Debatt:

Ett effektivt samhälle kräver god samhällsvetenskap

När vi samhällsvetare ska förklara betydelsen av den egna verksamheten är en vanlig formulering att "vi vill bidra till att öka självförståelsen om vårt kulturella och politiska sammanhang i en ständigt föränderlig värld". Men vad innebär detta mer konkret, vad döljer sig bakom en sådan flott formulering? I den allmänna debatten framskymtar ofta idén om att vårt samhälles tillväxt och välstånd är avhängig den tekniska eller medicinska forskningens innovationer och landvinningar. Min poäng här är att även den kunskapsbas som samhällsvetenskaplig forskning ger, är en viktig förutsättning för att åstadkomma välstånd i ett samhälle.

FORSKNING RIKTAD TILL DE SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA PROFESSIONERNA

Av figuren (publiceras endast i papperstidningen) framgår att antalet examina med råge är högst inom just det samhällsvetenskapliga området (juristexamina utgör endast ca 1 000/år). De studenter som avlagt en samhällsvetenskaplig examen är personer som i yrkeslivet befolkar såväl offentliga som privata institutioner, och inte sällan blir deras uppgift att utreda eller analysera någon del av samhällsutvecklingen. Detta är en vare sig perifer eller liten uppgift eftersom vårt moderna samhälle har en offentlig sektor av aldrig tidigare skådad omfattning och komplexitet. Hos medborgarna finns också djupt grundade förväntningar om att det allmänna ska tillhandhålla olika lösningar i livets alla skeden. Detta avspeglas i det faktum att det allmänna förväntas hantera vitt skilda frågor som barnomsorg, skola, sjukvård, arbetstillfällen, plan- och byggärenden, pensionsreformer samt organisering av allmänna val och ett fungerande rättsväsende. En återkommande fråga blir då naturligtvis hur viktiga samhällsfunktioner bäst bör utformas. Vilken organisation krävs? Behöver olika verksamheter regleras, och i så fall hur? Vilka lärdomar kan vi dra av andra länders erfarenheter på liknande områden? Andra viktiga frågor rör inte i första hand centrala samhällsinstitutioner, utan fokuserar snarare på vissa gruppers samhällsställning: Hur ska vi komma till rätta med ett segregerat samhälle? Vilken hjälp krävs för att ge de socialt utsatta en reell chans? Vilken hjälp ska vi erbjuda de långtidsarbetslösa?

Utan välgrundade svar på frågor som dessa, och utan välutbildade människor som kan implementera den kunskapen, skulle det moderna samhället stå inför en kollaps på viktiga områden. En effektiv och rättssäker statsapparat kombinerad med ett välfungerande civilt samhälle är en nödvändighet för utveckling, vilket inte minst visas i "governance"-forskningen.

Några en gång för alla givna svar finns inte till de ovanstående frågorna. Samhället förändras hela tiden. Nya frågor kommer ständigt upp på dagordningen. Kunskapen om vårt samhälle är alltså inte en gång för alla avgränsad, utan kunskapsinnehållet är i allra högsta grad dynamiskt. Lika fel som det vore att i dag insistera på att tillämpa svenska språkregler som gällde på 1940-talet, lika fel vore det att okritiskt klamra sig fast vid standardlösningar på samhälleliga problem vilka tillämpades i en annan tid eller i en annan typ av situation (därmed inte sagt att vi inte har något att lära av tidigare erfarenheter).

I detta sammanhang vore det fåfängt att tro att universitet och högskolor genom sina samhällsvetenskapliga utbildningar och kurser skulle kunna tillhandahålla färdiga lösningar på i förväg fastställda samhällsproblem. Vad vi däremot kan tillhandahålla är förmågan och kunnandet att söka etablerad och ny kunskap inom olika delar av vårt ämnesområde. Det vill säga, en förmåga att identifiera och kritiskt värdera samhällsföreteelser.

Det centrala blir då att våra studenter utrustas med ett förhållningssätt där det ligger dem nära till hands att söka efter perspektiv och svar i befintlig forskning. Det handlar om att tillägna sig en vana att kritiskt granska etablerade föreställningar och att våga söka idéer och inspiration från annat håll. I detta arbete handlar det också om att självständigt skilja de goda beläggen från de dåliga. En absolut förutsättning för att vi vid högskolorna ska kunna ro hem detta är därmed att vår undervisning är forskningsanknuten. Att detta behov också uppfattas av studenterna när de väl kommer ut i arbetslivet har bland annat kommit fram genom en studie som gjorts vid Uppsala universitet av före detta studenters uppfattningar om sina studier och nyttan av dem i arbetslivet. Cirka 85 procent av de tillfrågade (med samhällsvetenskaplig bakgrund) säger sig uppleva att arbetslivet ställer höga krav på förmågan att självständigt lösa problem.

Ett forskningsanknutet förhållningssätt till alla de samhällsfrågor som ständigt dyker upp handlar ytterst om att skapa förutsättningar för ett - i någon mening - bättre och mer effektivt samhälle. För att tillgodose krav som exempelvis jämlikhet, rättssäkerhet och effektivitet krävs kunskap om vilka avvägningarna är - vad man vinner och vad man förlorar då man tillgriper olika åtgärder. De som skaffat sig en samhällsvetenskaplig utbildning hamnar inte sällan i situationer där de ska tillhandahålla sakkunskap i specifika frågor, och i denna egenskap har de utifrån sin expertis i uppgift att peka ut vad som är möjligt och vad som inte är det. Ytterst är målet att skapa förutsättningar för ett samhälle som effektivt kan uppnå sina mål.

SAMHÄLLSVETENSKAPLIG FORSKNING RIKTAD TILL ALLA MEDBORGARE

I ett komplext samhälle med ett stort informationsflöde och snabb förändringstakt är förmågan att tillägna sig ny kunskap väsentlig. Utbildningen i ämnet ger möjlighet att göra observationer och att använda olika informationskällor. Syftet är att utveckla förmågan att söka, granska, strukturera och värdera fakta samt att integrera, redovisa och gestalta den nya kunskapen. Att analysera, dra slutsatser och göra egna ställningstaganden av information utgör en grund för att kritiskt granska samhället. (SKOLFS 2000:135, min kursivering.)

Läroplanen ställer därmed höga krav på samhällskunskapslärarnas förmåga att följa med i samhällsutvecklingen. Till detta kan läggas att enligt Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan 2003 har elevernas föräldrar en hög uppfattning om värdet av kunskaper i samhällskunskap. En majoritet av föräldrarna anser att samhällskunskap är ett av fem viktiga ämnen för deras barns utveckling och lärande. Ett resultat som rimmar väl med elevernas egen uppfattning om vilka ämnen som det är viktigt att ha goda kunskaper i, och där samhällskunskap kommer högt upp.(1) Således har vi en situation där den forskningsanknutna samhällsvetenskapen formellt sett tillmäts stor betydelse för undervisningen i skolan, och där just ämnet samhällskunskap uppfattas som centralt både hos eleverna och deras föräldrar.

Lärarna i samhällskunskap utbildas vid våra högskolor och universitet, och om de i sin yrkesutövning ska ha en chans att leva upp till de högt ställda läroplansmålen krävs en utbildning av hög kvalitet där forskningsanknytningen är förutsatt. Detta har betydelse inte enbart för undervisningens innehåll utan även för valet av läromedel. Det är en orimlig tanke att skolelever skulle kunna tillägna sig de färdigheter i samhällskunskap som finns inskrivna i läroplanen utan att de som har att förmedla denna kunskap är välutbildade.

Strävandena att nå ett samhälle som effektivt kan nå sina mål, i kombination med ambitionen att skapa den goda samhällsmedborgaren, kräver helt enkelt att det finns en tydlig forskningsanknytning inom all samhällsvetenskaplig utbildning på högskolenivå. Å ena sidan finns det formellt sett redan en sådan ambition i Högskolelagen (sfs 1992:1434), å andra sidan är utrymmet för de undervisande lärarnas egen forskning reellt sett alltmer begränsat. Dagens problem utgörs av att utbildningsvolymen kraftigt ökat de senaste 15 åren, utan att nivån på fakultetsanslagen har höjts på motsvarande sätt. Detta innebär reellt sett en nedskärning av de direkta forskningsanslagen till universitet och högskolor. Även om man från politiskt håll retoriskt är anhängare av idén om den forskningsanknutna grundutbildningen, behandlas universitet och högskolor snarare som rena utbildningsfabriker. Hur ska forskningsanknytningen hållas levande om universitet och högskolor inte ges tillräckligt med forskningsmedel?

(1) Det är enbart svenska, engelska och matematik som rankas högre av såväl föräldrar som elever (Skolverket 2005, tabell 1.1 och diagram 1.2, s. 66f).