Startsidan på Vetenskapsrådet
Vetenskaprsådets startsida

Lyssnande på det obegripliga


Poeten Bengt Berg studerar världen som genom ett fönster vid Ganges strand

Av Bengt Berg, poet och förläggare
Efter en natt med regn och åska spetsas ett nymornat dunkel och med tunn tedoft på takterrassen till Hotel Temple on Ganges. Det mässingsblanka skimret smälter samman med vattenytan, när solen" lägger en Munch" i Ganges. Blomstren i de rödbruna tegelkrukorna: tagetes, våreld och andra gula, orange, röda med för mig okända namn. Det mesta här runtomkring i Indialand, bär för mig okända namn, alltifrån gudaväsen till dessa otroligt skickliga grabbar som med hand och pensel täcker murar och husfasader med illande röda Coca Cola-fanor.
 
Så med ens är terrassen intagen av en grupp holländare som kör sitt yogaprogram, för varje dag alltmer saffransgula runt skulderbladen. Hit kommer västerländska IT-människor och sönderstressade storstadsmänniskor för att bli smekta av det heliga ljuset och under några alltför korta dagar blicka inåt och känna sin egen närvaro i det stora Hela. Helt oprovocerat börjar en kråka argumentera för sin sak på en rostig pinne, som om den ville pröva min skepticism.
 
Från båten på Ganges får man perspektiv på alla dessa palats och trappor som leder ner till vattnet. Där har vi Ramnagar, maharadjans sommarpalats som liknar en övergiven kuliss till någon Bollywoodfilm, och nyss var det Ganga Mahal som är tillfällig hemvist för studenter från Karlstads universitet som studerar indisk film. Utbredda på trapporna ligger färgsprakande tyger, alldeles intill likaledes torkande kospillning och kringströvande getter. Det pyr en blånande tunn rök från ett traditionellt likbål, som kostar fem gånger så mycket att använda, jämfört med det moderna krematoriets tjänster. Hit, till en av världens äldsta städer och en av Indiens sju heliga kommer hinduer med sina dödas aska eller för att själva få dö. Barnen plaskar och stojar i det heliga vattnet, pilgrimer doppar hela sig, kvinnor tvättar kläder... Överlevnad, nödvändighet och det gudomliga i samma kemiska formel: H2O.

Ett bröllopsfölje kommer tågande längs gatan, med flöjter och skalmejor i täten. Jag får upp min lilla bandspelare och hänger på. Plötsligt... en för mig obekant ko har gjort ett vådligt kast med huvudet och förpassat mig rakt in i festtåget. Men bandspelaren höll, mitt ärr i blindtarmshöjd är bara en påminnelse om människans litenhet. "It´s only a greeting from the
God!", tröstade den gode vännen Omji.

"Den som inte lyssnar på det obegripliga, kommer aldrig att förstå någonting", skrev jag i en dikt. Det handlar förstås om världen, den så grymt vackra, med naturens sinnrika ordning på liv och död, med människorna som överlever mot allt förnuft och makten som genererar sin egen tillväxt. Och dessa oöverskådliga strukturer och alldeles konkreta detaljer i en fysisk närvaro: kvinnan som sorterar plastpåsar i den lilla sopslänten.
 
Morgonraga i Varanasi, den heliga staden vid Ganges, där den gudomliga legeringen äger rum: vatten + sol = liv. Och här sitter jag och kliar ett myggbett, på randen till det gudomliga, det för mig obegripliga. På avstånd hörs - som en hälsning - mullret från ett godståg.

Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2006-10-05
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!