Vägar till internationalisering

Invändningen är riktig, men missar poängen. Över huvud taget tycks många uppfatta internationalisering (och den hithörande språkfrågan) som något hotfullt och/eller trendigt.

Låt mig därför börja med att reda ut vad jag anser vara missuppfattningar.

* Internationalisering innebär inte att man bara ska forska om internationella företeelser. Svenska kultur- och samhällsfenomen kan förstås bättre om de sätts in i större sammanhang och jämförs med motsvarigheter i andra länder.

* Det är inte heller fråga om att tycka att allt utländskt är bättre. Tvärtom, det kan lika gärna betyda att det svenska är bättre och förtjänar att spridas. Eller rättare sagt: det handlar inte om bättre eller sämre i sig, utan om att ingå i ett utbytessammanhang där man är både givande och tagande och som därför bör förbättra kvaliteten på båda sidor.

* Och engelska då? Ska vi bara skriva på engelska? Ja, vi ska kunna göra det, men förvånansvärt många har svårt att skilja mellan att också publicera på engelska och att bara publicera på engelska. Det borde vara lika naturligt att välja olika språk för olika sakfrågor och olika publiker som att välja olika stilnivå när man skriver protokoll och kärleksbrev. Och engelska förresten - det finns andra språk som är viktiga också.

*Något annat som förefaller svårt att skilja mellan är publiceringsspråk och ansökningsspråk. När Vetenskapsrådet diskuterar att kräva ansökningar på engelska, så följer ingenting om vad som är lämpligt publiceringsspråk. Syftet är i stället att komma bort från alltför intrasslade intressegemenskaper på hemmaplan när det gäller ansökningsbedömningar.

Så mycket om kritik och missuppfattningar. Vad är det då som är bra med internationalisering? Problemet med möjliga jäv vid ansökningsbedömningar är naturligtvis viktigt, men i princip finns ett liknande problem på många andra ställen i universitetssystemet - ju mindre en nationell miljö är, desto större sannolikhet att ett fåtal personer blir tongivande och styrande.

Detta problem kommer att öka mer och mer allteftersom trenden fortsätter att ge forskningspengar till större och större enheter. Särskilt den unge forskaren hamnar lätt i ett patronatsförhållande till ledaren för en stor forskningsgrupp. Att kunna skicka in texter för anonym bedömning av en internationell tidskrift är då en angelägen motvikt.

Men viktigast på sikt är naturligtvis den inverkan internationella kontakter har på den vetenskapliga kvaliteten. Om grunden för vetenskaplig utveckling är att olika uppfattningar bryts mot varandra och att det är sakliga skäl som bestämmer vad som vinner, så kommer ett väl genomfört internationellt utbyte att påskynda den processen och det uppstår en vinn-vinn-situation. Den forskare som vill övertyga en okänd och varierad fackpublik har mer att vinna på att skärpa sakargumentationen än på att snegla på vem som blir sakkunnig vid nästa professorstillsättning.

Av Bengt Hansson, huvudsekreterare ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap