Oljan grund för ny litteratur vid Persiska Viken

- Det visade sig att det inte nödvändigtvis är folkmängden eller statens storlek som avgör förekomsten av en modern litteratur, utan att det handlar om utbildning och kontakt med omvärlden, säger Gail Ramsay.

De senaste 30 åren har stora förändringar ägt rum i Sultanatet Oman, Förenade Arabemiraten, Qatar och Bahrain. Industrialisering, teknologisk utveckling och urbanisering har gjort att dessa samhällen genomgått sociala förändringar i snabb takt. Den framväxande moderna litteraturen präglas av ambivalens och kluvenhet. Å ena sidan vill man eftersträva modernitet - å andra sidan vill man behålla sina traditioner och reagerar mot västerländskt inflytande.

Ett utmärkande drag hos den moderna litteraturen från Gulfstaterna är hur den präglats av de dramatiska sociala förändringarna. Den västerländska realismen har förkastats av flera unga författare och en egen litterär inriktning har växt fram - "den magiska gulfrealismen" - realistiska skildringar med inslag från folksagans värld.

Gail Ramsay har sedan år 2000 besökt de Gulfstater som ingår i projektet och intervjuat de flesta av författarna. Projektet har resulterat i artiklar, minisymposier, seminarier och föreläsningar både i Sverige och utomlands. Noveller har översatts och populärvetenskapliga artiklar har publicerats.

Privat försäljning

Länderna blev självständiga i början av 1970-talet men hade olika förutsättningar för att forma en egen litteratur. Den viktigaste skillnaden var möjligheten till utbildning. I Bahrain fanns skolor redan 1919 för pojkar och 1928 för flickor.

- Bahrain har ungefär lika många kvinnliga som manliga författare och en poet och författare som är på samma nivå som arabiska författare som brukar nämnas i Nobelprissammanhang: Qasim Haddad.

Lilla Qatar, med bara några hundra tusen invånare - och som inte hade någon litteratur att tala om förrän på 1980-talet - har i dag några mycket talangfulla kvinnliga författare. Många studenter, läsare och konferensdeltagare har varit entusiastiska över den qatariska kvinnliga författaren Huda al-Naiimi.

- Om man frågar personer från andra arabiska länder sägs det ofta med en lätt fnysning att från dessa stater kan man inte förvänta sig någon litteratur.

Gail Ramsay är förmodligen ensam i världen om att ha ett genusperspektiv inom detta forskningsområde.

- På Gulf Cooperation Council i London förra sommaren fick jag entusiastiska reaktioner från särskilt kvinnliga åhörare. Men när jag i Kairo för några år sedan framförde ett föredrag på arabiska om modernistiska stilar hos ett par kvinnliga gulfstatsförfattare, blev en känd manlig arabisk litteraturkritiker förnärmad och tyckte det var en skam att kalla det för litteratur.

Susanna Kumlien