Iskallt sökande vid polerna

- Vi vet mindre om Norra ishavets botten än vi vet om planeten Mars yta, förklarar Magnus Tannerfeldt, forskningsdirektör vid Polarforskningssekretariatet.

Termen polarforskning omfattar en rad olika former av vetenskaplig strävan. En del projekt försöker blottlägga information specifikt om polarregionerna. Ett sådant exempel är ACEX - en expedition som undersökte hur det arktiska klimatet har förändrats över årtusendet.

Andra forskare anser att polarregionerna erbjuder perfekta förhållanden för forskning utan direkt samband till det arktiska eller antarktiska. I IceCube-projektet till exempel insåg forskarna att enorma mängder is utgjorde idealiska neutrinoobservatorier. Det råkade bara vara så att Antarktis var den plats på jorden som hade det bästa förrådet av sådana isvolymer.

För EISCAT:s radar, som forskarna använder för att studera jonosfären, är närheten till den magnetiska Nordpolen en avgörande faktor. Även om polarforskning är ett mångfacetterat område, finns det vissa faktorer som förenar många av de forskare som forskar i polarregionen.

Att forska i Arktis och Antarktis är mycket dyrt och komplicerat. Bara resan till Antarktis kostar omkring 100 000 kronor. Det krävs dessutom tillstånd inte bara från nationella regeringar utan också, som i Arktis fall, från ursprungsbefolkningars samfund.
Ovanpå detta finns behovet av att minimera forskningsresornas inverkan på de känsliga polarmiljöerna.

- Det är därför forskare behöver ett specialistorgan som vet hur man hanterar sådana här frågor, säger Magnus Tannerfeldt.

Text: James Savage

Denna text har tidigare publicerats i tidskriften "Facilities for future discoveries - focus on research infrastructure by the Swedish research council" från februari 2006. Texterna har anpassats till svenska av Helena Bornholm.