Debattreferat:

Entusiastiska fossiler i framtidsdebatt

- Våra kroppar är resultatet av ett naturligt urval som premierade den som var duktig att springa runt på stäppen och jaga villebråd. Det är därför alls inte säkert att vi besitter de förmågor som krävs för att klara av framtiden. Vi måste helt enkelt ha tur!

Bengt Hansson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet, fyllde i med att visst, den traditionella synen på människan är att vi har en förmåga att styra våra egna liv. Men gäller det verkligen fullt ut? Han var benägen att hålla med Danielssons tes om lite tur.

- Livet har blivit allt mer komplicerat, och den stora frågan är om vi har bättre eller sämre chanser än förut, menade Hansson.

- Jag ser bara tecken på att folk håller på att ge upp, sade han domedagstyngt. Som exempel framhöll Bengt Hansson människors sätt att prioritera lokala frågor som vård, skola och omsorg före de globala frågorna när vi, som han sa, "egentligen är på drift".

HANSSON TYCKTE också det var enklare att fatta beslut förr, innan vi levde i informationssamhället. Varpå historieprofessorn Arne Jarrick invände och undrade om professor Hansson var emot spridningen av information. Och skratt utbröt.

- Jag vill inte alls påstå att vi är skapta för att springa omkring på stäppen, sa Jarrick. Människan är förmögen att leva under andra omständigheter. Det finns inget syfte med mänsklighetens existens.

- Vi är inte fossiler utan förståelse för vår framtid, men vi kan samtidigt aldrig helt och hållet förstå allting. Ulf Danielsson poängterade att det inte är av ödet bestämt att allt ska gå bra för mänskligheten.

- För 250 miljoner år sedan försvann 90 procent av allt liv på jorden. Det ger oss en insikt om vår sårbarhet. Danielsson menar att vi missar mycket av detta perspektiv i dagens framtidsdebatt. Han plockar upp en sak ur kavajfickan, lägger den i handen och visar publiken.

- Det här är en fossil av en art som dog ut för 250 miljoner år sedan. Det är fullt möjligt att det går på samma sätt för oss.

Finns det då katastrofer som är orsakade av vår egen art? Bengt Hansson ställde frågan och Ulf Danielsson svarade att det finns katastrofer av båda slagen - producerade av människan eller av naturen själv. Växthuseffekten kan vara både och.

- Vi behöver historien för att kunna dra en lång linje av miljöpåverkan, menade historieprofessorn Jarrick. Men dessa globala miljöproblem är så ofattbart stora att människan ofta blir uppgiven inför tanken på att kunna göra något åt saken. Vi skyddar oss ofta från de stora problemen genom att tänka på de små, menade Jarrick.

Ulf Danielsson påminde här om vilken effekt varje individuell handling kan få. Han tog exemplet Kina.

- Tänk om alla kineser skaffar sig en bil! Det kan leda till enorma miljöproblem. Danielsson menade vidare att växthuseffekten inte självklart är det största hotet.

- Tänk om oljan tar slut, då får vi ingen växthuseffekt men i stället en ekonomi som störtdyker.

OCH DISKUSSIONEN landade åter på den lilla människans ansvar. Bengt Hansson hoppades att samhällsvetenskapen i framtiden ska ge oss begrepp för att hantera de här frågorna. Vilket föranledde Ulf Danielsson att påminna om att samhällsvetenskap och naturvetenskap inte kan ses som två olika delar. Ett synsätt som lider brist på analytiska representanter. - Problemet i vårt samhälle är att vi sällan ser personer med den överblicken.

Arne Jarrick menade att en enskild människa aldrig kan famna allt detta.

- Som specialister måste vi gemensamt lösa problemen, sa han. Det är själva problemet, inte fakultetstillhörigheten, som ska stå i centrum.

Jarrick menade vidare att det är lätt för människan att ge upp i en värld så fylld av hot som denna.

- I stället hänger vi oss åt känslorna, och där behöver vi hjälp med att sovra. Men hur ska då detta går till? Bengt Hansson konstaterade att kemin och biologin kan konsten att hantera miljarder atomer. I samhället finns miljarder människor, men vi saknar system för att hantera detta.

DEBATTENS MODERATOR Lotta Gröning drog slutsatsen att "vi begriper ingenting av vår samtid". Forskningen sysslar mycket med sådant som redan hänt, tyckte hon.

- Ni borde bidra mer, och samarbeta mer kring de här frågorna, uppmanade hon forskarsamhället via den närvarande professorstrion. Bengt Hansson framhöll att kunskap ibland är impotent, att det faktiskt handlar om att komma till skott. Ulf Danielsson kontrade med att säga:

- Det finns en inställning att vetenskapsmannen bara får agera som expert. Och se på politiken - den har blivit som ett eget skrå!

Danielsson presenterade ett konkret förslag:

- Sätt regeringen på en basal kurs i fysik och naturvetenskap! - Och vad önskar du att regeringen skulle säga efter den kursen? undrade Lotta Gröning.

- Det var som sjutton!, replikerade Danielsson.
Danielssons invändning mot vetenskapsmannen som expert delades dock inte av Arne Jarrick.

- Som vetenskapsmän ska vi vara just experter, sa han. Men vi får aldrig missbruka vår auktoritet.

- Vetenskapen får aldrig bli en åsiktsyttring, vilken som helst.

VAD HAR VI MÄNNISKOR då för möjligheter i framtiden, undrade Gröning. Ulf Danielsson målade upp två scenarier.

- Det ena är att allt går åt skogen, att resurserna tar slut. - Det andra är miljöförstöring som växthuseffekten. I båda fallen väntar en hotande framtid på grund av den tekniska utvecklingen. Eller i andra termer:

- Om vi istället lyckas lösa de problem vi står inför och undvika kollaps, kommer den snabba tekniska utvecklingen att helt förändra vad det innebär att vara människa.

Lotta Gröning tolkade sammanfattningsvis panelen som "dystra optimister", och bad herrarna professorer att visa publiken med vilken grimas de ville bli funna som fossiler. Resultatet synes nedan (bild publiceras endast i papperstidningen).

LISELOTTE ENGLUND