Startsidan på Vetenskapsrådet
Vetenskaprsådets startsida

Replik:

Hur man besvarar eviga frågor

Av LARS BERGSTRÖM. Han disputerade vid Stockholms universitet 1966 på en avhandling om begreppen alternativ och konsekvens i moralfilosofi. Han var docent i Stockholm från 1967 till 1973, professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet 1974 till 1987 och vid Stockholms universitet 1987 till 2001. Han har publicerat böcker och vetenskapliga artiklar inom värdeteori, moralfilosofi och vetenskapsteori samt om W. V. Quines filosofi. Han är sedan 1980 redaktör för Filosofisk tidskrift.
Oenigheten mellan 1900-tals-filosoferna Carnap och Quine har en svensk motsvarighet i diskussionen mellan Anders Jeffner och Lars Bergström. Frågan om vem som har rätt kan endast besvaras teoretisk skriver Bergström i sin replik till Jeffners artikel i Tvärsnitt nummer 3:05. "Vi har olika teorier om verkligheten", menar han.
HAR LIVET NÅGON MENING? Varför finns det någonting snarare än ingenting? Skulle vi någonsin ha kunnat göra något annat än det vi faktiskt gjorde? Har människor en själ? Finns det någon gudomlig makt? Vad är sanning? Vad är tid? Har alla människor samma värde? Kan man överleva döden? Hur får vi kunskap om världen? Detta är exempel på så kallade eviga frågor. Anders Jeffner har nyligen diskuterat min behandling av sådana frågor. Han håller med om en hel del, men han tar avstånd från det han kallar mina "grundantaganden". Hans inlägg är det senaste i en debatt som han och jag sporadiskt har ägnat oss åt under flera år och jag vill här ytterligare försöka klargöra min inställning.

Ett av mina grundantaganden är att de eviga frågorna är teoretiska, i den meningen att de kan ha sanna och falska svar. De är alltså inte praktiska; man löser dem inte genom att bara "ta ställning". Så långt håller Jeffner med, men han menar ändå att de teoretiska svaren måste baseras på en sorts praktiska ställningstaganden. Han anser, till skillnad från mig, "att det finns avgörande valsituationer utan bindande skäl för olika vägval där vi måste ta en risk för att komma vidare. Dessa valsituationer är oundvikliga, men de är steg på vägen till ett teoretiskt svar på de eviga frågorna."

Jag tror att den valsituation Jeffner särskilt syftar på gäller frågan om vilka erfarenheter som kan ligga till grund för kunskap. Han skiljer mellan vanliga empiriska erfarenheter eller sinnesintryck å ena sidan och det han kallar transcendenserfaren-heter å den andra. Empiriska vetenskaper baseras ytterst på sinnesintryck, men Jeffner menar att även transcendenser-farenheter kan vara kunskapsgrundande. En stark upplevelse av Guds närvaro eller av att man har fri vilja kan till exempel enligt Jeffner utgöra en förnuftig grund att tro på Gud respektive en fri vilja - även om den sortens upplevelser inte har något bevisvärde alls inom empirisk vetenskap. Vidare anser han att man här helt enkelt måste välja ståndpunkt. "Känslan av att ha en fri vilja bevisar ingenting, säger Bergström som vi sett. Nej det gör den inte om man valt linjen att enbart empirisk vetenskap ger verklighetskontakt, men givet ett annat grundläggande val kan den leda oss rätt."

Såvitt jag förstår innebär detta att åtminstone vissa eviga frågor enligt Jeffner är praktiska snarare än teoretiska. Upp-fattningen att vi har fri vilja baseras enligt honom ytterst på valet att godkänna känslan av att ha fri vilja som en tillräcklig kunskapsgrund. Enligt min åsikt är det däremot en teoretisk fråga om känslan av fri vilja verkligen är en tillräcklig kunskapsgrund.

VEM AV OSS HAR RÄTT?


Detta är, om man så vill, också en evig fråga - eller åtminstone en sentida, lokal, svensk variant av en evig fråga. Oenigheten mellan Jeffner och mig liknar i hög grad oenigheten mellan två av 1900-talets mest inflytelserika filosofer, Rudolf Carnap och Willard Quine. Carnap, som var den främste företrädaren för den så kallade logiska empirismen, ansåg att teoretiska frågor endast kan uppstå inom någon sorts begreppslig ram - som bland annat innehåller regler för vad som kan räknas som evidens för teorier - och att man helt enkelt måste bestämma sig, på pragmatiska grunder, för vilken ram man ska utgå från. På liknande sätt hänvisar Jeffner till pragmatiska resonemang om att "livet känns konstigt" om man inte låter transcendenta erfarenheter vara kunskapsgrundande och att den som avvisar empirisk kunskap "får ett besvärligt liv". Carnap förespråkade en toleransprincip inför alternativa begreppsliga ramar; han menade att olika syften kunde motivera olika ramar. Kanske vill även Jeffner försvara en sådan tolerans.

Quine förespråkar däremot en naturalistisk kunskapsteori. Han menar att uppfattningar om vad som kan vara evidens för våra teorier om verkligheten själva tillhör våra teorier om verkligheten. Det är inte något vi väljer; det är något vi tror. Frågan är helt enkelt vilken som är vår bästa teori om verkligheten. Om denna teori säger att vissa av våra upplevelser orsakas av Gud, så utgör Gudsupplevelser evidens för Guds existens, annars inte. På samma sätt med upplevelser av fri vilja.

För min del går jag på Quines linje, Jeffner mer på Carnaps. Men återigen, vem har rätt? Jag menar att det är en teoretisk fråga. Det enda som kan visa att Quine har rätt och Carnap fel - i den mån detta ännu är oklart - är fortsatt kunskapsteoretisk forskning. Jag vill gärna tro att Jeffner skulle hålla med om detta. Inte kan han väl även här tycka att det bara gäller att fatta ett beslut som man kan trivas med?

DET BÖR TILLÄGGAS att kunskapsteoretisk forskning enligt Quines (och min) uppfattning inte kan isoleras från vetenskaplig forskning i största allmänhet. Vad som är god evidens är ju beroende av vad som orsakar våra upplevelser. I själva verket tror jag därför att skillnaden mellan mig och Jeffner är att vi har olika teorier om verkligheten. Han tror till exempel att Gud existerar och att vi har fri vilja. Det tror inte jag (även om jag i fråga om den fria viljan har svårt att låta bli). Såtillvida har nog Jeffner större delen av mänsklig-heten på sin sida. Jag tillhör en minoritet.

Kanske är det jag som har fel. Men jag anser i alla händelser att frågan om vem som har rätt inte får fuskas bort genom att man här nöjer sig med en relativistisk kunskapsuppfattning, vilket skulle bli följden om vi konkluderar att Jeffners uppfattning är sann relativt hans val av begreppslig ram och att min uppfattning är sann relativt mitt val av en annan begreppslig ram. En sådan relativ sanning är alltför lättköpt. Jag menar att de eviga frågorna - liksom många mer "vetenskapliga" frågor - är alltför intressanta för att besvaras på ett relativistiskt sätt. Jag vill ha reda på vad som är sant, inte bara på vad som är sant relativt till det ena eller andra. I detta avseende tror jag faktiskt att jag tillhör en majoritet. Och jag misstänker att även Jeffner vill tillhöra den.

LARS BERGSTRÖM

Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2006-10-10
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!