Reportage:

Influenser från humsam ger

Civilingenjörer med "elastisk hjärna"

Kurser i samhällsvetenskap och humaniora utgör en tredjedel av utbildningens innehåll. Satsningen är också ett led i universitetets strävan att skapa kontinuitet och forskningsanknuten utbildning.

De kallas STS-ingenjörer, vilket står för System i Teknik och Samhälle. Systemperspektivet är utgångspunkten för en bred förståelse av tekniken och dess funktion i samhället. Bakgrunden är synen på teknik som en del av samhället och inte en isolerad företeelse. Utbildningen har två huvudspår: dels en system- och it-inriktning, dels en profilering mot biologiska system. Utbildningen är på fyra och ett halvt år där ett och ett halvt utgörs av kurser inom humaniora och samhällsvetenskap. STS drog igång år 2000, efter många års lobbande och trevande initiativ.

En av de ursprungliga initiativtagarna var rektor Bo Sundqvist, som ursprungligen pläderade för en rent humanistisk ingenjörsutbildning, vilket har lett till att epitetet "humanistingenjörer" slagit rot. Inte helt representativt i dag och inte gillat av studenterna, då lika mycket samhällsvetenskap står på programmet, och kanske framför allt eftersom studenterna fortfarande är ingenjörer mer än humanister.

INNEHÅLLET I STS-utbildningens humanistiska och samhällsvetenskapliga kurser ansluter sig till det tvärvetenskapliga området Teknik- och vetenskapsstudier. Flera tekniska högskolor i USA erbjuder examina med sådan inriktning.

- Den första gruppen studenter var verkligen pionjärer, konstaterar Sven Widmalm. De var både krävande och kunniga, så de fyllde väl sin roll.

En av pionjärerna var Vidar Hedtjärn Swaling. Har började på STS efter att ha läst "en massa" filosofi och idéhistoria. Samtidigt ville han bli civilingenjör, och såg STS som den rakaste vägen.

- Jag var nyfiken och orädd för vågade projekt. Dessutom hade vi som en av de första kullarna stora möjligheter att påverka utbildningen.

Barnsjukdomar har funnits, som alltid då nya utbildningsprogram utvecklas. Men här krävs det systemtillit, menar Sven Widmalm.

- Man måste utnyttja potentialen hos ett fullt utvecklat universitet som kan bidra med de byggstenar som behövs. Men när byggstenarna utgörs av 60 poäng humaniora och samhällsvetenskap i en civilingenjörsutbildning, innebär det att något måste bort.

- Det blev fysiken, konstaterar Widmalm. Det finns naturligtvis de som ser detta som en nackdel.

- Men man ska snarare se detta som en breddning av civilingenjörskompetensen än som ett steg bort från tekniken.

Sambanden mellan teknikutveckling och teknikanvändning blir tydligare. Vidar Hedtjärn Swaling har valt att specialisera sig på systemteknik. Studiekamraten Ebba Melén läser samma inriktning, men har som fördjupning bland annat läst logistik på Sveriges lantbruksuniversitet.

- Man vill gärna bli speciell, och rikta in sig på ett spår, menar hon. Och STS-ingenjörerna har goda möjligheter att bygga sina egna profiler.

ELÍSABET ANDRÉSDÓTTIR är programsamordnare för STS, och hon ser en tendens att STS-ingenjörerna gör betydligt fler individuella val inom utbildningen än genomsnittsstudenten.

- Utöver biologiska system och IT har flera valt fördjupande inriktningar mot miljö, energi och infrastruktur/logistik.

Examensarbetena vid STS är teknikklassade, men alla har ett klart samhällsperspektiv och en humanistisk reflektion. Eftersom utbildningen är så ny blev de första studenterna klara under våren och sommaren 2005. Fjorton studenter är färdiga med sina exjobb, och tendenser till hur arbetsmarknaden kan se ut för en STS-ingenjör, börjar skönjas.
Vad blir de då för slags civilingenjörer? Bättre talande och skrivande med tydligare helhetssyn?

- Absolut! svarar de båda studenterna med en mun.

- Vi skriver ohyggligt mycket, säger Vidar med eftertryck.

- Ena gången individuellt och andra gången i grupp. Han menar att detta är utbildningens starkaste kort: att det är många seminarier som ger väldigt mycket på djupet. Och Ebba håller med.

- Vi hade en gång ett projektarbete tillsammans med en traditionell civilingenjörsklass, där läraren sa: "Ni frågar så mycket, ni STS:are."

- Vi ville veta allt runt omkring, inte bara kärnfrågan. Det måste vara stimulerande för lärarna att ha oss! ler hon.

VIDAR BESKRIVER hur han ofta ställs inför frågan "vem han är", det vill säga vad det är för slags ingenjörsutbildning han går på.

- Det är svårt att sätta ord på, det snarare märks. Man frågar mer, man tycker andra saker är viktiga. Hans uppdrag i exjobbet inom kärnkraftsindustrin är att försöka lösa ett problem som i förstone framstod som matematiskt, men som vid närmare eftertanke också kunde uppfattas som tekniskt, socialt, ekonomiskt eller till och med filosofiskt. Han ställde sig frågan: "Hur ska jag som problemlösare uppfatta problemet för att leverera den bästa lösningen?"

- Jag tror att detta är STS-ingenjörens styrka: att vi hela tiden söker kompletterande tolkningar och ständigt problematiserar utan att få ångest av att världen är komplex.

- Om man tolkar och omtolkar ett problem några gånger har man möjlighet att formulera det på bästa sätt, och att hitta den rätta lösningen. Därför tror jag också att STS:are lämpar sig särskilt bra som projektledare.

Detta framstår som något av STS-ingenjörens kännetecken: att lyfta frågan, se vem problemet rör och vad för slags problem det är. Och att kunna förenkla det som är svårt för någon.

- Våra STS-ingenjörer får helt enkelt en bredare repertoar, menar Sven Widmalm. Det är en kärna, att teknikutvecklingen sker i ett socialt sammanhang och att problemlösning kan handla om ekonomi, användarfrågor, hälsa med mera.

- Med en teknisk kompetens ovanpå detta kan man se båda sakerna samtidigt.

Vidar fyller i med sin personliga beskrivning av STS:arens karaktäristik.

- Hjärnan blir elastisk, genom att vi ingående diskuterar humanistisk litteratur och teori.

- Vi har läst böcker som från början verkat fullständigt outgrundliga, men när vi har diskuterat dem några vändor i grupp, så blir det en annan sak.

DEN HUMANISTISKA litteratur som STS-ingenjörerna får läsa ger enligt Vidars mening djupsinniga och teoretiskt krävande perspektiv på teknik. Detta snarare än "teknikhistorisk kuriosa", vilket någon kanske kunde förledas att tro.

Hur ser då identiteten ut för en sådan hybridingenjör?

- Jag ser mig mest som tekniker och naturvetare, säger Ebba Melén. Det tror jag vi gör allihop. Men i nästa andetag tillägger hon att de flesta studenter uppskattar humsam-kurserna mycket, och de skulle sannolikt inte ha valt STS-utbildningen utan detta inslag.

Vad det handlar om är att ge studenterna verktyg, menar Sven Widmalm. Inte att omvända tekniker till humanister. - Här har vi ett jobb att göra. Lika naturligt som att fråga varför inte (andra) tekniker läser humaniora, lika självklart borde det vara att fråga sig varför inte humanister läser teknik!

- Tänk om vi kunde få in fler samhällsintresserade tekniker i Riksdagen! utropar Elísabet.

- Det skulle vara ett steg mot ett mer mång- eller tvåspråkigt samhälle. Där ett problem kunde betraktas med olika ögon: naturvetenskap och teknik, humaniora och samhällsvetenskap.

Och Sven Widmalm slänger en känga åt politiskt håll: - Politiker förstår inte vad som ligger bakom den tekniska utvecklingen. De samhälleliga strukturer som sätts i spel borde diskuteras mer.

- Ett problem är att naturvetare och ingenjörer ofta vill presentera tekniken och naturvetenskapen som färdigpaketerad.

STS-ingenjörsutbildningen har väckt uppmärksamhet hos de mer traditionella ingenjörsutbildningarna säger Elísabet Andrésdóttir.

- Men de landar alltid i problemet vad de ska ta bort som kostnad för att de lägger till något. En STS-ingenjör får inte fil kand-examen trots 60 poäng humaniora och samhällsvetenskap, vilket kan vara ett problem om man vill se utbildningen som forskningsförberedande. Däremot skrivs en uppsats på C-nivå mot ett bestämt mål.

- Vi försöker styra uppsatserna mot ämnen inom Uppsala universitet där man bedriver stabil forskning inom teknik- och vetenskapsstudier, säger Sven Widmalm.

DE 60 POÄNGEN är uppbyggda som en serie kurser kring ett gemensamt tema där studenten rör sig från A- till C-nivå. På så sätt vill Sven Widmalm ändå påstå att utbildningen är forskningsförberedande.

- Att doktorera är fullt möjligt! Även om det kan krävas vissa kompletterande kurser, beroende på vad den aktuella institutionen anser.

Hittills har STS-utbildningen genererat två doktorander av 14 utexaminerade studenter, varav en i företagsekonomi. Ytterligare en student är projektanställd vid universitetet, en studerar vidare och tio arbetar i näringslivet, inom olika tekniska företag.

- Vi ska också komma ihåg att en civilingenjörsutbildning i första hand syftar till att utbilda för en arbetsmarknad utanför universitetet, menar Elísabet Andrésdóttir.

Men för den som vill fortsätta forska finns ett STS-forskningscentrum som en förlängd arm till ingenjörsutbildningen, påminner Sven Widmalm. Han menar att universitetet tydligt satsar på utbildningar som är mångdisciplinära och innehåller element av både teknik och naturvetenskap, medicinska vetenskaper och humaniora och samhällsvetenskap.

- Vårt forskningscentrum för teknik- och vetenskapsstudier, Uppsala STS, är ett gott exempel på detta.

- Här har universitetet visat att man är intresserat av att skapa kontinuitet och forskningsanknytning. Och ett till synes fruktbart brobygge mellan vetenskapliga kulturer.

LISELOTTE ENGLUND