Sociala insekter och deras samhällen

På så sätt kan de nästan blinda myrorna informera varandra om världen utanför. De är ständigt informationsberedda. Rör sina antenner fram och tillbaka hela tiden.

När myror tappar kontakten med sin koloni finns ingen annan utväg än döden. Kan vi lära oss något av detta, till exempel överfört till studier av människors sociala utstötning? Frågan ställs av professor Georg Klein i hans nya bok "Skapelsens fullkomlighet och livets tragik". Han hänvisar till patologen och essäisten Lewi Thomas som i sin tur uttryckt en önskan om att kunna förstå myrstackens kommunikationer:

Myrstacksamhället administrerar alla pågående aktiviteter, de koordinerar och synkroniserar rörliga utlöpare, ventilerar och städar boningen så att den kan fungera i 40 år om inte mera, de tar in mat genom kolonins långa tentakler av arbetarmyror, fostrar nya generationer, tar slavar, odlar gröda och skickar då och då ut subkolonier som planterar nya myrstackar i omgivningen.

När jag läste Georg Kleins bok träffades jag av detta med myrorna. En slående symbol för humanvetenskapens innebörd och möjligheter. En tankelänk till frågan om de vetenskapliga kulturerna som disparata eller sammanlänkade. Visst borde vi se dem alla som en geografi? För att förstå den individuella myran, myrstackens inre liv och dess samspel med omgivningen behövs mångvetenskap och multipla metoder.

Detta nummer av Tvärsnitt erbjuder flera sådana tankeväckare. Den amerikanska filosofen Susan Haack konstaterar att allt egentligen är samma sak, bara litet annorlunda. Arne Jarrick resonerar kring kunskapsvinster med individen som analytisk basenhet och Janken Myrdal förutspår humanvetenskapens triumf. Bo Stråth diskuterar nyttan med de tolkande orienteringsvetenskaperna och Werner G. Jeanrond framhåller "det goda livet" som en oöverträffbar forskningsintention.

Ett bra exempel på hur ny kunskap kan skördas genom syntes av insikter från fl era vetenskapsområden är Torsten Perssons forskning om politisk konkurrens som motor för ekonomisk utveckling. Han börjar med konstaterandet att intressanta frågor ofta lämnas obesvarade om de hamnar mellan existerande ämnen eller forskningsområden.

Vi behöver fler forskare som ställer denna typ av gränsvetenskapliga frågor. Svaren kan, som i Torsten Perssons fall, visa sig vara helt överraskande. En annan sak vi behöver mer av är forskande kvinnor som skriver i Tvärsnitt. Ta det som en uppmaning!

Liselotte Englund, redaktör, Tvärsnitt, 08-546 44 119
liselotte.englund@vr.se