmed svåra att leva upp till. Moderskap blir på samma gång glorifierat och kritiserat. Orealistiska ideal slår snabbt över i sin motsats. De bibliska mödrarna Eva och Maria, den fallna och den ouppnåeligt rena, har sina motsvarigheter i en konflikt vanliga mödrar befinner sig i. De mäts mot ideal ingen kan uppnå och framstår därför med nödvändighet som försumliga.

 

INGEN PARALLELL TILL FADERSKAP


Amerikanska forskare har konstaterat att den typ av ansvar mödrar åläggs inte motsvaras av kraven på någon annan grupp. Den tidigare nämnda Lynn M. Paltrow beskriver ett nutida fall i Kalifornien. En kvinna arresterades eftersom hennes nyfödda barn dött. Hon anklagades för att aktivt ha bidragit till barnets död genom att ha haft samlag med barnets pappa samma dag som förlossningen ägde rum. Fadern arresterades inte.
 
Både glorifieringen och kritiken av moderskapet förutsätter att moderns ansvarsområde blir större än hennes resurser och att andra aktörers roll fördunklas eller förminskas. Moderskap förbinds även tätt med synen på och värderingen av kvinnors sexualitet. Det finns återigen paralleller till det bibliska materialet. I Johannes evangelium (7:53-8:11) beskrivs hur en kvinna begått äktenskapsbrott och tagits på bar gärning. Ensam ställs hon till svars, men mannen frågas det inte efter.
 
Detta är några exempel på att moderskap inte är en parallell till faderskap. Konstellationen mamma, pappa, barn består av asymmetriska relationer. Moderskap lever under andra villkor än faderskap. I moderskap kommer kvinnors och mäns ömsesidiga beroende av varandra tydligt till uttryck, samtidigt som det blir uppenbart att villkoren är olika. Samhörighet och särskiljande mellan könen föreligger samtidigt.

 

BEVARANDE OCH FÖRÄNDRANDE KRISTENDOM


Kristendomen har spelat stor roll för allmänt utbredda föreställningar om moderskap. Luthers lilla katekes, som haft stor betydelse för Svenska kyrkans förkunnelse och undervisning, innehöll i många utgåvor och under lång tid den så kallade hustavlan, som direkt påbjuder en hierarkisk syn på familjen. Hustrun ska underordna sig sin man och barnen ska underordna sig föräldrarna. Barnafödande och moderskap, som underordnas fadern, tillhör samhällets hörnstenar.
 
Teologin kan ses som den ideologiska grunden för traditionella uppfattningar om moderskap. Den ger motiv för kvinnoförtryck. En annan möjlighet är att se kristen teologi som ett bidrag till den livsåskådningsreflektion som pågår i alla samhällen och att den då kan ha både bevarande och förändrande funktion. Kristendomen har även haft stor betydelse för kvinnans frigörelse. Det kristna bidraget är inte entydigt. Däremot är det ett arv som påverkar oss och som därför behöver bearbetas med hänsyn tagen till förändrade villkor. Bearbetningen behöver, liksom all livsåskådningsreflektion, innefatta både kritik och revision.

Bibelns Maria intar en särställning i det kristna arvet. Hon används i sekulära och religiösa sammanhang som en schablon för kvinnan och modern.
Maria är den enda kvinna som omnämns i trosbekännelsen. De motsägelser och spänningar som tidigare berörts kan studeras i relation till henne.
 
Spänningen mellan det faktum att Maria är en moder som de flesta andra kvinnor, och konstruktionen av detta moderskap som jungfruligt, är ett sätt att hantera sambandet mellan moderskap och sexualitet. Samtidigt skapas ett avstånd till andra kvinnor, som vanligen är både jungfrur och mödrar, men aldrig samtidigt. Konstruktionen av moderskap som reproduktion blir komplex, på gränsen till upplöst. Till skillnad från andra moderskap saknar Marias nästan helt den privata dimensionen. Det är framför allt offentligt. I den tredje spänningen mellan glorifiering och kritik är Maria framför allt upphöjd, men de villkor som råder för hennes upphöjelse ter sig i en genusanalys starkt begränsande. Hennes upphöjelse vidmakthåller samtidigt hennes underordning och andra kvinnors ytterligare underordning under henne.

 

SCHABLONER OCH TOLKNINGAR


Religiösa förebilder, som Maria, har en av sina främsta funktioner i att hålla samman spänningar av olika slag och varken låta den ena eller den andra ytterligheten ta över. Feministteologen Sallie McFague menar att när en sådan bild förlorat sin spänning, så är den död. Om den samtidigt görs till föremål för tro, är det i själva verket fråga om avgudadyrkan. Detta betyder inte att alla spänningar bör vidmakthållas, men de bör analyseras, prövas och nytolkas.
 
Maria är både värdefull och problematisk som religiös förebild, men tolkningen av hennes gestalt bör inte vara bunden till schablonen av henne. Hur kan spänningarna i Mariabilden vidmakthållas utan att den blir ett instrument för en nedvärderande och begränsande kvinnosyn? Det är en angelägen fråga för den konstruktiva uppgiften i teologin och i förlängningen för alla dem som använder sig av Maria i andra sammanhang. Ett svar ska här antydas.

Moderskap behöver varken karakteriseras i termer av reproduktion eller jungfrudom. Mariabilden uttrycker ett annat drag i moderskap, nämligen sårbarhet. Sårbarhet förknippas oftast med det intima och privata. Genom Maria ges en möjlighet att låta sårbarheten ta plats i offentligheten. Analytiskt bör man skilja mellan sårbarhet och näraliggande företeelser som förhärligat lidande och utsatthet. Sårbarhet innebär i sig varken upphöjelse eller underordning. Däremot riskerar sårbarhet alltid att sättas in i system av över och underordning. Det gäller inte bara för mödrar, även om moderskapets sårbarhet är tydligt och historien visar hur det relaterats till mäns överordning och kvinnors underordning.

 

SÅRBARHET OCH KÄRLEK


Det går att identifiera sig med Maria, om inte schablonen av henne tillåts begränsa reflektionen. Med insikten om en graviditet infinner sig lätt frågan om faderns närvaro. Det är en aspekt av sårbarheten. Vi kan även känna igen andra drag. Att bli mor till någon innebär att vara förbunden med en annan människa utan att kunna dela livsvägen. Moderskap handlar i hög grad om brist på kontroll. Även detta är snarast något som hör till de mänskliga villkoren och inte bara till schablonbilden av modern. Det finns material för feministisk livsåskådningsreflektion i berättelsen om Maria.

Maria är unik och skild från sina uttolkare i tid och rum, men det behöver inte betyda att hon måste ses som ett undantag i alla aspekter. Hon behöver inte heller identifieras som en av historiens många tragiska kvinnogestalter. Hon har en värdighet i sårbarheten som väckt förundran och som säkert bidrar till att bilden av henne lever vidare. Bibelns berättelse om henne kan tolkas som en berättelse om gudsnärvaro i sårbarhet. Moderskap hör nära samman inte bara med mänsklig sårbarhet utan också med behov av kärlek. Sårbarhet som bemöts med kärlek kan förbli sårbarhet, som i sin tur kan skiljas från utsatthet och underordning. Det finns ett samband mellan moderskap och kärlek som varken täcks in eller motsvaras av det vanliga bruket av schablonen moderskärlek. Detta samband behöver genomlysas och omprövas bland annat med hjälp av genusforskning och kritisk bearbetning av teologin.

Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2006-10-05
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!